Mordet på Palme - berätta om era reaktioner!

[Johan Matsson]

Fick veta det morgonen efter på några extrasändningar vill jag minnas. Frustration redan då, på 80-talet att det inte klarades upp. Jag var rädd att det skulle bli just så här. 5, 10, 20 år skulle gå utan att vi skulle få veta.

[Ördög]

Nu i helgen är det 35 år sedan. Nya berättelser är fortsättningsvis välkomna!

[Markus Holst]

Jag arbetade tillfälligt i Bayern, bodde på ett Gasthaus. Därför möttes jag av nyheten på tysk radio, i matsalen morgonen den 1 mars. Som varandes svensk ville ju alla prata med mig om det. Jag minns att mitt svar på vem det kunde vara blev " ein verrückter Mensch". Om det stämmer med Skandiamannen hade jag ju rätt.

[Femtiotrean]

Jag vaknade upp av att telefonen ringde. Det var farsan som alltid gick upp tidigt och hade som vana att öppna radion och lyssna på nyheterna. Nu räckte det inte att kommentera till sig själv eller att dela sina åsikter med morsan, nu hade det hänt något som måste berättas till och talas med sonen.

"Nu har dom skjutit Palme!" minns jag att han sade utan att först presentera sig som min far - det gjorde han faktiskt varje gång för han inte kunde annars - eller att öppna samtalet som vanligt med "Det är egentligen morsan som vill tala med mig men vi kan nog snacka medan hon gör färdigt det hon nu gör i köket..."

Jag blev varken shocked or surprised av nyheten. Det lite komiska är att jag vet att jag senare på dagen tittade på teven och i dagarna och veckorna som kom läste tidningar, så minns jag ingenting speciellt om det. Egentligen det första jag minner är bilden av Christer Pettersson i löpsedlarna...

PS Farsan var riktigt upprörd - inte så mycket att han var socialdemokrat utan därför att sådant bör inte hända i Norden. Det är i Amerika man skjuter presidenter!

[Der Löwe]

Morsan väckte mig på morgonen efter och sa att Palme är skjuten. Jag frågade, är det bara han? Som någon skrev tidigare var överaskande anfall mot Sverige väldigt i ropet. Jag gick upp och såg på extrasändning på svt efter att klockan på tv visats under några minuter.

[St David]

Idag* för 36 år sedan var jag 10år gammal och tränade jag simmning tidgit på lördagsmorgnarna. Just denna morgon väckte min far mig med beskedet: ”nån har skjutit Palme”

Jag blev bokstavligen tagen på sängen av detta besked. Inte för att statsministern blivit mördad utan av min fars tonläge att detta var verkligen något negativt och absolut inte OK. Jag skall förklara varför, som sagt jag var för ung för att kunna skapa mig en egen uppfattning av denne Palme, men man kan med fog säga att jag fått Palmehatet med modersmölken, framförallt var det min mamma som var pådrivande med Palmehatet. Jag kan nog påstå att före mordet hade jag aldrig hört något positivt omdöme om Palme från någon vuxen i min omgivning! (märk att Olof ständigt blev anonymiserad som ”Palme”). Därför var det överrumplande för den då lille St David att inse at beskedet att fans ställföreträdare på jorden undanröjts, faktiskt kunde ses som något negativt!

Palmes påverkan på sin samtid, inklusive hatet gentemot honom tycker jag som vuxen är intressant Jag kom från en lägre medelklass familj i småstad. Som ensambarn hade jag ”förmånen” att sitta och lyssna på vuxna. Som jag minns att det var helt socialt acceptabelt att prata s**t om Palme. Till och med inför det äldre pensionärsparet, snett över, genuina arbetare med minimum av skolgång och trogna Socialdemokrater, var det gick det ann att hata Palme, förutsatt att man garderade sig med ett ”Socialdemokraterna var en bra grej så länge dom stod för Folkhemmet”.

Om jag fick Palmehatet med modersmjölken så fick min pappa Bondeförbundet med sin modersmjölk. Men han har berättat att han under Erlander låg han betydligt närmre S än dåvarande H och Fp. Men S som andrahandsval var snabbt slut när Palme kom in i bilden, efter att Fäldin avgått 1985 (som min pappa skrev tackbrev till), tog han slutligen steget över till Moderaterna. Frågan är om inte M kan tacka Palme för min framlidne fars röster?
Slutats; Olof Palme må ha varit hatad av en betydande del av sin samtid, inklusive mittenväljare, men i samband med mordet klarade svenska folket av att göra skillnad på personen Olof och politikern Palme, villket bådar gott för oss som folk!

Förtydligande 1: Dom omdömme jag fäller in Olof Palme är så jag upfattade Palme då. Efter vad jag har läst om honom som vuxen är min blid av Olof Palme betydligt mer nyanserad, men nu handlar denna tråd on dåtidens reaktoner till mordbeskedet.

Förtydligande 2: Jag postar kvällen före "Idag" är således av retoriska skäl.

[mrsund]

Jag väcktes tidigare än vanligt av mamma, som var märkbart chockad och ledsen, vi lyssnade på radion tillsammans och försökte äta frukost samtidigt.
Vi hade en minnestund i skolan, jag gick i femteklass, tänt ljus och ett foto av statsministern stod längst fram, vi höll en tyst minut och vi fick skriva i skolans kondoleansbok.
En kväll den veckan gick jag även med in ett fackeltåg genom Malmö.

De flesta vuxna var rätt ledsna och chockade tror jag, någons kompis föräldrar var faktiskt glada vad jag kommer ihåg.
De grova Palmeskämten slutade inte utan fick ny fart efter mordet i skolan.

[Hans]

Jag befann mig hundratalet meter från mordplatsen +/-5 minuter. Märkte ingenting förrän dagen efteråt då det spelades sorgemusik i radion. Min vän ägde en revolver av samma typ som mordvapnet, finns numera i min ägo. Han var ingen stor vän av Palme och var osmaklig nog att gå till vapenaffären och be om lite .357 ammunition 'Det gick åt lite i helgen'. Den blev provskjuten av sheriffen och är frikänd, jag har någonstans pappret från polisen. I försvaret var man lite nervös då det skulle kunna ha varit inledningen på något större.

MVH

Hans

[sonderling]

Jag hade varit på fest med en tjej och när vi kom hem till hennes morsa som satt uppe och så helt plötsligt mitt i vår konversation så avbröts vi av ett extra meddelande på radion om att Palme blivit skjuten. Jag vill minnas att det var 1:a ekoutsändningen.
Sedan låg man vaken länge och funderade och vad detta skulle få för konsekvenser och vem som gjort det.
Och jag minns att min tjej frågade mig vem jag trodde att det var? Och jag minns att jag att jag trodde att det var Kurderna! Men nu vet jag inte varför jag sa så men de måste varit på tapeten på den tiden för Holmér snöade också in på den folkgruppen.

Dagen efter var det tystare än vanligt i T-banan och alla hade typ en tidning med krigsrubriken på framsidan.


Sonderling


Ps Hans jag var vid NK ca 10 -15 minuter efter att Anna Lind knivskars till döds och jag märkte inte heller ett skit?

Blev ifrågasatt på jobbet då ekot inte hade natt sändningar påstod kollega men jag hörde detta:

01:10 bröt Riksradion programmet och meddelade att Palme har mördats

Källa Wikipedia.

Nu kanske jag inte var i rätta kretsar men det här Palme hatet som några av er beskriver minns inte jag. Möjligtvis den där T-shirten som också figurerar i Netflix serien. Året efter gjorde jag lumpen och vid en permis i anslutning till årsdagen la jag blommor på mordplatsen men permis uniformen på i basker och allt. Jag antar att jag ville göra ett statement.

Sonderling

[Ördög]

Min vän ägde en revolver av samma typ som mordvapnet, finns numera i min ägo. Han var ingen stor vän av Palme och var osmaklig nog att gå till vapenaffären och be om lite .357 ammunition 'Det gick åt lite i helgen'. Den blev provskjuten av sheriffen och är frikänd, jag har någonstans pappret från polisen.

Du får förlåta att jag skrattade gott åt det där!

[Hans]

Bra att det roade någon. Vännen är lite vad Markus kallar rundnätt och det spekulerades om det skulle vara han bakom tills det sades att mördaren sprang från platsen. Konsensus var att det kan inte ha varit honom.

MVH

Hans

[a81]

Tycker att man behöver fundera lite på vad man menar med Palmehat. Jag minns som barn att det fanns en kritik mot Palmes arrogans, utan att man för den skull var långt till höger om S rent ideologiskt, utan kanske till och med röstade på S.

Som jag minns det var det mera kritik mot rivningar av stadskärnor, miljonprogrammet och "flumskolan", samt någon slags allmän känsla att man ville ha det lite mer som i övriga Västeuropa. Alltså lite mera kritik från mitten. Det var andra aspekter på socialdemokratin än Palme man ifrågasatte. Ogillade man Palme var det mera hans sätt.

Jag upplevde inte att vuxenvärlden såg mordet som något väntat, men inte heller något helt oväntat. Man visste att Palme var kontroversiell. Jag upplever inte riktigt att det kom som total chock, som det kanske gjorde i mera renodlat socialdemokratiska kretsar, där man kanske mer såg Sverige som ett unikt land där sådant här inte hände.

[St David]

Jag tycker att a81 har tagit upp två mycket intressanta funderingar om Olof Palme
(I omvänd ording)

Jag upplevde inte att vuxenvärlden såg mordet som något väntat, men inte heller något helt oväntat. Man visste att Palme var kontroversiell. Jag upplever inte riktigt att det kom som total chock, som det kanske gjorde i mera renodlat socialdemokratiska kretsar, där man kanske mer såg Sverige som ett unikt land där sådant här inte hände.

Jag har aldrig förstått hur Olof Palme saknade insikten att han uppfattades som kontroversiell och det därmed fanns en hotbild mot hans person och han därmed gick ut offentligt utan livvakter. Det behövde ju inte gå så illa som ett mord - helt enkelt "bara" en misshandel.

Tycker att man behöver fundera lite på vad man menar med Palmehat. Jag minns som barn att det fanns en kritik mot Palmes arrogans, utan att man för den skull var långt till höger om S rent ideologiskt, utan kanske till och med röstade på S.

Som jag minns det var det mera kritik mot rivningar av stadskärnor, miljonprogrammet och "flumskolan", samt någon slags allmän känsla att man ville ha det lite mer som i övriga Västeuropa. Alltså lite mera kritik från mitten. Det var andra aspekter på socialdemokratin än Palme man ifrågasatte. Ogillade man Palme var det mera hans sätt.

Flumskolan kanske var Palmes "fel" - den var i varje fall verkligen "in-action" när jag gick på lågstadiet under hans sista år.
Men jag tycker det är verkligen beklagligt att Palme att i många kretsar Palme gjorts till syndabock för rivningsraseriet och miljonprogrammet.
Rivningen av Klarakvarteren var ju en tragedi, men principbeslutet togs redan i slutet av 30-talet. långt innan Olof Palme blev politiskt aktiv. Rivningarna (nu tänker jag mer på mindre orter och miljonprogrammet, är ju om någon Tage Erlander`s eftermäle - den mytomspunne landsfadern!

Detta leder mig in på. Som utflyttad från Sverige ser man två saker. A Svenska folket söker efter en landsfader, numera då vi blivit mer jämställda en "landsförälder" - Palme levererade inte på den punkten. B Sverige är en konsensuskultur, Socialdemokratin i ännu högre grad (villket dom vann val på), Palme bröt mot denna tradition - han var kanske hatad för att inte varit mer lagom?

[koroshiya]

En del av de som var vuxna på 70-talet säger att Palme argumentationsmässigt vann debatter mot Fälldin, men framstod som osympatisk.

[hilbert]

En del av de som var vuxna på 70-talet säger att Palme argumentationsmässigt vann debatter mot Fälldin, men framstod som osympatisk.

Så var det, jag minns det mycket väl, det var en debatt i skandinavium.
Palme hade en arrogans som förmodligen var ett resultat av hans överklassbakgrund.

Det var förmodligen därför han var så hatad av en del ur överklasshögern, de fick så att säga smaka på sin egen medicin.

Att han gick omkring utan livvakt var inte på något sätt unikt, så gjorde i stort sett alla politiker på den tiden även statsråd.
Många fortsatte med det även efter palmemordet.
Det var först efter mordet på Anna Lind som vi fick den mur av livvakter som vi har idag kring våra ledande politiker.