Mordet på Palme - berätta om era reaktioner!

[Bulldog]

Vad jag minns (förutom att jag var bakfull) var att det första minnesprogrammet som sändes på tv var på norska av nån anledning.

[sonderling]

Jag hade varit på fest med en tjej och när vi kom hem till hennes morsa som satt uppe och så helt plötsligt mitt i vår konversation så avbröts vi av ett extra meddelande på radion om att Palme blivit skjuten. Jag vill minnas att det var 1:a ekoutsändningen.
Sedan låg man vaken länge och funderade och vad detta skulle få för konsekvenser och vem som gjort det.
Och jag minns att min tjej frågade mig vem jag trodde att det var? Och jag minns att jag att jag trodde att det var Kurderna! Men nu vet jag inte varför jag sa så men de måste varit på tapeten på den tiden för Holmér snöade också in på den folkgruppen.

Dagen efter var det tystare än vanligt i T-banan och alla hade typ en tidning med krigsrubriken på framsidan.


Sonderling


Ps Hans jag var vid NK ca 10 -15 minuter efter att Anna Lind knivskars till döds och jag märkte inte heller ett skit?

[Widsith]

Jag hade tillbringat natten med en kvinnlig bekant och skulle dagen efter resa iväg på årskonferens med den politiska förening jag för närvarande var aktiverad i. Då den låg åt vänsterkanten kommer jag ihåg att det fanns en del oro och funderingar kring vem som gjort detta, kunde det vara något mer än en ensam galning? Det fanns till och med spekulationer om att detta var inledningen på en statskupp eller liknande. Hur som helst blev det blev en rätt lågmäld årskonferens, mycket viskande i korridoren osv., men själv gick jag omkring och kände mig väl rätt småmysig efter nattens äventyr. Dvs, jag har rätt positiva minnen av den dagen, vilket inte har något att göra med Olof Palme.

[Probstner]

Jag kommer också ihåg min förvåning när jag (som politiskt indifferent men både bakis och känslomässigt tagen av stundens allvar) i kondoleanskön stötte på flera bekanta som jag vet är mycket höger. Idag inser jag hur naiv min reaktion var.

/ Probstner

[Marco]

Jag var inte själv född då och mina förlädrar är totalt ointresserade och minnesfria av allt, men en "nära" vän har berättat vad han minns av detta.

På lördagen hade han med några andra farbröder besökt vissa restauranger och krogar och intagit en viss mängd alkohol innehållande drycker.

Detta hade fortsatt en tid, och när han hade kommit hem på morgonen så möttes han av sin fru som informerade honom om att Palme hade blivit mördad. Han hade inte hört ordentligt vad hon sagt så han frågade: "Onko kommisario Palmu murhattu?/Har Kommissarie Palmu blivit mördad?".

För er som inte vet som är Kommissarie Palmu en känd gammal finsk deckar serie.

[hr]

Som många andra som delgett sina hågkomster var jag berusad. I en småländsk småstad tar jag mig in i en bekants lägenhet vid tretiden på natten och finner att folk har somnat i soffor, sängar och på golv. Jag kryssar fram till stereon för väcka upp dem med något medryckande musikstycke (jag vill minnas att jag var ute efter Patti Smiths gloriacover). Skivan kom på men inget ljud hördes. Jag ökade volymen men ingen musik, bara ett ökande bakgrundsbrus. På något sätt måste jag oavsiktligt kommit åt radioknappen för ut i lägenheten, mitt i natten, på för hög volym, tillkännager en radiopratare att statsministern är död. Jag kommer väl ihåg hur jag uppfattade det hela som ett slags skämt. Ett rätt osmakligt skämt.
Människorna runt mig vaknade, jag kommenterade det alla nyss hört, men bara jag uppfattat innebörden av. Ingen trodde att jag hört det jag hört, utan jag blev beskylld för att vara en på alla sätt okänslig människa som kom dragandes med dylikt bosch! Jag satte på Gloria, någon fixade fram en flaska spanskt lantvin och festen övergick i efterfestens sista fas. Senare sov vi alla rödvinssömnen.

[map358]

Vi var rätt många på vår avdelning som jobbade övertid på lördagen.
En kille som brukade lysna på radio på jobbet kom fram till mig och sa -Det är för djävligt att dom skjutit Palme! -Har dom? frågade jag lite häpet. -Ja, svara han. -Va' bra, sa' jag. Se'n gick han.
Vid fikarasten var det någon som undrade vem som skjutit men det var ingen som viste och sedan pratade vi om något annat.
På måndag hade man utlyst en tyst minut mitt på dagen. Vi satt i matsalen när en del reste sig upp men knappt hälften fortsatte att äta, dock under tystnad.
Av vad jag minns så var det bara fackligt eller politiskt aktiva samt en del kvinnor som verkade upprörda över mordet, men dessa var i och försig desto mer upprörda. I den mån mordet diskuterades så rörde det sig mest om vem som kunde tänkas ha utfört dådet, samt vem som nu skulle bli statsminister. Av alla mina vänner, jobbarkompisar och släktingar så var det bara fyra stycken som uttalade sig om att det var till skada för Sverige att Palme blivit dödad. Däremot är det en hel del som senare uttalat sig om det upprörande i att polisen inte lyckats få fast mördaren. Men det är ju en annan historia.

[Bagheera]

Jag får tillstå att även jag var lite berusad natten då det hände.

Var på middag på Södermalm, jag och min dåvarande beställde i natten en taxi för att åka hem till min lägenhet. Den låg vid Johannes kyrka, sådär 250 meter från mordplatsen.

När vi åker med taxin skrivs en remsa ut från taxametern med ett meddelande. Chaffisen säger: här står det att Olof Palme är skjuten. Skämtar du? frågar jag. Nej, det står så, läs själv.

Två minuter senare passerar vi platsen på Sveavägen, poliser, fotografer m.m ser man, då fattar man att det har hänt, och också var.

Stanna och slå av säger jag, o vi betalar o kliver ur.

Inte så många privatpersoner hade fått meddelandet vid den tiden. Så det var inte precis packat med folk, bara några få nyfikna.

Man fattade det inte på ett sätt när man stod där, men ändå var det hemskt verkligt, blodpölen bl.a.
Vi stod där en stund, som jag inte har minne av om den var kort eller lång, och kunde inte ta in det som hänt mentalt. Allt var helt konstigt.

Travade hem, ringde min far i GBG senare mitt i natten och berättade.
Uppenbarligen går man back to basic i ett sådant läge.
Då grät jag faktiskt också.
Även om jag inte precis älskade Palme, men en chock är en chock, då gråter man.

Pappa sade; gå o lägg dig, vad säger du, är du berusad eller, jag sover fattar du väl?

Nej pappa, sätt på radion, där borde komma ngt.

Sen var jag vaken länge.

[Lekmannen]

Det blir en klyscha eftersom väldigt många sa det, men jag hade en känsla av overklighet. Sånt brukar ju inte hända här ungefär. Sen var ju Palme en konfrontationspolitiker och därför ganska omstridd. Det fanns folk som blev glada.

[Psilander]

Även om man inte gillade Palme så minns man vad man gjorde, vill minnas att jag var en nyvaken 5åring som inte riktigt fattade vad som hände, mer än att det var allvarligt trots att Palme mycket opopulär i mitt hem.

Nästa sådan händelse var 9/11-01.

[predator]

Såg just att påståt att dom hittar pipar till pistolen som användes till mordet. (kanske inte rätt ställe men men)

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/s ... 33,00.html


eller http://www.expressen.se/index.jsp?a=540283

[Gutekrigaren]

Såg just att påståt att dom hittar pipar till pistolen som användes till mordet. (kanske inte rätt ställe men men)

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/s ... 33,00.html


eller http://www.expressen.se/index.jsp?a=540283

Nej just det. Mordet diskuteras här: viewtopic.php?t=660

Mvh Petter

[hans lindquist]

...var utsatt för invasion. Mordnatten satt jag och lyssnade på radio, när beskedet kom att statsminister Olof Palme mördats på öppen gata.
På den tiden talades mycket om spetsnaz och andra sabotageförband, som dygnen före en invasion mot Sverige skulle spränga viktigare anläggningar och mörda högre beslutsfattare. Inom hemvärnet fanns därför, på arméchefens särskilda order, nyuppsatta IKFN-plutoner som särskilt tränats att i möjligaste mån bekämpa sabotageförband och i varje fall höja ribban för dem.

Undertecknad var chef för en sådan, snabblarmad pluton.
Min första tanke var att Sverige befann sig under främmande makts attack med mordet på Olof Palme som brutal inledning, avsedd att skapa maximal förvirring. Jag började nästan fundera på att skruva ihop kpisten och ringa gruppcheferna. Med bävan väntade jag på rapporter om ytterligare incidenter, som lyckligtvis aldrig kom.
mvh
Hasse L

[tryggve]

Jag var 10 år gammal, och blev väl mest (som flera andra redan har sagt) sur över att "Godmorgon Sverige" var inställt den dagen. Kommer ihåg att det i stället för detta TV-program så sände Text-TV hela tiden, med massor av detaljer om mordet.

Och jag måste säga att jag blev väldigt förvånad. Pappa trodde att jag skämtade när jag berättade för honom vad det stod på TV...

[Stefan Lundgren]

Jag kommer också ihåg vad det stod i tidningarna efter mordet, det var spaltmeter eller man kan nästan tala spaltkilometer(finns ordet?) i tidningarna i drygt ett år efter. Orkade läsa igenom mordet under de första veckorna och sedan tog det stopp. Det var mycket som gick ihop, det var mycket som återkom och det var min uppfattning. Det var sida upp och sida ner och under denna period så var det nästan ingenting som blev rapporterat. Det finns mycket att läsa kring Palme-mordet i både tidningar och böcker, men min första reaktion har jag redan skrivit om och reaktionen kring publiceringen kring Palmemordet i tidningarna och i synnerhet Expressen var ju globalt. Det reagerade jag också för när Palme dog.

Stefan