JohnT skrev:von Adler skrev:
Hela idén existerade nog inte annat än i kalla kriget-feberheta svenska militärer med lite för hög tanke om sin egen vikt för totalförsvarets hjärnor, om du frågar mig.
Det måste ju trots allt ha handlat om tusentals personer - hur stora resurser har egentligen sovjetiska underrättelsetjänsten att lägga ner på ett land som i princip helt saknar strategisk offensiv kapacitet och därmed inte är ett hot mot Sovjet?
Jag vill inte avfärda idén att med billiga resurser, typ studenter, förmå kalla kriget-feberheta svenska militärer att de är jagade av Agent 007. Tyska soldater i amerikanska uniformer ställde ju till en hel del osäkerhet och därtill hörande fördröjningar under ardenneroffensiven. Så det borde ansetts kostnadseffektivt.
Och jag är rädd för att det inte var några hjärnor utan vedertaget inom flottan att det skulle bli en massa små eldstrider på väg till mobförråden.
Även om det sedan bara var svenskar som sköt på svenskar gör det ju inte sämre från GRU's sida.
Frågan är ur man startade ryktet och om det finns Svenska officerare som var betalda att skapa ryktesspridningen eller om det bara var nyttiga idioter.
(Ingen bok nämnd och ingen glömd
MVh
/John
Problemet med billiga och massiva resurser är att de lämnar SPÅR. NÅGON som gav uppdrag till alla dessa studenter, NÅGON av de hundratals spetznas-agenter som hade i uppdrag att slå ut hundratals eller tusentals svenska nyckelpersoner, NÅGON som planerade operationerna, NÅGON som administrerade visum, pengar, konst o.s.v. borde ha dykt upp, skrivit en bok, berättat, visat på arkivet där allt finns.
Det är lite som konspirationsteorier - om det nu finns en organisation som har så perfekt företagskultur att INGENTING läckt ut under hundratals år som den i skuggorna styrt allt, då BEHÖVER den inte styra allt i skuggorna, det räcker med att bilda ett företagv så har man tagit över hela världsekonomin på tio år. Fanken, JAG skulle vilja jobba för en organisation med perfekt företagskultr!
Om vi ska se det hela från Sovjetiskt perspektiv.
Sovjet förväntar sig att nästa krig ska börja med NATO-aggression, kanske att NATO initierar revolter i ett Warsawa-paktland (som de trodde skedde i Ungern 1956). Sovjet skulle då gå till strategisk offensiv för att hindra NATO från att föra kriget in på Warsawa-paktens länders territorium och framförallt Sovjet självt.
I detta sammanhang är Sverige och Finland strategiskt problematiska enheter, västvänliga men officiellt neutrala. Backupplaner för ett krig behövs förstås, men det är inte det primära målet. Att Sovjet ensidigt skulle invadera endera landet utan att en konflikt med NATO fföreligger förefaller väldigt osannolikt. Trots vad många gärna vill tro så låg Sovjets strategiska mål i att öka sitt eget inflytande och minska USAs i central- och ostasien och Afrika, samt i mellanamerika. Europa sågs mer eller mindre som en ganska fast zon.
Självklart kan Sovjet tänkas invadera och ta Sverige (och Finland) om dessa anses vara ett hot mot dess flank i centraleuropa, eller för att garantera operationer mot NATO i Norge. Men detta lär ske efter att kriget mot NATO startar, varvid det svenska försvaret redan lär vara i viss beredskap och spetznas-operationer mot enskilda individer betydligt svårare (dessa lär redan vara inkallade). Ett sovjetiskt störningsförsök av svensk mobilisering skulle nog snarare arta sig som precisionsbombning av infrastruktur, mobiliseringscentraler, mobförråd och bränsledepåer än spetznasinsatser mot enskilda individer.