"Skjut först skarpt, sedan varningsskott"

[Knurd]

Många svenskar som gjort lumpen har berättat om en instruktion som de fått inför vakttjänst. Deras order var att bemöta fienden med ett dödligt skott, och att sedan avfyra ett andra skott ut i terrängen efter att fienden är fälld.

Orsaken ska ha varit att kriminaltekniker skulle finna båda kulorna, och att vakten efteråt ska kunna vittna om att han först sköt ett varningsskott innan han siktade.

Om denna anekdot har fått så stor spridning som den har, motverkar den inte sitt syfte i så fall?

[MD650]

Många svenskar som gjort lumpen har berättat om en instruktion som de fått inför vakttjänst. Deras order var att bemöta fienden med ett dödligt skott, och att sedan avfyra ett andra skott ut i terrängen efter att fienden är fälld.

Orsaken ska ha varit att kriminaltekniker skulle finna båda kulorna, och att vakten efteråt ska kunna vittna om att han först sköt ett varningsskott innan han siktade.

Om denna anekdot har fått så stor spridning som den har, motverkar den inte sitt syfte i så fall?

Har aldrig hört något sådant. Verkar var en skröna som har gått runt.

[Hans]

Har aldrig hört något sådant. Verkar var en skröna som har gått runt.

Bekräftar vad MD säger, fast jag har inte hört skrönan tidigare. VaktB (instruktionen för vaktjänst) följdes ibland nästintill överdrivet hårt. I alla fall en sådär 1980-1993.

MVH

Hans

[Hexmaster]

Inte hört den, vare sig i ena eller andra tjänsten.

Lokal skröna någonstans, eller kanske ett skämt som några gått på?

[varjag]

Jo - den där är gammal! Fast inte i samband med svensk militär posttjänst.....den kommer från Amerika och gäller amerikansk polis......
...when in doubt - smoke the asshole first - then fire the warning shot

För att spara rättegångskostnader....har mycket ofta, speciellt Highway Patrols - en drop-gun liggande i bilen.
En drop-gun, är en oidentifierbar bössa av ngt slag - som man sen pressar i likets varma händer - och presto,

Problem solved!

Varjag

[Richard J]

En viss relevans till trådens ämnesrubrik har gällande bestämmelser i Svensk författningssamling för polismans användning av skjutvapen, i synnerhet 7 §.

Kungörelse (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten
Omtryckt i SFS 1984:732.

1 §
Föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

2 §
Föreligger ett fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller i 10 § första stycket 2 polislagen (1984:387) och är ett omedelbart ingripande nödvändigt, får polismannen använda skjutvapen för att
1. gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för
1. mord, dråp, grov misshandel eller människorov,
2. våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, rån eller grovt rån,
3. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta,
4. uppror eller väpnat hot mot laglig ordning,
5. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri eller landsförräderi,
6. grovt narkotikabrott eller
7. försök eller straffbar förberedelse till brott som nu har nämnts;
2. hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som har rymt, om han är häktad, anhållen eller gripen för brott som anges under 1 eller om han är dömd för ett sådant brott till fängelse och intagen i anstalt;
3. omhänderta en person, som på grund av allvarlig psykisk störning eller innehav av vapen som kan befaras bli missbrukat eller av annan anledning uppenbarligen är farlig för annans liv eller hälsa. F (2005:92).

3 §
I andra fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller 10 § polislagen (1984:387) än sådana som nämns i 2 § får polischefen medge en polisman att använda skjutvapen för genomförande av en viss tjänsteåtgärd, om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Polischefen bestämmer vem som får lämna ett sådant medgivande, när polischefen själv inte är tillgänglig. Förordning (1999:736).

4 §
Annat skjutvapen än pistol får användas endast efter medgivande av polischefen eller, när ett sådant medgivande inte kan avvaktas, av den som polischefen bestämmer.
Utan hinder av första stycket får jaktvapen användas för att avliva djur. Förordning (1999:736).

5 §
Har annan än polischef lämnat medgivande som avses i 3 eller 4 § skall han underrätta polischefen därom så snart det kan ske.

6 §
Polisman som uppträder i grupp eller avdelning under direkt ledning av polisbefäl får använda skjutvapen endast på order av den som har befälet, om ej gruppen, avdelningen eller annan utsättes för sådant angrepp eller hot om angrepp att vapen oundgängligen måste användas omedelbart.

7 §
Innan polisman använder skjutvapen, skall han särskilt beakta risken för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, skall i det längsta undvikas.
Innan skott avlossas, skall polismannen ge tydlig varning genom tillrop, om sådan varning ej är otjänlig. Om skjutvapen måste användas, skall polismannen, när omständigheterna ej tvingar till annat, först avlossa varningsskott.
Vid skottlossning mot person skall eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom.

8 §
När en polisman använt skjutvapen, skall han eller hon lämna en rapport om händelsen till myndighetens chef. Förordning (1998:1561).

9 §
Med skjutvapen avses i denna kungörelse ej vapen för spridande av tårgas eller dylikt.

10 §
Om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i försvaret under krig gäller särskilda bestämmelser. Förordning (1980:591).

11 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av rikspolisstyrelsen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1969:84
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom kungörelsen upphäves cirkuläret d. 5 maj 1961 (nr 162) till länsstyrelserna och polismyndigheterna angående bruket av skjutvapen i polistjänsten.
Vad som sägs om den som dömts till fängelse gäller även den som dömts till straffarbete och vad som sägs om den som dömts till internering gäller även den som dömts till förvaring eller internering i säkerhetsanstalt.
1980:591
Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1981.
1984:732
(Omtryck)
Denna förordning träder i kraft d. 1 okt. 1984.
1991:1478
Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1992.
1998:1561
Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1999.
1999:736
Denna förordning träder i kraft d. 1 okt. 1999.
2005:92
Denna förordning träder i kraft d. 1 april 2005.

[Knurd]

Jag ska nog erkänna att jag har aldrig har hört någon fd värnpliktig berätta att h-n själv fått en sådan order, däremot har jag fått höra det återberättas ett antal gånger. Det om något borde avslöja historien som osann.

[Fredrik Andersson]

Jag har aldrig hört den instruktionen från VB eller annan chefsperson. Däremot ett otal gången från "någon-som-hört-det-från-någon-som-hört-det-från..."

[JohnT]

Jag ska nog erkänna att jag har aldrig har hört någon fd värnpliktig berätta att han själv fått en sådan order, däremot har jag fått höra det återberättas ett antal gånger. Det om något borde avslöja historien som osann.

Jag har själv i första hand, Flygvapnet, 1984 fått utbildningen enligt följande:

1. Gått igenom vaktB helt enligt alla regler och med hotet att klarar ni inte detta kommer ni aldrig bli krigsplacerade.

2. Lagom till att det är dags för "examen" förklarar löjtnanten de mest grundläggande kring en eventuell motståndares specialförband och deras utbildning i närstrid.
" I händels av krig kommer ni inte ha en chans att tillämpa vaktB enligt instruktionen"

Under sista repetitionen inför "examen" skjuter min lurige kompis alltså första skottet rakt i magen på pappgubben och lägger sedan nästa skott vid sidan av.
Fänriken börjar reagera men löjtnanten ler, pekar på marken där andra skottet tog och frågar "detta var allstå första skottet?"
Svaret blev JA
Löjtnatnen "mm, men gör det enligt boken när vi ska examinera dig"

Så att VaktB förväntades följas till punkt och pricka i fredstid, det fanns det ingen tvekan om.
Men i händelse av krig förväntades jag handla i chefens anda.

Ett minne från Ljunbyhed 1984
/John

[B Hellqvist]

Har heller aldrig hört den. När vi skulle göra provet för VaktB så sköt korpral Hjelte pappfiguren i huvudet. Provledaren: "För fan Hjelte, du ska skjuta honom i benet!" Hjelte: "Ja, pannbenet!?!"

[Jonas Gunnarsson]

När jag gjorde min grundtjänst i flottan, hösten 1982, på Trolle, så utspelade sig följande lilla scenario:

Plats, en av lektionssalarna på Trolle, medverkande: undertecknad samt en gammal fanjunkare.

Fanjunkaren: Nå vad gör Gunnarsson när han får syn på inkräktaren?

Gunnarsson: Jag skriker Halt!

Fanjunkaren: Bra, vad händer om han fortsätter mot dig?

Gunnarsson: Jag ropar halt eller jag skjuter skarpt!

Fanjunkaren: Utmärkt, men han fortsätter mot dig likt förbannat!

Gunnarsson: Jag skjuter ett varningsskott i marken.

Fanjunkaren: Korrekt, men det hjälper inte, utan han fortsätter mot dig.

Gunnarsson: Jag skjuter honom i benet med min kpist.

Fanjunkaren: Bra, helt enligt reglementet, men Gunnarsson vet hur Gunnarsson skall agera i verkligheten?

Gunnarsson: Ja fanjunkare!

Fanjunkaren: Det är gott! (elakt flin utbytes mellan bägge agerande).

[Fredrik Andersson]

Har heller aldrig hört den. När vi skulle göra provet för VaktB så sköt korpral Hjelte pappfiguren i huvudet. Provledaren: "För fan Hjelte, du ska skjuta honom i benet!" Hjelte: "Ja, pannbenet!?!"

[Stilleben]

Det skall ju ha förekommit att nitiska befäl ville prova vakternas beredskap, men med synnerligen olycklig utgång. Jag hörde under min militärtjänst under 1950-talet talas om ett fall (och läste det även i tidningarna) som skall ha inträffat vid Skånska Flygflottiljen (F 10), där befälet som smög omkring i buskarna och inte svarade på anrop faktiskt blev skjuten och dog. Om det lossades varningsskott kommer jag inte ihåg, inte heller om det inträffade när det var mörkt.

Kanske någon känner till det hela och har ytterligare detaljer! Och finns det flera sådana fall?

[Hexmaster]

Jag känner igen en liknande episod som Stilleben nämner. Läste den rätt nyligen, var det nu var? - Ett impopulärt befäl berättar under en bättre middag att han skall pröva beredskapen hos vaktposten. En kypare får höra det, och får iväg tipset som når vakten. Denne är alltså beredd när det glöggfryntliga befälet kryper i busken. Order om halt och uppgivande av identitet möttes av tystnad, varefter han stötte till med kolven så hårt han förmådde. Minns inte om befälet avled eller inte, men soldaten ifråga höll på att dränkas i sprit av sina glada kamrater.

[tryggve]

Jag skippade varningsskott på mitt vaktprov i lumpen (jag sköt figuren i båda benen), men fick ändå godkänt. Med lite lirkande. Kadetten som övervakade provet var dock måttligt glad.