Svenska Överbefälhavare

[Stefan Lundgren]

Ett tips till denna diskussion är militärens egen matrikel, "Rulla".
Finns på bibliotek, arkiv eller dylikt.

Stefan

[ZIM]

En sak har jag funderat, och stört mig på länge. Varför har vi aldrig haft en amiral som ÖB?
Nuvarande ÖB är visserligen från Marinen, men från Amf/KA vilket jag ser ett "grönt" vapenslag i mångt och mycket, men det blir bättre.

Mina spelulationer har gått i banorna kring att sjöofficerare är mer självständiga, (blåa) och inte låter sig styras lika lätt som arméofficerarna, de har valt att stanna på "lägre nivåer" för få åka båt längre(ingen motorväg genom generalsatben/försvarstaben) samt ett generllt motsånd mot flottan såsom ett konservativt och rätt borgerligt vapenslag.

Våra ÖBar 1939-2005
Olof Thörnell 1939-44
Helge Jung 1944-51
Nils Swedlund 1951-61
Torsten Rapp 1961-70 (FV)
Stig Synnergren 1970-78
Lennart Jung 1978-86
Begt Gustafsson 1986-94
Owe Wiktorin 1994-2000 (FV)
Johan Hederstedt 2000-2003
Håkan Syrén 2004-(amf)

Tesen på FOA 1 var att arméns officerare oftare sympatiserade med (s) och därför blev utvalda.
Man ville inte ha en enad försvarsledning mot sig.

[Wedman]

Är det någon som läst någon om turerna som ledde till att Bengt Gustafsson blev ÖB? Av hans företrädare sedan Nils Swedlund hade alla utom Torsten Rapp tidigare varit chefer för försvarsstaben, och därigenom ansvariga för det hemliga samarbetet med väst. Bengt Gustafsson var sedan som tillträdande ÖB inte ens betrodd att få tillgång till denna information av företrädaren Lennart Ljung.

Bengt Gustafsson hoppade (om jag förstått det rätt) över graden generalmajor och gick från att ha varit sakkunnig på försvarsdepartementet (öv 1.) till MB ÖN (genlt). Ifall wikipediaartikeln stämmer blev han 1982 (efter valet?) departementsråd i Försvarsdepartementet. Sedan blev han 1984 alltså MB ÖN och jag får känslan av att detta var för att ge honom meritering inför uppdraget som ÖB 1986 (och jag kan mycket väl ha läst detta någonstans men jag minns inte var).

Finns det långtidsplanering för generaler/amiraler, och vem står i sådana fall för den? Kan det ha varit så att Bror Stefenson (C Fst 1982-1987) var påtänkt som ÖB men att något kom i vägen för den utnämningen mellan 1982 (då han blev C Fst) och 1984 (då Bengt Gustafsson blev MB ÖN)?

Intervju:
”Mardrömsscenariot var att piloterna blev mördade” (FOI Framsyn Nr 1 2004)

Från Flygvapennytt 1994-4:
Ur Karakterologiskt utlåtande 7/3 1951:

Begåvningsutrustning.
Allmänintelligensen som helhet knappt över genomsnittet liksom teknisk förståelse och flygorientering, medan det motortekniska provet ger ett resultat över genomsnittet. Omdömet i sociala och psykologiska frågor ungefär normalt för åldern.

Karaktär och temperament.
Även mognaden ungefär genomsnittlig, medelmåttiga energiresurser och någorlunda förmåga att organisera dessa. Känslolivet litet omoget och inte särskilt nyansrikt, i stort sett stabilt. Initiativkraft medelmåttig, förmåga till uthållighet medelgod. Pålitlighet och ansvarskänsla ännu ej fullmogna, men troligen godtagbara. Brister något i anpassningen, har litet svårt med sjalvdisciplinen.

Särskilda anteckningar:

Luften:
Dålig fartkänsla. Omogen, glömsk, slarvig Dålig uppmärksamhetsfördelning.
Dålig tankeverksamhet i luften.

Marken:
God förmåga, initiativrik och energisk. Lugn och sansad Pålitlig Intelligent.

Bengt Gustafssons kommentar:

Det "Karakterologiska utlåtandet" visar, vilket så småningom blir en livserfarenhet, att det tar lång tid, i och för sig olika lång, att bli någorlunda färdig som vuxen människa. Skämtfullt kan man kanske säga, att det tidigt visade sig att det var på marken jag passade, om man jämför omdömena från flyg- respektive marklärarna. Viktigast av allt är budskapet till den unge. Ge aldrig upp att utveckla Dig själv - utveckling får Du genom att anta utmaningar. Till slut blev ju trots allt kreativitet, initiativkraft, energi och ordningssinne några användbara karaktärsdrag hos mig, även om de inte syntes så tydligt hos 17-åringen.

[Ola Frithiofson]

Tack Wedman för länkarna till Framsyn och Flygvapennytt.

ÖB Bengt Gustafsson ger ett sympatiskt intryck.

Vet någon hur ÖB krigsplacerades? Befattning i fredförband och krigsplacering var för många två olika saker. Var det så att "freds" ÖB också krigsplacerades som ÖB? Eller fanns där fd "freds" ÖB som ändå upprätthöll rollen som" krigs" ÖB?

De enda relationer mellan ÖB och regeringen jag har lite kunskap om rör Svedlund, Rapp och Synnergren. Svedlund var för svenskt atomvapen och enligt vad jag har förstått fanns där konflikter med regeringen som bottnade i den frågan men även i annat. Rapp var mer gillad än Svedlund och kanske ännu mer så Synnergren. Fast där utvecklades en misstro mellan försvarsledningen och regeringen i takt med att försvarsanslagen urholkades under 1970-talet och om jag förstått rätt en konflikt mellan Synnergren och Krönmark som utgick från hur underrättelsearbetet skulle organiseras och försvarsledningens inflytande över det.

[Rickard]

Av hans företrädare sedan Nils Swedlund hade alla utom Torsten Rapp tidigare varit chefer för försvarsstaben, och därigenom ansvariga för det hemliga samarbetet med väst. Bengt Gustafsson var sedan som tillträdande ÖB inte ens betrodd att få tillgång till denna information av företrädaren Lennart Ljung.

Ubåtsdiskussionerna som helhet får väl kanske vänta tills tråden åter öppnas (?), men i sammanhanget kan det ändå vara intressant att ÖB Lennart Ljung specifikt inte lämnade av någon kunskap i ubåtsaffärerna till pågående ÖB Bengt Gustafsson 1986. Det får ändå sägas vara i alla fall lite märkvärdigt med tanke på hur stort militärt, politiskt och medialt fokus det varit på frågan under den första halvan av 80-talet. Bengt Gustafsson anger i efterhand att det var för att han skulle få "sätta sig in i frågan själv".

Det går tyvärr att få känslan av att han kanske aldrig blev till fullo insatt senare heller. Knappt ett år senare upplever statsministern att ÖB, pressad av analysgruppen, vill få regeringen att offentligt utpeka Sovjetunionen som skyldig, men som istället för detta leder till en intern revision där analysgruppen får helt internt visa vilka belägg som faktiskt finns - och dessa visar sig vara av ytterst låg kvalitet.

[Wedman]

Nu tror jag att jag har hittat igen den text jag tänkte på, sidorna 548-549 i Mikael Holmströms Den dolda alliansen.

Lennart Ljungs efterträdare som ÖB Bengt Gustafsson har beklagat att Ljung endast informerade honom om underrättelsesamarbetet, men inte om de övriga västkontakterna. Gustafsson var ÖB de sista tre åren av kalla kriget, från 1986. Nu var Gustafsson ingen fullkomlig novis, som militärbefälhavare i Övre Norrland hade han ju etablerat goda kontakter tvärs över gränsen till sin motsvarighet i Norge och de gjorde gemensamma rekognosceringar i terrängen. Under Gustafssons ÖB-tid fortsatte Försvarsstabens löpande hemliga kontakter med NATO-grannarna. De "sköttes av överstar och kommendörer" i Operationsledningen som inte bad ÖB Gustafsson om lov innan de reste.
Gustafsson blev därmed enligt egen utsago den förste ÖB som inte "visste allt" om västsamarbetet. En tänkbar förklaring till detta kan vara ett rent förbiseende av Lennart Ljung. Bengt Gustafsson hade snabbefordrats av regeringen utan att, som Ljung och Synnergren, först ha tjänstgjort som försvarsstabschef där de dolda västkontakterna ingick i jobbet. En annan förklaring är att Ljung, som 1984 på eget initiativ beslutade att tugga sönder de äldre planerna på samarbete med NATO-länderna, verkligen ville sätta punkt då. Mot det talar att han tog emot USA-generaler Lawson 1986 och denna boks uppgifter från överstarna Joakim Collin och Hjalmar Mårtenson om fortsatt planering och förberedelser för samverkan med NATO-länderna i krig även efter 1984. kanske var det så enkelt att Ljung inte litade på att han kunde anförtro alla hemligheter till nästa generations officerare som skolats i den officiella neutralitetsretoriken och var mer frispråkiga?
Bengt Gustafsson anser att det var "genant" att han inte var fullt informerad. Men han förstod ändå raskt att neutralitetspolitiken hade flera bottnar.

Nu verkar Bengt Gustafssons mål vara att visa att Ljung borde ha litat på honom.