Skrönor och historier från det kalla kriget

[Rickard]

Något som kan vara en skröna är att det i reglementen (SoldF möjligen?) från cirka 50-talet skall ha funnits uppmaningar att den svenske soldaten under anfall skall jubla och utbringa hurra-rop. Det finns ju en viss komik i detta och det vore intressant att veta hur det ligger till.

Om någon dessutom sitter inne med en upplaga av aktuell bok vore det mycket kul att se en avskrift eller en inskannad sida!

mvh / Rickard

[Stefan]

Något som kan vara en skröna är att det i reglementen (SoldF möjligen?) från cirka 50-talet skall ha funnits uppmaningar att den svenske soldaten under anfall skall jubla och utbringa hurra-rop. Det finns ju en viss komik i detta och det vore intressant att veta hur det ligger till.
Rickard

Ett missförstånd nånstans på vägen?

I Sverige används ju orden hurra som jubel - han leve hurra hurra hurra hurra,

utomlands - speciellt inom den slaviska språksfären - används det rutinmässigt även som stridsrop under pågående anfall...

soldatbokens redaktör kan ha varit oskicklig, men troligare är att det var en ouppmärksam läsare och referent...

[J.K Nilsson]

"Framrycka med höga knäuppdragningar utbringandes käcka hurrarop." Är ett mer eller mindre vedertaget begrepp när man skall ironisera över något. Dock vet jag inte något om ursprunget.

J.K Nilsson

[map358]

Något som kan vara en skröna är att det i reglementen (SoldF möjligen?) från cirka 50-talet skall ha funnits uppmaningar att den svenske soldaten under anfall skall jubla och utbringa hurra-rop. Det finns ju en viss komik i detta och det vore intressant att veta hur det ligger till.

Om någon dessutom sitter inne med en upplaga av aktuell bok vore det mycket kul att se en avskrift eller en inskannad sida!

I SoldF, 1965 års upplaga, under Striden, Anfall, Stormningen, 3. stycket, står det:

Rusa in i ställningen under vilda hurrarop. Det sätter skräck i fienden.

Det är alltså ingen generell uppmaning utan gäller enbart under inbrytning i fiendens ställningar. Jag ser inget konstigt i detta, boken är skriven efter de erfarenheter som finnarna drog under kriget och de borde ju veta.

Det här stycket, plus två till, citerades i de vänstervridna skolböcker undertecknad indoktrinerades med under tidigt 70-tal. Givetvis ryckta ur sitt sammanhang.

[Hans]

Det är alltså ingen generell uppmaning utan gäller enbart under inbrytning i fiendens ställningar. Jag ser inget konstigt i detta, boken är skriven efter de erfarenheter som finnarna drog under kriget och de borde ju veta.

Det här stycket, plus två till, citerades i de vänstervridna skolböcker undertecknad indoktrinerades med under tidigt 70-tal. Givetvis ryckta ur sitt sammanhang.

Helt logiskt som du säger.

Ett annat citat som säkert har missbrukats ofta är

"I lumpen sa de att en regnkappa skyddar mot en atombomb". Se en bit ner i tråden.

MVH

Hans

[Rickard]

Intressant att få detta utrett! Någon som vet när detta togs bort ur reglementet? I den SoldF vi hade under vpl fanns det inte längre med. Jag har för mig att det var upplaga m/86 på den. Kom det någon utgåva mellan dessa?

I Sverige används ju orden hurra som jubel - han leve hurra hurra hurra hurra,
utomlands - speciellt inom den slaviska språksfären - används det rutinmässigt även som stridsrop under pågående anfall...
soldatbokens redaktör kan ha varit oskicklig, men troligare är att det var en ouppmärksam läsare och referent...

Undrar om syftet med att de svenska soldaterna faktiskt skulle ropa just "hurra" var att just imitera de öststatliga fiendernas stridsrop och därigenom sätta skräck i dem, eller att det handlar om ett språkligt missförstånd som till sist letat sig in i reglementet?

mvh / Rickard

[Hans]

Kom det någon utgåva mellan dessa?

1972 om jag inte missminner mig.

Undrar om syftet med att de svenska soldaterna faktiskt skulle ropa just "hurra" var att just imitera de öststatliga fiendernas stridsrop och därigenom sätta skräck i dem, eller att det handlar om ett språkligt missförstånd som till sist letat sig in i reglementet?

Jag tror Hurra kommer sig av att man tar något som skriks vid andra tillfällen och som låter kraftfullt. I det militära kan man ju inte säga skrik vad ni vill därför faställs Hurra som det reglemeterade stridsropet. Jag tror inte att man kopierade något annat stridsrop.

MVH

Hans

[Stefan]

Undrar om syftet med att de svenska soldaterna faktiskt skulle ropa just "hurra" var att just imitera de öststatliga fiendernas stridsrop och därigenom sätta skräck i dem, eller att det handlar om ett språkligt missförstånd som till sist letat sig in i reglementet?

Jag tror Hurra kommer sig av att man tar något som skriks vid andra tillfällen och som låter kraftfullt. I det militära kan man ju inte säga skrik vad ni vill därför faställs Hurra som det reglemeterade stridsropet. Jag tror inte att man kopierade något annat stridsrop.

MVH

Hans

Bägge tolkningarna är väl möjliga.

Kopiering av det ryskt-polska stridsropet - som förhoppningsvis skrämmer extra mycket just dem - den troligaste fienden.
Någon antydde att finnarna använde ropet med framgång mot ryssen - den kan ha kommit DEN vägen.

Men kanske helt enkelt som Hans tror: alla svenskar är ju vana att ljudligt och krafftullt ropa just Hurra i samband med födelsedagar och bemärkelse tillfällen - och då tog man det...

[Korpen]

Undrar om syftet med att de svenska soldaterna faktiskt skulle ropa just "hurra" var att just imitera de öststatliga fiendernas stridsrop och därigenom sätta skräck i dem, eller att det handlar om ett språkligt missförstånd som till sist letat sig in i reglementet?

Jag tror Hurra kommer sig av att man tar något som skriks vid andra tillfällen och som låter kraftfullt. I det militära kan man ju inte säga skrik vad ni vill därför faställs Hurra som det reglemeterade stridsropet. Jag tror inte att man kopierade något annat stridsrop.

MVH

Hans

Bägge tolkningarna är väl möjliga.

Kopiering av det ryskt-polska stridsropet - som förhoppningsvis skrämmer extra mycket just dem - den troligaste fienden.
Någon antydde att finnarna använde ropet med framgång mot ryssen - den kan ha kommit DEN vägen.

Men kanske helt enkelt som Hans tror: alla svenskar är ju vana att ljudligt och krafftullt ropa just Hurra i samband med födelsedagar och bemärkelse tillfällen - och då tog man det...

Det är tvärt om, att roppa "hurra" vid födelsedagar och liknande kommer från det militära, där det var ett stridsrop, och 4ggr är dubbel svensk lösen, det är därför skåningarna ropar 3ggr, dansk lösen...

Åtminstone så sent som under 1800-talet var dessutom "hurrande" något som förkom under upplopp och liknande, och även som uppmaning till detsamma. Att hurra på fester och liknande är ett relativt sent påfund.
Hurrande används även som stridsrop av brittiska och franska styrkor, och är långt ifrån något unikt för de slavika språken och folken.

[Johan Elisson]

Samma citat som map358 återgivit återfinns även i SoldF 1953 och 1960. Stycket återfinns dock inte i SoldF 1972 (så vitt jag vet och letat).

/Johan

[Perman]

Det går att lägga handgranaten en decimeter från värnkanten.
Det går också att få luftbrisad. Jag vågar inte tänka på vilka bestämmelser vi bröt mot men det är
nog preskiberat nu.

Är det en sådan här luftbrisad du menar? :

http://internytt.yle.fi/artikel.php?id=71240_Inrikes


Hur kan en handgranat brisera för tidigt? Måste väl ha varit nåt fel på tändpatronen kanske?

/Per

[Hans]

Är det en sådan här luftbrisad du menar? :

http://internytt.yle.fi/artikel.php?id=71240_Inrikes


Hur kan en handgranat brisera för tidigt? Måste väl ha varit nåt fel på tändpatronen kanske?

/Per

Mina var medvetetet skapade, detta var som du säger troligt fel på tändpatronen.

Det lär ha "glömts" handgranater när fienden anföll som hade en speciell tändpatron som exploderade direkt - detta under VKII.

MVH

Hans

[predator]

Antingen fel i granat eller så har han hålt för länga innan han slänger den.

[Dalmas]

När vi hade handgranatskastning under min GU på 80-talet var det en i plutonen som fick psykbryt. Han drog ur sprinten, men förmådde sig inte att kasta iväg handgranaten. Kaptenen som var med i skyddet fick göra det åt han istället. Förmodligen inte särskilt ovanligt?

En kapten som vi hade påstod att han under sin tid i flottan i början av 60-talet varit med och jagat upp en u-båt i princip så den strandade vid Gotska sandön. Men de fick inte tillstånd till verkanseld eller göra något annat mot den. Han vägrade dock avslöja nationaliteten på u-båten.

[Björn Mikael]

Här kommer en (sann?) skröna som ska ha inträffat i Hässleholm någon gång i början av 90-talet. En grupp värnpliktiga från P2 har varit ute på skjutövning och är på väg tillbaka till regementet. Transporten sker med lastbil genom staden och på trottoaren kommer en grupp med nyligen anlända Jugoslavienflyktingar gående. När lastbilen passerar drar en av de värnpliktiga iväg ett magasin lösplugg mot dem, med självklar och omedelbar panik som följd...