Mathias Forsberg skrev:Wooster skrev: Och hade inte argentinarna gått till angrepp 1982 är jag tämligen säker på att öarna idag varit argentinska - britterna tyckte nog att öarna skapade mer problem än nytta de gav tillbaka.
På den här punkten har Storbritannien dock varit mycket tydligt; alla områden där en majoritet röstar för att stanna kvar i "imperiet" blir kvar. Som Gibraltar eller Falklandsöarna.
I det här fallet var också befolkningen brittiska nybyggare och jag tror aldrig att London hade avträtt öarna annat än som resultat av en direkt folkomröstning. Definitivt inte under 1980-talet, då Thatcher-Reagan även såg det viktigt att markera en hård linje som indirekt sågs av Moskva.
Nja, jag skulle inte påstå att den brittiska hållningen var så enkel. I början på 80-talet hade öarna en befolkning på bara någonstans runt 1 800 personer - och medborgarskapsfrågan var hett omdiskuterad. Öborna ville bli fullvärdiga brittiska medborgare, men regeringen i London var snarare på linjen att begränsa de medborgarskapliga rättigheterna ytterligare.
Nu var det ett tag sedan jag läste in mig på förspelet till kriget - men britterna var rätt öppna i förhandlingarna med argentinarna angående ö-gruppens suveränitet - både under Callaghan och senare under Thatcher. Bland annat diskuterades en lösning där Argentina skulle få öarna, men att britterna skulle få "hyra" tillbaks öarna under en längre tidsperiod. Argentina ville också knyta tätare kontakter med öarna, och i förlängningen låta argentinare flytta in. Något givetvis inte ö-gruppens befolkning var särskilt positiv till, men som den brittiska regeringen var mer öppen för. Bland annat byggdes Port Stanleys flygplats av Argentina, som också upprätthöll flygtrafiken dit ända fram till kriget.
I förlängningen en utveckling som lett till att Argentina kunnat ta över öarna, förmodligen någonstans under 90-talet eller början på 00-talet.
Thatchers hårda linje, som hon också själv betonat, handlade inte i sig om territoriella anspråk, utan om att inte släppa efter för våld.