Republikanism i Sverige

[Knurd]

Kungabarnens tid som ungvuxna, och framför allt kronprinsessan Victorias stundande bröllop, är en kritisk punkt för den svenska monarkins framtid. Republikanerna har fått ganska stor uppmärksamhet under 00-talet, bland annat på grund av detta.

Hur stark har den republikanska rörelsen i Sverige egentligen varit under efterkrigstiden? Har de haft några höjdpunkter efter 1950-talet med Haijbyaffären och Vilhelm Mobergs protestskrift "Därför är jag republikan"?

Drev 68-vänstern frågan om republik? Fanns det någon kritik mot Carl XVI Gustafs äktenskap med en tyska?

[Marcus]

Frågorna ovan är fullt relevanta men undvik kommentarer om vilket statsskick som är bäst och dylikt, tack.

/Marcus

[Ben]

Hur stark har den republikanska rörelsen i Sverige egentligen varit under efterkrigstiden? Har de haft några höjdpunkter efter 1950-talet med Haijbyaffären och Vilhelm Mobergs protestskrift "Därför är jag republikan"?

Det är väl egentligen en definitionsfråga. Om man med republikanska rörelsens "styrka" menar det som i formell mening behövs för att införa republik, d.v.s. en riksdagsmajoritet för partier med republik som deklarerat mål, så torde de behövliga förutsättningarna ha existerat sedan valet 1936. I den meningen går styrkan att mäta i valresultaten.

Om man istället syftar på antalet medlemmar i specifika republikanska föreningar så förmodar jag att det har skett en viss ökning på senare år, bland annat därför att vissa riksdagsprofiler har engagerat sig och gett mer uppmärksamhet åt frågan.

[a81]

Problemet är väl att republikanerna haft ett mycket litet stöd i den allmänna opinionen, bara omkring 10-15 procent. I ett sådant läge är det svårt att få igenom sina krav, oavsett vad riksdagsmajoriteten tycker.

Sedan tycker jag att man skall komma ihåg att Sverige sedan mitten av 1970-talet i praktiken är en republik. Kungahuset har endast en ceremoniell roll och fungerar främst som ett slags kulturminne. Så ser det faktiskt inte riktigt ut i andra monarkier (utom möjligen i Japan). (Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen.)

Enligt någon (kan ha varit Herman Lindqvist) var Sverige som närmast att få republik efter det misslyckade kuppförsöket 1756, då drottning Lovisa Ulrika försökte återinföra monarkins politiska makt (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Kuppen_1756).

[Ben]

Problemet är väl att republikanerna haft ett mycket litet stöd i den allmänna opinionen, bara omkring 10-15 procent. I ett sådant läge är det svårt att få igenom sina krav, oavsett vad riksdagsmajoriteten tycker.

Den kopplingen har jag i och för sig lite svårt att se. Det lär ju till exempel ha inträffat en och annan gång att riksdagen beslutat om skattehöjningar av olika slag. Den sortens beslut torde åtminstone emellanåt ha tagits utan ett kraftigt stöd bland befolkningen, så det lär alltså vara fullt möjligt att utnyttja den riksdagsmajoritet som funnits i stort sett oavbrutet sedan 1936 utan att fästa någon större vikt vid vad den allmänna opinionen ev. anser. Om inte en tydlig majoritet i riksdagen är tillräckligt så kan jag inte se hur man någonsin ska kunna åstadkomma en förändring?

Så för att återknyta till frågan: Stödet för republik bör ju rimligen värderas efter valresultat snarare än efter opinionsundersökningar.

[a81]

Problemet är väl att republikanerna haft ett mycket litet stöd i den allmänna opinionen, bara omkring 10-15 procent. I ett sådant läge är det svårt att få igenom sina krav, oavsett vad riksdagsmajoriteten tycker.

Den kopplingen har jag i och för sig lite svårt att se. Det lär ju till exempel ha inträffat en och annan gång att riksdagen beslutat om skattehöjningar av olika slag. Den sortens beslut torde åtminstone emellanåt ha tagits utan ett kraftigt stöd bland befolkningen, så det lär alltså vara fullt möjligt att utnyttja den riksdagsmajoritet som funnits i stort sett oavbrutet sedan 1936 utan att fästa någon större vikt vid vad den allmänna opinionen ev. anser. Om inte en tydlig majoritet i riksdagen är tillräckligt så kan jag inte se hur man någonsin ska kunna åstadkomma en förändring?

Så för att återknyta till frågan: Stödet för republik bör ju rimligen värderas efter valresultat snarare än efter opinionsundersökningar.

Håller med till viss del, visst tar riksdagen ibland beslut som är djupt impopulära bland allmänheten. Men jag är tveksam till resonemanget när det gäller Sveriges statsskick.

Jag är för det första skeptisk till att det skulle ha funnits en majoritet i riksdagen för republik i stort sett oavbrutet sedan 1936. 1939-1945 hade Sverige samlingsregering, 1951-1957 regerade Socialdemokraterna tillsammans med Bondeförbundet, 1976-1982 hade Sverige borgerlig regering, likaså 1991-1994 samt 2006-. Dessutom är det en grundlagsfråga, som inte kan ändras utan mellanliggande val. Därför har opinionen väldigt stor betydelse.

För det andra måste man komma ihåg att många politiker inom partier som officiellt är för republik egentligen vill behålla monarkin (i den form vi har i Sverige sedan 1970-talet). Det finns en skillnad mellan att tycka republik är ett bättre statskick än monarki, jämfört med att tycka att monarkin måste avskaffas i Sverige. Många som principiellt föredrar republik är för att man bevarar monarkin av historiska skäl. Torekovkompromissen innebär att Sverige i någon mån kan vara monarki och republik på samma gång.

Dessutom bör man nog fråga sig hur många monarkier, med så långa traditioner som den svenska, som avskaffats på demokratisk väg. Jag kommer faktiskt inte på något exempel.

[a81]

Sedan tycker jag att man skall komma ihåg att Sverige sedan mitten av 1970-talet i praktiken är en republik. Kungahuset har endast en ceremoniell roll och fungerar främst som ett slags kulturminne. Så ser det faktiskt inte riktigt ut i andra monarkier (utom möjligen i Japan). (Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen.)

En ceremoniell roll med mycket makt. Ett ämbete som ärvs i ett genetiskt lotteri och inte tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet. Det ska man också komma ihåg.

Rätt många (såväl folk som är för eller mot monarkin) hävdar att kungahuset har något slags makt, men jag har svårt att se vilken makt det svenska kungahuset haft de senaste decennierna. Finns det något exempel?

[von Adler]

Om man räknar tider som Hertig, Furste o.s.v. men inte kung, dock som hösta potentat för ett självständigt land borde väl Huset Savojen kunna räknas som en långt existerande monarki som röstats bort demokratiskt?

[Giancarlo]

Sedan tycker jag att man skall komma ihåg att Sverige sedan mitten av 1970-talet i praktiken är en republik. Kungahuset har endast en ceremoniell roll och fungerar främst som ett slags kulturminne. Så ser det faktiskt inte riktigt ut i andra monarkier (utom möjligen i Japan). (Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen.)

Även om många monarker runt om i Europa (t.ex. Belgien, Holland och Storbritannien) faktiskt har maktgivande uppgifter; T.ex att möta med regeringen och utse ny regering och vara överbefälhavare för trupperna (t.ex. Elizabeth II), så är denna roll de facto lika ceremoniell i dessa stater precis som den svenske kungens roll som statschef i Sverige. Så jag förstår inte skillnaden.

[Ben]

Håller med till viss del, visst tar riksdagen ibland beslut som är djupt impopulära bland allmänheten. Men jag är tveksam till resonemanget när det gäller Sveriges statsskick.

Jag är för det första skeptisk till att det skulle ha funnits en majoritet i riksdagen för republik i stort sett oavbrutet sedan 1936. 1939-1945 hade Sverige samlingsregering, 1951-1957 regerade Socialdemokraterna tillsammans med Bondeförbundet, 1976-1982 hade Sverige borgerlig regering, likaså 1991-1994 samt 2006-. Dessutom är det en grundlagsfråga, som inte kan ändras utan mellanliggande val. Därför har opinionen väldigt stor betydelse.

För det andra måste man komma ihåg att många politiker inom partier som officiellt är för republik egentligen vill behålla monarkin (i den form vi har i Sverige sedan 1970-talet). Det finns en skillnad mellan att tycka republik är ett bättre statskick än monarki, jämfört med att tycka att monarkin måste avskaffas i Sverige. Många som principiellt föredrar republik är för att man bevarar monarkin av historiska skäl. Torekovkompromissen innebär att Sverige i någon mån kan vara monarki och republik på samma gång.

Dessutom bör man nog fråga sig hur många monarkier, med så långa traditioner som den svenska, som avskaffats på demokratisk väg. Jag kommer faktiskt inte på något exempel.

Det var en period på 50-talet då vänstermajoriteten inte riktigt fanns, men på senare år har det ju varit så att det t.ex. inom folkpartiet också funnits riksdagsledamöter med republikanska åsikter. Det råder ingen tvekan om att majoriteten för republik har funnits på papperet under större delen av tiden sedan 1936.

Sedan är det då en annan sak att denna "pappersmajoritet" inte har aktualiserat frågan och rentav hjälpt till att fälla de motioner som numera lämnas in varje år från diverse riksdagsmän. Det är mycket möjligt att det har med opinionen att göra, men jag förstår inte riktigt vad väljarna ska göra mer än att gång på gång skapa en majoritet i riksdagen. Om inte det räcker - vad ska då behövas?

När det sedan gäller den ursprungliga frågan tror jag att den utgår från felaktiga förutsättningar. Jag betvivlar starkt att kronprinsessans bröllop hotar att undergräva stödet för monarkin.

[Knurd]

När det sedan gäller den ursprungliga frågan tror jag att den utgår från felaktiga förutsättningar. Jag betvivlar starkt att kronprinsessans bröllop hotar att undergräva stödet för monarkin.

Förlåt mig om jag uttryckte mig oklart. Jag förmodar att Victorias bröllop och kommande barn gör familjen mer folkkär, och därmed stärker monarkin.

Folkets stöd för vårt nuvarande statsskick verkar ju vara mycket mer beroende av kungafamiljens popularitet än av ideologiska och praktiska förhållanden.

Kungahus som består av småbarnsfamiljer och åldringar är lätta att tycka om, och svåra att ställa krav på. Men under 00-talet har kungabarnen blivit ungvuxna, medan Carl Gustaf och Silvia ännu är i sin krafts dagar. Därför kan kungafamiljen framstå som oansvariga snyltare, hur många projekt de än aktiverar sig i.

Kan denna övergångsperiod tänkas ha bidragit till att republikanserna synts och hörts relativt mycket under 00-talet? Och kommer Victorias familjebildande helt sopa undan republikanerna? Vad säger den historiska erfarhenheten?

[a81]

Sedan tycker jag att man skall komma ihåg att Sverige sedan mitten av 1970-talet i praktiken är en republik. Kungahuset har endast en ceremoniell roll och fungerar främst som ett slags kulturminne. Så ser det faktiskt inte riktigt ut i andra monarkier (utom möjligen i Japan). (Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen.)

Även om många monarker runt om i Europa (t.ex. Belgien, Holland och Storbritannien) faktiskt har maktgivande uppgifter; T.ex att möta med regeringen och utse ny regering och vara överbefälhavare för trupperna (t.ex. Elizabeth II), så är denna roll de facto lika ceremoniell i dessa stater precis som den svenske kungens roll som statschef i Sverige. Så jag förstår inte skillnaden.

Nej, skillnaden är inte jättestor, men jag tror att det har viss betydelse för hur vi ser på monarkin. Det finns exempelvis i Nederländerna en opinion för att reformera monarkin i samma riktning som den svenska. Jag har svårt att tänka mig att denna opinion skulle finnas om det var helt betydelselöst.

Dessutom tror jag att många republikaner i riksdagen accepterar monarkin just på grund av den lösning vi har i Sverige.

[a81]

Sedan är det då en annan sak att denna "pappersmajoritet" inte har aktualiserat frågan och rentav hjälpt till att fälla de motioner som numera lämnas in varje år från diverse riksdagsmän. Det är mycket möjligt att det har med opinionen att göra, men jag förstår inte riktigt vad väljarna ska göra mer än att gång på gång skapa en majoritet i riksdagen. Om inte det räcker - vad ska då behövas?

Men besluten måste tas med ett val emellan. Skulle exempelvis en röd-grön regering rösta för införandet av republik, skulle det sannolikt bli storseger för de borgerliga i nästa val. Dessutom skulle sannolikt en röd-grön regering i ett sådant läge få svårt att återfå majoriteten. Jag misstänker att det var därför man inte försökte avskaffa monarkin åren efter 1968. Dock vet jag inte hur grundlagsändringar genomfördes före 1970-talet.

[Marcus]

Ett politiskt inlägg plockades bort.

/Marcus

[Ben]

Men besluten måste tas med ett val emellan. Skulle exempelvis en röd-grön regering rösta för införandet av republik, skulle det sannolikt bli storseger för de borgerliga i nästa val. Dessutom skulle sannolikt en röd-grön regering i ett sådant läge få svårt att återfå majoriteten. Jag misstänker att det var därför man inte försökte avskaffa monarkin åren efter 1968. Dock vet jag inte hur grundlagsändringar genomfördes före 1970-talet.

Frågor av den här typen blir lätt politiska, så jag ska inte fortsätta diskussionen om detta längre än att notera att resonemanget ovan må vara plausibelt men likväl bara hypotetiskt. Det är inte självklart att väljarna skulle reagera kraftigt negativt på att vissa partier i den här frågan drev igenom sin för väljarna kända principiella inställning. "Väljarilska" brukar normalt uppträda när det förefaller som att de valda representanterna har ställt en sak i utsikt, men gör något annat - inte när de gör vad deras program deklarerar att de vill göra.

För att återknyta till frågeställningen så har alltså den republikanska rörelsen egentligen många gånger varit så stark som "behövts", men detta har inte fått några praktiska konsekvenser.