Sossemartyrer
Sossemartyrer
-------------------------------------------------------------------------------------
Olof Palme - Sveriges frihetskämpe.
Statsministern som sa vad han tyckte och balanserade mellan Sovjet och Förenta Staterna. Idealisten som sa vad han tyckte om kriget i Vietnam. Brutalt mördad av en okänd illdådare, lämnade efter sig ett vacuum i svensk politik. Sverige blev sig aldrig mer likt, och ett mörker sänkte sig över ett folk som levt i lugn och trygghet i tvåhundra år.
Fadime Sahindal - invandrartjejen som dog för kärleken.
Hon stod upp för sin kärlek och blev en symbol för alla unga invandrartjejer i det moderna Sverige. Hon gav luft åt problemen, men också lösningarna för ett mångkulturellt samhälle. Hon dödades av en skadad far, som inte visste vad kärlek var.
Anna Lindh - en modern kvinna i utrikespolitiken.
Hon bevisade att Sverige var ett av de mer jämnställde länderna, när hon representerade oss. Hon var alltid glad, och hade oftast god kontakt med folk. Hon hade klara och tydliga åsikter, som hon stod för. Alla höll inte med henne, men många respekterade henne ändå. På NK blev hon mördad av en psykiskt sjuk person.
-------------------------------------------------------------------------------------
Alla de tre personerna företrädde socialdemokratin, och blev på något sätt martyrer för sin politiska tro. På olika sätt skapades en stor landssorg när var och en gick ifrån oss.
Det jag funderar på är: har detta gynnat socialdemokratin? Onekligen tror ju folk oftast mer på ett parti som dör för sina åsikter, än ett parti som inte gör så. En allmän medkänsla väcks ju onekligen också för de här människorna. Att s är statsbärande parti, gör ju också att man ställer upp bakom regimen i en landssorg.
Så vitt jag vet finns det inget annat parti i Sverige, som i modern tid har haft martyrer. Kanske någon nazist, men inget något mer "normalt" parti, om ni fattar poängen.
Olof Palme - Sveriges frihetskämpe.
Statsministern som sa vad han tyckte och balanserade mellan Sovjet och Förenta Staterna. Idealisten som sa vad han tyckte om kriget i Vietnam. Brutalt mördad av en okänd illdådare, lämnade efter sig ett vacuum i svensk politik. Sverige blev sig aldrig mer likt, och ett mörker sänkte sig över ett folk som levt i lugn och trygghet i tvåhundra år.
Fadime Sahindal - invandrartjejen som dog för kärleken.
Hon stod upp för sin kärlek och blev en symbol för alla unga invandrartjejer i det moderna Sverige. Hon gav luft åt problemen, men också lösningarna för ett mångkulturellt samhälle. Hon dödades av en skadad far, som inte visste vad kärlek var.
Anna Lindh - en modern kvinna i utrikespolitiken.
Hon bevisade att Sverige var ett av de mer jämnställde länderna, när hon representerade oss. Hon var alltid glad, och hade oftast god kontakt med folk. Hon hade klara och tydliga åsikter, som hon stod för. Alla höll inte med henne, men många respekterade henne ändå. På NK blev hon mördad av en psykiskt sjuk person.
-------------------------------------------------------------------------------------
Alla de tre personerna företrädde socialdemokratin, och blev på något sätt martyrer för sin politiska tro. På olika sätt skapades en stor landssorg när var och en gick ifrån oss.
Det jag funderar på är: har detta gynnat socialdemokratin? Onekligen tror ju folk oftast mer på ett parti som dör för sina åsikter, än ett parti som inte gör så. En allmän medkänsla väcks ju onekligen också för de här människorna. Att s är statsbärande parti, gör ju också att man ställer upp bakom regimen i en landssorg.
Så vitt jag vet finns det inget annat parti i Sverige, som i modern tid har haft martyrer. Kanske någon nazist, men inget något mer "normalt" parti, om ni fattar poängen.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
JAg vet inte fall jag skulle vilja kalla de ovanstående för martyrer i den klassiska meningen, som Horst Wessel eller Ian Smith eller liknande. Men å andra sidan framställs de (kanske tvärtimot vad de själva skulle ha velat?) som martyrer.
Ådalshändelserna kanske man kan se som lite mer "martyraktiga", det är ju lite mer avlägset i tiden också.
/Robert Sköld
Ådalshändelserna kanske man kan se som lite mer "martyraktiga", det är ju lite mer avlägset i tiden också.
/Robert Sköld
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Ingen av dessa personerna planerade att bli dödade.. men jag tror inte att de gynar sosialdemokraterna så mycket, det blev ingen Anna Lind efekt på euro folkröstningen.
Om tex Carl Bilt skulle råka bli sprängd under sin tid i Bosnien skulle han också få samma "mytiska" status som de andra mördade personerna om det skulle gynna moderaterna?... troligtvis inte så mycket.
Om tex Carl Bilt skulle råka bli sprängd under sin tid i Bosnien skulle han också få samma "mytiska" status som de andra mördade personerna om det skulle gynna moderaterna?... troligtvis inte så mycket.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
- NikolaiBucharin
- Medlem
- Inlägg: 23
- Blev medlem: 24 februari 2004, 20:57
- Ort: Sverige
Leninflaggor är ingen reklam för socialdemokratin överhuvudtaget, Lenin var ju hyfsat skarp i kritiken mot socialdemokratin. Palme kan inte ha tänkt sig för innan han gickut med de flaggorna,om han nu gjorde det (jag har inte sett nån sådan bild).MartinE skrev:Palme, det var han som gick med leninflaggorna i sthlm va? 8) Ja det är ju bra reklam för social"DEMOKRATIN" om man tänker efter, men så långt tänker ingen.
Jag är övertygad om att ingen vill bli martyr. Jag påstår inte heller att socialdemokratin cyniskt utnyttjat döda partikamrater för sin popularitet. Men på något omedvetet sätt tror jag att folk känner sympati för socialdemokratin - även de som inte röstar på partiet.Robert_Kropotkin skrev:Jag vet inte fall jag skulle vilja kalla de ovanstående för martyrer i den klassiska meningen, som Horst Wessel eller Ian Smith eller liknande. Men å andra sidan framställs de (kanske tvärtimot vad de själva skulle ha velat?) som martyrer.
Ådalshändelserna kanske man kan se som lite mer "martyraktiga", det är ju lite mer avlägset i tiden också.
/Robert Sköld
Have I made myself clear?
Erkänner att jag var aningen luddig...
Jag var ironisk ang reklamenNikolaiBucharin skrev:Leninflaggor är ingen reklam för socialdemokratin överhuvudtaget, Lenin var ju hyfsat skarp i kritiken mot socialdemokratin. Palme kan inte ha tänkt sig för innan han gickut med de flaggorna,om han nu gjorde det (jag har inte sett nån sådan bild).MartinE skrev:Palme, det var han som gick med leninflaggorna i sthlm va? 8) Ja det är ju bra reklam för social"DEMOKRATIN" om man tänker efter, men så långt tänker ingen.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Då har du aldrig hört talas om muslimska självmordsbombare.Jag är övertygad om att ingen vill bli martyr.
Detta känns defenitivt som en verklighetsfrämmande överdrift!Olof Palme - Sveriges frihetskämpe.
Statsministern som sa vad han tyckte och balanserade mellan Sovjet och Förenta Staterna. Idealisten som sa vad han tyckte om kriget i Vietnam. Brutalt mördad av en okänd illdådare, lämnade efter sig ett vacuum i svensk politik. Sverige blev sig aldrig mer likt, och ett mörker sänkte sig över ett folk som levt i lugn och trygghet i tvåhundra år.
Var hon socialdemokrat?Fadime Sahindal
Min definition - eller i alla fall en deldefinition - av begreppet "martyr" är en som direkt eller indirekt offrar sitt liv för det han/hon tror på.
Av de tre som nämns här är det bara en som klart och tydligt blivit mördad för sitt personliga ställningstagande, och det är Fadime. Därmed är hon den enda som eventuellt skulle kunna kallas en socialdemokratisk martyr.
Anna Lindh blev mördad av en galning som med största sannolikhet saknade politiskt motiv, och motivet till mordet på Palme lär vi aldrig få veta. Därför är dessa båda inga matyrer i ordets rätta bemärkelse (med viss reservation för Palme).
Jag tror inte socialdemokratin vunnit på dessa mord, mer än kortsiktiga uppsving i opinionsundersökningar. Partiet är fortfarande det samma, och väljarna intresserar sig mer för sakfrågorna under valen än om politiska "martyrer".
Huruvida andra partier har "martyrer" vill jag ha osagt. Däremot har nationen Sverige ytterligare tre personer som gick i döden för sina åsikter och sitt ställningstagande - Raul Wallenberg, Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld.
Av de tre som nämns här är det bara en som klart och tydligt blivit mördad för sitt personliga ställningstagande, och det är Fadime. Därmed är hon den enda som eventuellt skulle kunna kallas en socialdemokratisk martyr.
Anna Lindh blev mördad av en galning som med största sannolikhet saknade politiskt motiv, och motivet till mordet på Palme lär vi aldrig få veta. Därför är dessa båda inga matyrer i ordets rätta bemärkelse (med viss reservation för Palme).
Jag tror inte socialdemokratin vunnit på dessa mord, mer än kortsiktiga uppsving i opinionsundersökningar. Partiet är fortfarande det samma, och väljarna intresserar sig mer för sakfrågorna under valen än om politiska "martyrer".
Huruvida andra partier har "martyrer" vill jag ha osagt. Däremot har nationen Sverige ytterligare tre personer som gick i döden för sina åsikter och sitt ställningstagande - Raul Wallenberg, Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt: