20 år sen Palme mördades - berätta om era reaktioner!

[Ördög]

Om en dryg vecka är det exakt 20 år sen den råkalla kväll då Sveriges statsminister Olof Palme så plötsligt fick respass till andra sidan. Med anledning av årsdagen öppnar jag härmed en tråd där man kan berätta vad man själv gjorde då man fick kännedom om mordet, om omgivningens reaktioner etc. Man kan vara kortfattad om man känner för det, eller berätta detaljerat om det känns bättre så ...

Det finns sajter på nätet där folk - naturligtvis amerikaner mest - berättar om hur de fick veta om mordet på Kennedy eller terrorattackerna den 11 september. Det känns lite märkligt att det inte tycks finnas en svensk hemsida där reaktioner kring skotten på Sveavägen samlas in på samma vis. Inte heller har jag fått nys om någon bok med vanliga svenskars berättelser om hur de påverkades av mordet på Palme - ett verk i äkta "Oral History"-stil.

En del reaktioner från ordinarie medborgare finns att läsa i boken "Olof Palme - Han liv, hans gärning, hans död" som redigerades av Hans Haste och kom ut på Tidens förlag 1986. Boken skildrar dock hela Palmes liv, så mordet och landssorgen upptar bara en liten del av den. Reaktionerna är också ganska likartade - alla verkar sörja Palme, alla är chockade över att nånting sånt kunde hända här i Sverige. Idag vet vi ju att det också fanns de som faktiskt var glada över att Palme gick hädan.

Vad jag själv gjorde? Jag är finländare och var 16 år gammal då Palme mördades. Jag gick i gymnasiet, men hade sportlov och var på besök hos min faster i Esbo, väster om Helsingfors. Jag minns att det var en klar och fin vinterdag. Det var min fasters son, min kusin - tre år äldre än jag - som nån gång närmare klockan 12 på dagen kom in med färska kvällstidningar, där det berättades vad som skett. Morgontidningarna i Finland hade inte hunnit få med mordet, och ingen i familjen hade lyssnat på radio eller kollat på TV. Nu samlades vi alla kring dumburken för att se president Mauno Koivisto sitta bakom ett bord med ett tänt ljus bredvid sig och tala om vilken stor man Palme hade varit. I de extra nyhetssändningarna fick vi veta att man inte hade gripit någon misstänkt. Jag minns att jag sa att de nog aldrig kommer att gripa någon heller.

Sedan gick jag ut, bara för att lufta mina tankar. Jag sörjde knappast Palme, men det är klart att jag var ganska uppskärrad över att något sådant kunde ske i Sverige. Mina föräldrar har båda mycket konkreta minnen av vad de gjorde då de fick veta om mordet på Kennedy (de var båda 20 år då) och jag tänkte att min egen generation nog kommer att minnas Palmemordet på samma vis.

Senare har jag arbetat på Finlands rundradio (YLE) och fått höra en tekniker berätta om hur det var att jobba på radionyheterna den morgonen. Man skulle ringa upp dåvarande statsministern, socialdemokraten Kalevi Sorsa, för en kommentar. Hela den finska sosseledningen hade varit på en oerhört blöt fest kvällen innan, och var förstås aspackade. Men någon sorts kommentar blev det ändå till slut.

(Huvudinnehållet i detta inägg har tidigare publicerats på Flashbacks forum).

[Schwalbe]

Jag har faktiskt aldrig brytt mej så mycket om Palme-mordet.
Men hans tal om fördomar gillar jag.

[Kapten_Gars]

Ett inlägg som bröt mot forumets regler har tagits bort.

[Belisarius]

Det jag minns är att jag var 9 år, det var lördag morgon och jag var sur för att de ställde in de tecknade barnprogrammen på Go'morron Sverige. På den tiden var det typ det enda tecknade programmet i veckan för oss som bara hade SVT1 och 2.

[Gutekrigaren]

Det jag minns är att jag var 9 år, det var lördag morgon och jag var sur för att de ställde in de tecknade barnprogrammen på Go'morron Sverige. På den tiden var det typ det enda tecknade programmet i veckan för oss som bara hade SVT1 och 2.

Vilket var alla, för TV3 började 1987. Jag har samma minnen ungefär, 5,5 år gammal och lekandes med legopolisbilarna framför morgonens extrasändningar blev jag hela tiden åthutad att inte tuta av mor och far.

Nåväl, kanske tråden skall disputera mer seriösa minnen...

Mvh Petter

[Hans]

Jag var vid Hötorgets T-bane station +/- 5 minuter då skotten föll* - och märkte ingenting. Morgonen efter undrade jag varför det spelades sorgemusik i radion fram tills jag hörde den första nyhetsändningen. I början undrade jag väl om det var det första i något större - vi befann oss mitt under det kalla kriget - men framemot lunch då jag insåg att inget mer hände lugnade jag ner mig.

MVH

Hans

*Jag blev aldrig misstänkt men min S&W 686 var det - och provsköts, fast det var flera år innan jag ägde den.

[Krusse]

Jag är född den 1:a mars. Eftersom Palme mördades den sista februari var det ju den 1:a som nyheten kablades ut över världen, så att det året lades det lite sordin över firandet. Det ruskiga är att min fru är född den 22:a november samma dag Kennedy sköts i Dallas. Dock slås vi av vår son som föddes på årsdagen av gaskatastrofen i Bhopal då ett utsläpp i en Union Carbide-fabrik dödade tusentals indier och gjorde ett oändligt antal blinda. Men visst var det en era som avslutades med både Palme och Kennedy?!

[Probstner]

Jag var ute och festade på Södermalm med en kompis från Göteborg. När jag väcktes på morgonen trodde jag först att det var ett makabert skämt. Det var först när jag genom fönstret såg flaggor på halv stång som jag fattade att det var sant. Eftersom jag var bakis har jag tämligen skarpa minnen från hela dagen sedan.

/ Probstner

[J.K Nilsson]

Det jag minns är att jag var 9 år, det var lördag morgon och jag var sur för att de ställde in de tecknade barnprogrammen på Go'morron Sverige. På den tiden var det typ det enda tecknade programmet i veckan för oss som bara hade SVT1 och 2.

Vilket var alla, för TV3 började 1987. Jag har samma minnen ungefär, 5,5 år gammal och lekandes med legopolisbilarna framför morgonens extrasändningar blev jag hela tiden åthutad att inte tuta av mor och far.

Nåväl, kanske tråden skall disputera mer seriösa minnen...

Mvh Petter

Minne som minne. Själv var jag nyss fyllda sex och skulle titta på tecknat. Samma år hände Tjernobyl. Lika tråkigt då, inte vara ute och äta snö. Men det är en annan tråd.

J.K Nilsson

[Hexmaster]

Tog bort ett inlägg. Vänligen gör det inte till en sport att försöka balanserar på gränsen till det tillåtna.

[Stefan Lundgren]

Jag kommer ihåg att jag var inne i badrummet när man min syster kom hem från affären och visade morsan framsidan av tidningen och det stod;

OLOF PALME MÖRDAD

Min första tanke var, hur kunde det hända? Min faster bodde i Stockholm under 80-talet och hon berättade sedan att hon hade varit ute samma kväll som Palme mördades. När hon och ett par stycken till var på väg hem så pratade de med taxichauffören och då berättade chauffören att någon har blivit skjuten, men visste inte om att det var Palme.

Jag kommer ihåg att det var ganska så lamslaget då.

Stefan

[Hans]

Från aftonblaskan idag.

MVH

Hans

[tyskaorden]

Var 12 år och låg på sjukhus i Göteborg minns mest att det var en massa sorgemusik och att God morgon Sverige var inställt. I övrigt minns jag att det var en på min sal som låg inne för att fått benet avslitet när han roade sig med att hoppa från en spårvagn. Detta var tydligen en stor sport bland göteborgsungdomen vid denna tid.

[Fältmarskalken]

Jag var 6,5 år. Var hos min farmor och farfar i Norge på sportlov. På lördag morgon vid 7 tiden hörde vi på NRK nyheterna på radio att Olof Palme hade blivit "draept". Jag minns att jag frågade farfara vad det ordet betydde. Sedan var ju Go´morron Sverige inställt och därmed ingen tävling heller, som var så spännande. Veckan efter så var ju sportlovet slut och hela klassen gick till Folkets Hus och skulle skriva sitt namn i kondoleansboken som låg där. Och alla skulle skriva sitt namn, för det hade fröknarna bestämt.

[Ördög]

SVT har en mängd nyhetssändningar om Palmemordet och mordutredningen i sitt öppna arkiv. Vilka minnen väcker de här rapporterna hos er?

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=31406