U-137

[Ragnar Svedje]

Njae...våra ubåtar kunde gjort det stelt och tråkigt för Ivan, men jag tvivlar på att några ensamma Rb04 och Rb12 skulle gjort någon skillnad. Våra robotar var ganska ålderstigna och ryssarna har bra med LV och EW resurser. KA kunde kanske ställt till det lite också, men de hade så små resurser.

Låter riskabelt att endast två u-båtar skulle angripa en eskader bestående av flera skepp. Efter första smällen (eller t.o.m. innan) finns väl risk att u-båtsjakt uppstår? Eller hade de smarta torpeder som kunde radiostyras eller styra sig själv mot målet så att åtta (8) avlossade torpeder från två u-båtar automatiskt betyder åtta (8) träffar?

Ett KA-batteri med modern eldledning har den fördelen av att en projektil i rätt bana för träff inte kommer att missa p.g.a någon störsändare.

Vad sägs om att flygvapnet först angriper med telestrid och störsändare samt därefter gör en överflygning och släpper chaff eller remsor på 1-2 km höjd. Rent tekniskt har inget angrepp inletts, och inga skador uppkommit, men om ryssarna väljer att trappa upp genom eldgivning så bär de ansvaret för upptrappningen och 10-20 sjömålsrobotar kan avlossas, åtföljt av traditionell låghöjdsbombning av sjömål och u-båtsangrepp.

Utan att veta närmare tror jag den sovjetiska elektroniken skulle må dåligt av en sådan uppmjukning och när remsorna långsamt faller till havs så stör de hela tiden sovjetisk radar betydligt mer än svensk dito.

1. Om sjömålsrobotarna ändå var åldersstigna (och skulle ha skrotats) så vore det kostnadseffektivt att skjuta av dem mot ett riktigt mål.

2. Erfarenheter från Falklandskriget visar att missiler kan träffa även om de "borde missa". Om flera timmars nervkrig, med störning och telekrig åtföljs av en plötslig sjömålsrobot kan mycket väl den situationen uppstå att motmedel av olika anledningar inte tas i bruk och en enda robot kan träffa ett fartyg i eskadern.

3. Även om Sovjetiska skepp "iprincip" skulle klara att störa ut fyra sjömålsrobotar i taget och Sverige lossar 10 - 20 st mot eskadern (inriktat mot ett enda skepp) så skulle åtminstonde inte jag vilja sitta i någon sovjetisk båt! Säkert en mycket obehaglig upplevelse som ger den svenska sidan ett psykologiskt övertag efteråt.

[Psilander]

Låter riskabelt att endast två u-båtar skulle angripa en eskader bestående av flera skepp. Efter första smällen (eller t.o.m. innan) finns väl risk att u-båtsjakt uppstår? Eller hade de smarta torpeder som kunde radiostyras eller styra sig själv mot målet så att åtta (8) avlossade torpeder från två u-båtar automatiskt betyder åtta (8) träffar?

Torped 61 som var standard då var både målsökande (passiv) och trådstyrd dvs ubåten guidade den mot mål och fick man trådbrott så tog målsökaren över. Självklart föreligger risk att ubåtarna blir nertryckta men de är på hemma plan och finns dessutom ett flyghot så vill örlogsfartyg kunna manövrera i hög fart och då är sonarer ganska dåliga. Dessutom är våra ubåtar på hemmaplan.

Skulle attackflyget fälla robot så hade det nog skett med anflygning över land och så dolt som möjligt, Se på sänkningen HMS Coventry. Sedan hade de säkerligen lågsniffat ut under lägsta höjden för de ryska lvrobotarna, att purra hela styrkan med störkapslar etc hade varit dumt. Störkapslar etc hade slaigts på när det var dags och man kunde lämna skyl över land.

[tryggve]

Torped 61 som var standard då var både målsökande (passiv) och trådstyrd dvs ubåten guidade den mot mål och fick man trådbrott så tog målsökaren över. Självklart föreligger risk att ubåtarna blir nertryckta men de är på hemma plan och finns dessutom ett flyghot så vill örlogsfartyg kunna manövrera i hög fart och då är sonarer ganska dåliga. Dessutom är våra ubåtar på hemmaplan.

Skulle attackflyget fälla robot så hade det nog skett med anflygning över land och så dolt som möjligt, Se på sänkningen HMS Coventry. Sedan hade de säkerligen lågsniffat ut under lägsta höjden för de ryska lvrobotarna, att purra hela styrkan med störkapslar etc hade varit dumt. Störkapslar etc hade slaigts på när det var dags och man kunde lämna skyl över land.

Ligger ubåtarna i läge så är de i en bra situation, om de måste manövrera mycket så är det väl ett inte lika bra läge för konventionella ubåtar.

Hur var kvalitén på målsökaren på Torped 61, förresten? Var den känslig för skenmål mm?

[Viktor Lima]

Om flygvapnet fått order om att slå ut den sovjetiska undersättningsstyrkan torde chansen att lyckas varit ganska goda.
Om vi utgår i från tillgängliga fredsresurser 1981 så bör vi på kort tid (timmar) åtminstone kunnat skramla ihop 2 sjömålsrobotbeväpnade attackgrupper per attackflottilj (4 fpl i varje grupp - attackflottiljer F6, F7 och F15). Dessutom borde vi fått ihop åtminstone en rote SH 37 med RB04E från våra tre spaningsdivisioner (Utgångsgrupperade vid F13, F17 och F21) Detta genom att utnyttja tillgängliga flygförare, inneliggande klargöringsvärnpliktiga/tekniska officerare, snabbt tillgängliga robotar på flottiljerna/närliggande förråd samt genom att utgå ifrån fredsflottilj. Strilorganisationen var i princip samma i krig som fred och där borde man snabbt kunnat skramla ihop några spanings-och attackledare. E1:s stab var kaderbemannad redan i fredstid och borde kunnat planera insats med kort varsel.

Vi pratar alltså 3 flottiljer x 2 grupper x 4 fpl x 2 RB04E + 3 Sdiv x 2 fpl x 2 RB04E = 60 RB04E på väg mot målet några timmar efter beslut om insats. Det hade sannolikt inneburit en avsevärd huvudvärk för det sovjetiska fartygsluftvärnet...

Att det sedan kanske inte skulle varit det diplomatiskt lämpligaste alternativet än en annan sak....

Avseende RB04E:s effektivitet så skiljde sig denna version kraftigt från D-versionen genom helt ny modern radar som var avsevärt mindre känslig för störning än tidigare varianter. RB04E fanns kvar i våra mobbförråd långt efter att RB15 införts i FV.

/VL

[Ragnar Svedje]

Torped 61 som var standard då var både målsökande (passiv) och trådstyrd dvs ubåten guidade den mot mål och fick man trådbrott så tog målsökaren över. Självklart föreligger risk att ubåtarna blir nertryckta men de är på hemma plan och finns dessutom ett flyghot så vill örlogsfartyg kunna manövrera i hög fart och då är sonarer ganska dåliga. Dessutom är våra ubåtar på hemmaplan.

Så en order given som krypterat radiomeddelande till u-båtarna (där u-båtarna inte svarar och röjer sin exakta position) och u-båtarna börjar gå in mot eskadern. När torped avlossas så röjer inte torpeden sig oavsett trådbrott eller inte på annat sätt än ljudet. Gissningsvis var det mycket brus iform av andra båtars propellerljud i området varför torpederna sannolikt inte skulle upptäckas förrän det var för sent att undgå dem.

Och den psykologiska effekten hos den sovjetiska eskadern torde vara påtaglig. Efter de första två-tre träffarna skulle nog inte "attack, gå in och frita u-båten" vara den första tanken, snarare reträtt ut mot Östersjön.

[Viktor Lima]

Dessutom hade ubåtsvarianten varit en något diskretare än att sätta in en vrålande attackeskader...

Om Sverige enbart hade eftersträvat militär framgång har givetvis en samordnad attack med ubåtar/attackflyg gjort det mycket besvärligt för ryssarna. 1981 var det dock i huvudsak täta skott mellan försvarsgrenarna där man räknade med att utkämpa sitt eget krig utan samverkan. Personligen tycker jag att både attackeskadern/E1 och ubåtsvapnet skulle ingå i ÖB:s klubba med en gemensam ledning över våra fjärrstridskrafter som tidigt förväntades slå mot invasionskakan. Det skulle också kunna varit ett framgångskoncept rent underrättelsemässigt med lite utvecklat teknikstöd - tänk er en SH 37 som sänder måldata till en tyst Näckenubåt eller att samma ubåt ger attackflyget invasionsflottans position som redan anfalls utan tänd radar...

/VL

[J.K Nilsson]

Kapsel Adam (Störkapsel till AJ37) var så pass hemlig att jag tvivlar på att den var användbar om den levererats till klargöringsplats. Inga tester gjordes på installationen i flygplanet och planerarna visste inte ens om att den fanns när Försvarsamakten fick frågan om att ställa upp med spaning över Exjugoslavien.

Men att fartygen kunde störa hade förmodligen mer med vad radarn i nosen på flygplanen kunde klara av än vad radarn i robotnosen kunde klara.

J.K Nilsson

[Darkwand]

Nu får man väl styra upp det här lite eftersom jag har skrivit ganska mycket av RB04 informationen på Wikipedia.

Problemet med målsökning var den första versionen och källan till detta är en FOI tidning där man beskrev hur verklighet och teori var olika när det testats, men detta var robotar från 60-talet.

RB04E var en mycket kompetent robot med modern målsökare och sea skimming i slutfasen. Dessutom hade flyget radartäckning och behövde inte göra målspaning utan kunde gå till anfall direkt.

Fartygens luftförsvar var inte det roligaste jagarna hade det äldsta luftförsvaret och dom mindre korvetterna hade det modernaste. Fritt från huvudet så fanns luftvärnsrobotar av SA-3 typ och SA-8 typ på fartygen men dom heter ju annorlunda i navy-mod. Dessa är inget problem SA-3 fungerar alla störsändare i världen mot och SA-9 har inte räckvidd att nå flygplanen. Sedan är det för sovjet att hoppas att deras kanoner kan träffa sjömålsrobotar några meter över havsytan i 1000km/h.

[Ola Frithiofson]

U-137:s uppträdande tycker jag är svårt att förklara oavsett om det var felnavigering eller ej. Gåsefärden passar helt enkelt inte för U-137 att gå in i, men navigeringen in i Blekingens skärgård verkar ha varit riktad dit även en bit ut i Östersjön, så tolkar jag den perfekta rundningen av Utklippans fyr.

Om det var en felnavigering bör den ha varit oavsiktlig, men kan den ha varit avsiktlig? Högst i rang ombord var Josef Avsukjetivitj. Han var faktiskt navigationskunnig. Han presenterade sig också för Karl Andersson som navigationsexperten ombord, vilket bör ha åtföljts av ett ganska brett smil. Kapten Gusjin följde Avsukjetivitjs order. Om det var felnavigering togs väldigt många felaktiga beslut av denne Avsukjetivitj på väg från östra Östersjön till Gåsefjärden, men med osviklig precision hela vägen in till skäret där båten fastnade. Ubåten satt ordentligt fast efter att en hel natt ha kört med motorerna. Det bör ha lämnat en hel del sedimentavlagringar från det bottenslam som propellrarna rört upp. Svenska dykare var nere och undersökte ubåten, såg de om sedimentavlagringarna låg akter om eller för om propellrarna? Hade U-137:s manövrerande under natten lett till att den kom högre upp på skäret eller bort från det?

Vet någon vad som hänt med Avsukjetivitj efter avslutad tjänstgöring? Fortsatte han arbeta för flottan när han kom hem efter Gåsefjärden eller har han också tagit andra anställningar? Lever han idag på sin pension från den f.d sovjetiska flottan eller försörjs han från annat håll? Var bor han?

Finns det någon motsvarighet någonstans i världen, i historien, till U-137 beteende?

[varjag]

Finns det någon motsvarighet någonstans i världen, i historien, till U-137 beteende?

Kort sagt - NEJ

Varjag

[tryggve]

Finns det någon motsvarighet någonstans i världen, i historien, till U-137 beteende?

Tja, motsvarighet till beteende vet jag inte, men Donkeyman kommer ju med detta tidigare i denna tråd.

viewtopic.php?p=347689#p347689

[Wedman]

Någon som vet vilka torped- och patrullbåtar som var i tjänst?

Jag har hittat referenser till torpedbåtarna Piteå, Varberg, Västervik och Norrtälje (13. tpbdiv) samt patrullbåtarna Kaparen, Spejaren, Väktaren samt Mode (3. ptrbdiv), men det är möjligt att fler patrullbåtsdivisionen bestod av fler patrullbåtar.

[Urban]

Munin från 5. ptrbdiv anlände just efter att man dragit loss U-137 och tog över närbevakningen. Hon eskorterade även tillsammans med ett systerfartyg U-137 ut till internationellt vatten.

Det anges även att patrullbåtarna baserade i Milo S för ubåtsincidenten var Mjölner, Mysing, Kaparen och Spejaren. Alla från 1. Patrullbåtsflottiljen

Källa: Patrullbåtsboken sidan 189-193

[Wedman]

Munin från 5. ptrbdiv anlände just efter att man dragit loss U-137 och tog över närbevakningen. Hon eskorterade även tillsammans med ett systerfartyg U-137 ut till internationellt vatten.

Det anges även att patrullbåtarna baserade i Milo S för ubåtsincidenten var Mjölner, Mysing, Kaparen och Spejaren. Alla från 1. Patrullbåtsflottiljen

Källa: Patrullbåtsboken sidan 189-193

Tackar

(Borde kanske beställa den boken.)

[Ördög]

Snart dags för 40-årsjubileum! DN har intervjuat bland annat överstelöjtnant Per Andersson, som arbetat i marinens analysgrupp för ubåtskränkningar.

40 år sedan ubåtsdramat – Sverige nära hamna i strid med supermakten Sovjet
https://www.dn.se/sverige/40-ar-sedan-u ... en-sovjet/

Den 28 oktober är det 40 år sedan nyheten slog ner som en blixt från klar himmel: en sovjetisk ubåt står på grund i Blekinge.

”Whiskey on the rocks” blev en världsnyhet när Sverige under tio dygn 1981 stod emot supermakten.

Nya uppgifter pekar på hur viktig platsen var och att Sverige var 30 minuter från en väpnad konflikt med Sovjetunionen.
/---/
Efter sin pensionering har Andersson sökt upp ryska ubåtsofficerare. De har sagt att som ”extrauppgift hade ubåten att spionera på utländska militära mål och främmande makt, bland annat Sverige”. Därför fanns särskild signalspaningspersonal ombord: ”Vi hade mycket god kunskap om marinbasen i Karlskrona. Ubåten spionerade på Sverige”.

Att sovjetiska ubåtar hade kärnvapen ombord var rutin. På U 137 fanns en ny typ av modernare, mindre, kärnvapentorpeder ombord.

Men exakt vad U 137 skulle göra inne i Blekinge: en kontroll?, hämta - eller lämna - något? Det är fortfarande oklart.
/---/
Uppgifter från tidigare sovjetiska officerare gör gällande att man på flottstyrkan planerade att sätta in marininfanteri för att frita ubåten med våld. En tidpunkt som nämnts var 03.00 den 30 oktober, men att aktionen avblåstes 02.30. Detaljerna är oklara men att en fritagning var nära har bekräftats på hög rysk nivå – vilket är nya uppgifter.

– Fritagningen av U 137 stoppades 30 minuter innan den skulle verkställas. Det sade en rysk general eller amiral inofficiellt till överbefälhavaren Bengt Gustafsson när han var i Ryssland på officiellt besök. Ryssen hoppade in i Gustafssons bil och berättade. Det har Gustafsson sagt till mig två gånger, säger Per Andersson.