Den år 1952 nedskjutna svenska militära DC-3:an

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Enboms-ligan

Inlägg av Stellan Bojerud » 22 juni 2007, 10:04

Tack för intressant läsning!

Ett kuriöst sammanträffande är att DC 3:an sköts ner samma dag som rättegången mot den s k Enboms-ligan inleddes i Stockholms Rådhusrätt. Enboms-ligan ansågs ha bedrivit spionage för Sovjetunionen.

TT sände ut en märklig kommuniké där DC 3:an påstods ha bedrivit "navigeringsflygning" och "ombord befann - - - sig sex radiotelegrafister". Vad slags "navigeringsflygning" behöver man sex radiotelegrafister?

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 22 juni 2007, 12:59

Enboms-ligan 'ansågs' väl inte bara ha spionerat...Fritiof Enbom och Hugo Gjersvold dömdes till livstids straffarbete. Även om deras verksamhet föreföll att ha haft lite av 'Kalle Kofot' över sig. Vad de svenska kommunikéerna beträffar, så var det väl få civila svenskar som ens hade hört ordet 'signalspaning' förut. Och givetvis förgrymmades över det sovjetiska tilltaget att skjuta ned våra flygare 'som bara övade navigation' :roll: , Varjag

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Enboms-ligan

Inlägg av Stellan Bojerud » 23 juni 2007, 07:15

Enboms-ligan har aldrig funnits annat än i den fantasivärld firma Enbom & Rhyninger lyckades skapa. Jag har skrivit om detta i senaste årsboken från Armémuseum.

Livstidsdomen mot Hugo Gjersvold anser jag vara den största rättsskandalen i Sverige under 1900-talet.

Men ändå. Var det bara slumpen eller var det med avsikt som SSSR valde just dagen för rättegångens inledande för att skjuta ner DC 3:an?

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Enboms-ligan

Inlägg av varjag » 24 juni 2007, 04:35

Stellan Bojerud skrev:Enboms-ligan har aldrig funnits annat än i den fantasivärld firma Enbom & Rhyninger lyckades skapa. Jag har skrivit om detta i senaste årsboken från Armémuseum.

Livstidsdomen mot Hugo Gjersvold anser jag vara den största rättsskandalen i Sverige under 1900-talet.

Men ändå. Var det bara slumpen eller var det med avsikt som SSSR valde just dagen för rättegångens inledande för att skjuta ner DC 3:an?
Intressant Stellan, menar du att det kanske var lite 'McCarthy-stämning' över det svenska rättsväsendet vid den tiden? Att ryssarna skulle ha valt dagen för nedskjutningen av DC-3:an med rättegången i åminne - förefaller kanske lite långsökt.
De kunde ju inte med bestämdhet veta (?) när Tp 79:an skulle uppenbara sig över Östersjön, mvh, Varjag

Skribenten
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 3 juli 2005, 20:48
Ort: Kommun i Stockholms län

Re: Enboms-ligan

Inlägg av Skribenten » 24 juni 2007, 14:46

Stellan Bojerud skrev: Men ändå. Var det bara slumpen eller var det med avsikt som SSSR valde just dagen för rättegångens inledande för att skjuta ner DC 3:an?
Kort om Enbomsaffären 1952
Med några ord tar Stellan Bojerud upp det som kallades ”Enbomsaffären” på samma tråd som DC-3:an. Här sammanfattas bakgrunden mycket kort för yngre generationer obekanta med vem Enbom var och följden av dennes vilda berättelser. (Jag skall skaffa Armémusei årsskrift med Bojeruds skildring av Enboms historien).

Hela historien om Fritijof Enbom kom i offentligheten som följd av ett kaffekalas julen 1951, hemma hos familjen Jan och Inger Lodin boendes i Stockholmsförorten Aspudden. Här var Fritiof Enbom inneboende sedan ett år tillbaks och blev inbjuden till kaffet, han blev pratsam och skröt över sina bedrifter. Enbom sade sig vara spion för sovjets räkning och kompletterade sina berättelser med kartskisser, teckningar och avslöjade ett antal personer som ingick i hans ”liga”. Men Enbom skröt och bredde på sina berättelser om medverkan i det spanska inbördeskriget, år 1936, där han senare bevisligen aldrig deltagit.

Jan Lodin tog kontakt med polismyndigheter och Enbom anhölls 16:e feb 1952 vilket ledde till en av de mer underliga spionrättegångar som hållits i vårt land. Samma dag som DC-3 an sköts ner, den 13 juni 1952, inleddes rättegången i Stockholms rådhus. Det underliga var att Enbom blev sin ”egen åklagare” och hela bevisföringen byggde på hans egna berättelser och hans sex medbrottslingars spioneri för Sovjets räkning. Under utredningen greps: (1) kontoristen Lilian Ceder, (2) fd furiren Hugo Gjersvold (3) bokförsäljaren Arthur Karlsson, (4) bangårdsarbetaren Fingal Larsson, (5) Enboms bror trädgårdsmästaren Martin Enbom och (6) kontoristen Tage Wikbom.

Ingen av de involverade hade någon nämnbar kapacitet eller utbildning för att klara militärstrategiska eller operativa bedömningar, som på något sätt motiverade till de långa straff för spioneri som gavs.

Vid förhör erkände Enbom att han under tiden feb 1943 till april 1951 haft c:a 25 möten med ryssarna. Enbom hade lämnat vissa uppgifter om permittenttrafiken och militära förhållanden i norrbotten. Enbom arbetade på hösten 1942 som stationskarl i Bjurå och påstod att han genom A. Karlsson fått i uppdrag att inställa sig i Stockholm för att få direktkontakt med ryssarna. Med de mest tillkrånglade igenkänningssignaler skulle de personliga kontakterna uppnås på förutbestämda platser och tidpunkter. Vid ett möte hade Enbom fått en radiosändaranläggning med bruksanvisning samt en pistol. Radioanläggningen gömde Enbom på olika ställen. Han föreslog att kontoristen Lillian Ceder skulle utbilda sig som radiotelegrafist och sköta om sändaren. Vid tekniska prov visade sig sändaren vara obrukbar.

(Nu känner ju var och en som utbildat sig inom morsetelegrafi, med dåtida sändarnyckel, att det är ej allom förunnat att uppnå högre färdigheter i det området. Man måste ha ”musiköra” för telegrafi. Personligen nådde jag själv som sändaramatör endast upp i medioker 60-takt efter 6 månaders träning. I ett försök att följa Enboms tankegångar kan frågan ställas: var någonstans hade Enbom tänkt att kontorsflickan Lilian skulle utbilda sig i morsetelegrafi? Utbildning förmedlas genom försvaret, sändaramatörklubbar och även genom dåvarande Televerket. Därtill kommer skriftligt prov i radioteknik. Var detta möjligt? Nej - som ”spionchef” var Enbom en omöjlighet. Hans karriär som chef för sin ”spionliga” hade som signatur ”jagvar” säger en Touch av ”Kalle-kofot”).

Enbom hade en makaber humor, en tendens att fantisera och chocka sin omgivning för att imponera. När han vid förhör konfronterades med en rad av sina påståenden tog han bl a tillbaka ett antal uppgifter såsom att han varit sista länken i atomspionkedja som gick över Norge och vidare till Sovjet. Enbom tog också tillbaka uppgiften att han supit ett stort antal officerare under bordet i Boden och sedan fått dem att avslöja militära hemligheter. Enbom tog sålunda tillbaka allt som förhörsledarna kunde bevisa var vilda fantasier, men det som inte kunde kontrolleras det höll Enbom fast vid. Enbom var vad man i dag kallar mytoman som orsakade stort lidande för dem han själv dragit in händelseutvecklingen och som han angav som ”sin liga”. Enbom blev sin egen åklagare och huvudvittne mot sina åtalade kommunistiska kamrater. Men Stockholms rådhusrätt trodde på Enboms bedrifter och i juli 1952 föll domarna enligt följande:

 Fritijof Enbom – livstids fängelse
 Hugo Gjervold – livstids fängelse
 Martin Enbom (brodern) – sju års fängelse
 Fingal Larsson – fem års fängelse
 Artur Karlsson – ett år och åtta månaders fängelse
 Lilian Ceder – åtta månader.

Domarna överklagades men hovrätten fastställde livstidsdom mot Hugo Gjersvold och domen mot Artur Karlsson. Åklagaren Werner Ryninger överklagade hovrättens friande dom mot Fingal Larsson till högsta domstolen som dömde honom till två års fängelse.

Referens: ”Spioner och spioner som spionerar på spioner”, av Tore Forsberg, Hjalmarsson och Högberg förlag 2003, ISBN 91-89660-18-1.

Fanns samband mellan DC-3 ans nedskjutning och rättegången mot Fritjof Enbom den 13 juni 1952 ?
Stellan Bojerud tar upp frågan om det fanns samband mellan DC-3 ans nedskjutning den 13:e juni 1952 och rättegången mot Enbom som inleddes samma dag vid Stockholms rådhusrätt. För att härleda mitt resonemang citerar jag några relevanta avsnitt från referenslitteratur.

1. Andersson & Hellstöm skriver (Ref – 6) ”DC-3 an hade nedanstående spaningsuppdrag under mars – juni år 1952. Route 9 innebar: Stockholm-Bogskär-70 km WSW Hangö längs mittlinjen ned till mellan Gotland och Liepaja (omkr 57 00 N, 20 00 E), ibland Hoburgen, åter Stockholm via Gotland (norra och mellersta Östersjön)”.

9.3 – Längs finska gränsen ovanför Kalix
10.3 – samma som den 9.3
10.3 – F21 till Stockholm
14.3 – Route 9
19.3 – Route 9
21.3 – Route 9
31.3 – Route 9
3.4 – Route 9
7.4 – Route 9
8.4 – Route 9
16.4 – Route 9
22.4 – Route 9
20.5 – Route 9
23.5 – Route 9
29.5 – Route 9
4.6 - Route 9
6.6 – Route 9
10.6 – Route 9
13-6 – Route 9 (sista flygningen)

= = =
2. Kenth Ohlsson skriver (Ref -1) ”Den 12:e juni var väderutsikterna av det slag att DC-3 ans navigatör, Gösta Bladh, skjutit upp följande dags flygning (den 13:e) till vidare. På morgonen den 13:e juni hade dock en förbättring skett och flygningen bedömdes kunna genomföras. När flygningen påbörjats kom ett nytt meddelande till planet om nya väderutsikter som berörde Routen (regnskurar). Det talar om skälet för att F2 navigationsfyr begärdes igång”.

= = =
3. Björn Hagberg skriver (Ref – 7) ”Intrycket av att det fanns en svensk spion nära Bromma flygplats, hade förstärkts efter hans (Anders Jallai) besök på Säpos arkiv. Uppgifterna hade visat att Säpo skulle bistå vid 1952 års haverikommission eftersom man misstänkte en läcka. Säpo hade sedan en tid haft spaningar mot flygplatsen och var redan tidigt på morgonen efter försvinnandet ute på flygplatsen. Anledningen var att det fanns misstankar om en läcka på 6:e transportgruppen. Läckan kunde ha lämnat ett förhandsmeddelande om DC-3 ans rutt och flygningen generellt”.

Hagberg skriver ett fiktivt avsnitt hur en sådan spion kunde ha verkat genom ett nära boende Bromma flygfält och med kikare var morgon spanande om DC-3 an kring kl 06.00 klargjordes för ett spaningspass. Spionen skickade då ett telefonmeddelande till ”någon” när planet lyfte. Denna ”någon” meddelade i sin tur instanser på andra sidan Östersjön.

Hagberg skriver ytterligare ett fiktivt avsnitt hur den sovjetiske piloten Osinskij blev hämtad med bil kl 04.00 i sin bostad i den lilla orten Tukums, på andra sidan Östersjön, för färd till flygbasen den 13:e juni. Beordring om ett eventuellt uppdrag hade kommit dagen innan från överste Sjinkarenko. Framme vid flygbasen mötte överste Sjinkarenko piloten Osinskij att det nog ”skulle bli ett skarpt uppdrag i dag”.

Hagberg fortsätter: ”Så kom klartecknet att DC-3 an hade startat från Bromma vilket betydde att den skulle synas på gränsövervakningens radar om c:a 20 minuter. Osinskij gjorde sig startberedd. Så kom ordern: - Ett spionplan som utför kränkande verksamhet har rapporterats. Det är din uppgift att skjuta ner planet”.

(En svaghet med Hagbergs bok är avsaknad av referenser samt fiktioner utan påvisbara belägg. En spion vid Bromma flygfält skulle ha ”underlättat” för ledningen av sovjetiska jaktflyget att DC-3 an ”var på gång” och väntades kring 11.00. Färdvägen för Routen nr 9 var ju känd av Sovjet genom tidigare radarobservationer).

Syntes med ledning av referenser
1. Det fanns inget förutsägbart ”mönster” för vilka dagar flygningar skulle genomföras som därtill var avhängiga vädersituationen som den 13:e juni.

2. Osäkert på kvällen den 12:e juni var om flygningen skulle kunna ske på grund av väderförhållanden.

3. Sovjet kände givetvis till att Enbom rättegången skulle inledas den 13:e juni

4. Om det fanns en rapportör på Bromma flygplats som meddelade DC-3 ans starttidpunkt och vidarebefordrade budskapet till ”någon”. på andra sidan Östersjön, så hade Sovjet möjlighet att koordinera nedskjutningen med Enbom rättegången.

5. Om det inte fanns en rapportör på Bromma flygplats , då hade sovjetiskt jaktflyg kanske kunnat chansa och vara beredd OM DC-3 an skulle visa sig. (Här bör någon flygkunnig tala om det var möjligt att klargöra MiG 15 och få upp det i luften från den tidpunkt DC-3 an kunde observeras på rysk radar).

Avslutningsvis kan frågan ställas vad var det ”för nytta” ur Sovjetisk synvinkel att koordinera nedskjutningen av DC-3 an med den samma dag inledda Enbom rättegången i Stockholms rådhusrätt? Svensk opinionsstorm nådde oanade höjder som drabbade såväl dömda i rättegången som Sovjets anseende världen över genom de brutala nedskjutningarna. Och Sverige knöts förmodligen än starkare till Nato i det tysta.

Användarvisningsbild
Psilander
Medlem
Inlägg: 4697
Blev medlem: 12 juli 2004, 13:28
Ort: Sverige
Kontakt:

Inlägg av Psilander » 24 juni 2007, 16:29

Hur ter sig det sovjetiska agerandande i samband med nedskjutningen av 79001 om man jämför med hur de agerade då de sköt ner amerikanska liknande plan. Var det också polititruker vid spakarna eller var det den vanliga incidentroten osv

Hur skiljer sig nedskjutningen av Tp 47 Catalinan om man jämför med 79001?

Mera Catalina
Mera Catalina
Senast redigerad av 2 Psilander, redigerad totalt 24 gång.

pandersson2
Medlem
Inlägg: 3109
Blev medlem: 28 maj 2005, 08:34
Ort: Södermanland

Inlägg av pandersson2 » 24 juni 2007, 16:33

Tack för mycket intressant läsning. Jag undrar över ett par saker som rör den sovjetiska sidan. Om jag förstått det rätt så använde man flygfältet i Riga. Varför användes inte Liepajas/Grobinas flygfält? Därtill så nämndes att piloten skulle hämtats från Tukums. Tukums ligger ju en timmes bilfärd från Riga så det tyder ju på att piloten då skulle vara ledig. Varför använde man då inte någon annan pilot eller är det en uppgift som kan vara felaktig?

Mnh,

Andersson

Skribenten
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 3 juli 2005, 20:48
Ort: Kommun i Stockholms län

Inlägg av Skribenten » 24 juni 2007, 20:49

Psilander skrev:Hur ter sig det sovjetiska agerandande i samband med nedskjutningen av 79001 om man jämför med hur de agerade då de sköt ner amerikanska liknande plan. Var det också polititruker vid spakarna eller var det den vanliga incidentroten.
Den 8 april 1950 sköts ett av US Navy:s Privateerplan (PB4Y-2) med tio mans besättning ner över Östersjön. Avsikten med flygningen var att lokalisera Sovjetiska raketbaser längs den baltiska kusten. Inga överlevande återfanns från det amerikanska flygplanet.

Sovjet hade skickat ut fyra plan för anfallet mot Privateerplanet medan DC-3 an hade attackerats av en ensam pilot.

Ryska piloter som nått det amerikanska planet antog att de skjutit ner en B-29. Svensk signalspaning hade uppfattat radiotrafik till de sovjetiska jaktplanen att de fick order att skjuta ner det. Den informationen hade överlämnats av dåvarande svenske ambassadören i Washington, Erik Boheman, som framfört att den inte fick användas mot Sovjet då den skulle påvisa det faktum att Sverige kunde avlyssna Sovjetiska jaktflygets radiotrafik.

En avgörande skillnaden mellan nedskjutningarna var att Sovjet hade skickat ut ett omfattande antal fartyg för att lokalisera Privateerplanet. De hade sökt flera dagar med dykare. Motivet var sannolikt att kunna bärga teknisk utrustning.

Det finns inget bevis på att någon Sovjetisk insats gjordes för att lokalisera (rädda) överlevande efter DC-3 ans nedslag i vattnet. Haverirapporten 2007 säger att förmodligen omkom samtliga svenskar vid nedslaget av planet i vattnet. Ingen hade kunnat överleva i den vid tillfället 10 gradiga Östersjön i högst två timmar.

Tre veckor efter DC-3:ans försvinnande hade kommendören af Klint, chef för försvarsstabens utrikesavdelning fått ett meddelande av översten Bjuggren som var ordförande i haverikommissionen som i sin tur fått meddelandet från amerikanska underrättelsetjänsten som berättade att de hade haft ett spaningsplan en B-26, över södra Östersjön samma dag DC-3:an sköts ner. B-26:an hade följt kommunikationen mellan MiG-planet och dess bas. När bandet analyserades kunde amerikanarna fastslå att en nedskjutningsorder förekommit.

I sanning flera och växelvisa likheter.

Användarvisningsbild
Psilander
Medlem
Inlägg: 4697
Blev medlem: 12 juli 2004, 13:28
Ort: Sverige
Kontakt:

Inlägg av Psilander » 24 juni 2007, 21:18

Hittade en sida av intresse för tråden:
http://www.spyflight.co.uk/main.htm

Kolla sidan "Losses". Soviet sköt ner ytterligare ett spaningsplan den 13 juni, en amerikansk RB 29 över japanska sjön. Visserligen är inte sidan helt korrekt,men har för mig det stämmer, jag har sett uppgiften tidigare.

Skribenten
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 3 juli 2005, 20:48
Ort: Kommun i Stockholms län

Inlägg av Skribenten » 2 juli 2007, 21:20

Psilander skrev:Hittade en sida av intresse för tråden: http://www.spyflight.co.uk/main.htm
Tackar för länken, jag kände inte till de omfattande nedskjutningarna av amerikanska plan.

När det gäller DC-3an fann jag ytterligare uppgifter från Stig Wennerströms memoarer ”Från början till slutet – en spions memoarer”, Bonniers förlag 1972, ISBN 91-0-037891-7. I kapitlet ”Kvalificering för livstidsstraff” beskriver Wennerström hur han till den sovjetiske kontaktmannen Pjotr Pavlovitj överlämnar uppgifter om ”luckorna” i det svenska luftförsvaret. Bakgrunden var att sovjetiskt flyg ville nå amerikanska u-båtar utanför Norges kust. Sverige låg som en hindrande vall mellan de sovjetiska flygbaserna vid Östersjön och eventuella u-båtar i Atlanten. Att flyga runt svenskt territorium gick inte, de sovjetiska flygplanens aktionsradie var inte tillräcklig för detta.

Den sovjetiske kontaktmannen Pjotr sa:
- ”Det är mycket möjligt att vi i ett krisläge måste flyga över Sverige”.
Wennerström säger att han stelnade till.
- Om vi tvingas till detta måste våra piloter veta hur de skall flyga för att undvika förluster. För Sverige lär väl inte tveka att ingripa mot ryska överflygningar eller hur?

Wennerström ruskade på huvudet och kände stigande olust och han förstod vad som skulle komma. Den sovjetiske kontaktmannen Pjotr fortsatte:

- ”Vi måste kunna räkna ut var luckorna i det svenska luftförsvaret finns med tanke på att komma igenom och ut på andra sidan. Och tillbaka förstås”

Jag (Wennerström) tycker sig minnas att Pjotr tvekade att tag innan han lät bomben springa då han fortsatte:

- ”Vi måste med andra ord skaffa oss mycket ingående kännedom om det svenska luftförsvaret”.

Wennerström fortsätter: mitt beslut den hösten i Helsingfors – då jag blev spion mot mitt eget land – föreföll inte alltför märkligt så länge jag befann mig i villan utanför sta´n. I den miljön kändes det kalla kriget isiga fläktar alldeles för påtagligt. Motiv saknade jag inte heller – med mitt sätt att se på världsproblemen. Men åter i Stockholm i min vanliga miljö dök eftertanken upp som en mara.

Wennerström skildrar sålunda tydligt hur han till sovjet överlämnade kvalificerat hemliga uppgifter om flygleder som inte täcktes av svenskt luftförsvar. Wennerström uppfattar att han är en spion mot sitt eget land men sopar alla klara tankar på sitt landsförräderi under bordet genom att skylla på världsproblemen.

Om DC-3an skriver Wennerström så här: ”Det kusliga var att ett svenskt flygplan började flyga i samma ärende som de amerikanska. Såtillvida hade den svenska u-tjänsten lagt sig till med stormaktsmanér. Militärmyndigheterna i Stockholm hade lyckats å tillstånd av amerikanarna att inköpa den topphemliga elektroniska utrustning som fanns i deras spionplan – den kostade miljontals kronor – och apparaturen hade installerats i en gammal långsam DC-3 tillhörande flygvapnet. Här var det fråga om tekniskt avancera materiel varför det krävdes en bemanning med fem högt kvalificerade radiotelegrafister”.

Wennerström fortsätter: ”Planet flög rutinmässigt fram och åter utefter territorialvattengränsen vid den baltiska kusten och detta skedde – väl att märka – samtidigt som amerikanska spionplan flög på liknande sätt i Nora ishavet och i Stilla Oceanen. Det svenska planets verksamhet följdes och rapporterades givetvis av rysk radar på samma sätt som skedde med de amerikanska planen. För dem som följde radarrapporteringen kunde det inte råda någon tvekan vad som försiggick. DC-3ans verksamhet föreföll som ett rent vågspel efter den tydliga varning som nedskjutningen året före av den amerikanska Privateer-planet utgjorde. I mitt tycke var det en direkt utmaning av ödet”.

Wennerström hade mentalt lämnat den verksamhet han anförtroddes vid Krigsmakten. Wennerström hade genom stark påverkan (hjärntvätt), från den sovjetiske kontaktmannen Pjotr Pavlovitj, närmat sig och antagit en världsförbättrarroll förmedlad genom sovjetiska tankegångar. Wennerström hade byggt upp ett eget motiv för sin verksamhet.

Användarvisningsbild
Psilander
Medlem
Inlägg: 4697
Blev medlem: 12 juli 2004, 13:28
Ort: Sverige
Kontakt:

Inlägg av Psilander » 8 juli 2007, 14:15

Psilander skrev:
Hittade en sida av intresse för tråden: http://www.spyflight.co.uk/main.htm


Tackar för länken, jag kände inte till de omfattande nedskjutningarna av amerikanska plan.
Sovjet agerade rätt aggresivt mot amerikanerna även utanför deras intressfär, bla gjordes flera manövrar för att störa hangarfartygs starter och landningar, kollisioner mellan eskortfartyg och sovjetiska spionfartyg Det företogs en rad konferencer för etablera ett regelverk för hur det skulle gå till när flottorna möttes till sjöss för att undvika säkerhetskriser och även olyckor.

Kan rekomendera boken"The Cold War at Sea"av David F. Winkler som behandlar just många av dessa incidenter.

Användarvisningsbild
Perman
Medlem
Inlägg: 1505
Blev medlem: 9 februari 2005, 23:45
Ort: Sverige

Inlägg av Perman » 9 juli 2007, 11:05

Radioprogrammet P 3 Dokumentär tar upp historien om den försvunna DC-3:an på söndag 15/7 kl 18.03 - 20.00:

http://sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/in ... ramID=2519

/Per

Skribenten
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 3 juli 2005, 20:48
Ort: Kommun i Stockholms län

Inlägg av Skribenten » 9 juli 2007, 18:56

Perman skrev:Radioprogrammet P 3 Dokumentär tar upp historien om den försvunna DC-3:an på söndag 15/7 kl 18.03 - 20.00: /Per
Bra!

Nu är vi alla pålästa och kan ringa "klagomuren" när Public Service vinklar - för det gör dom. Jag är övertygad om att DC-3 an kommer att benämnas "spionplanet" och att Sverige hotade det fredliga sovjet.

mvh/Skribenten

Användarvisningsbild
Rickard
Medlem
Inlägg: 1787
Blev medlem: 24 mars 2002, 13:58
Ort: Stockholm

Inlägg av Rickard » 11 juli 2007, 12:53

Väldigt intressant läsning, bra skrivet!

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 11 juli 2007, 13:37

Skribenten skrev:
Perman skrev:Radioprogrammet P 3 Dokumentär tar upp historien om den försvunna DC-3:an på söndag 15/7 kl 18.03 - 20.00: /Per
Bra!

Nu är vi alla pålästa och kan ringa "klagomuren" när Public Service vinklar - för det gör dom. Jag är övertygad om att DC-3 an kommer att benämnas "spionplanet" och att Sverige hotade det fredliga sovjet.

mvh/Skribenten
Obligatorisk läsning i dessa frågor är boken By any means necessary: Americas Secret Air War in the Cold War av William E. Burrows. 'Spionflygningar' över Sovjet var inga nyheter för ryssen. USAF tog sig 'friheter' som får oss att baxna. Dom flög - med RB-45's, RB-47's och senare med U-2's - i stort sett var dom ville och när dom ville. Att några (det var flera...) flygplan skulle gå förlorade - togs med i beräkningarna. Men vad flyg/radiospaning beträffade - hade ryssarna få hemligheter som inte var kända
i Pentagon :D , Varjag

http://www.amazon.com/Any-Means-Necessa ... 0374117470

Skriv svar