Ungdomarnas kunskap om efterkrigstiden

[Stangbo]

Martin skrev: Tro det eller ej, men det är sant! Det enda som räknas är nuet, vem bryr sig då om historia?

Det är nog så. Men Historiska museet hade förr en stempel som de satte på alla brev de skickade ut. Där dtod det: Ingen framtid utan forntid.
Och det är ju så att vi ska lära oss av forna misstag och framsteg. Det var nån klok människa som sa så här. Vi måste lära oss av andras fel, ingen har så mycket tid att han/hon kan göra alla fel själv.

[Ralf Palmgren]

R. G. Collingwood har bland annat skrivit "Knowing yourself means knowing what you can do; and since nobody knows what he can do until he tries, the only clue to what man can do is what man has done." Vad tycker ni om detta påstående samt har någon i övrigt läst Collingwoods verk?

[Stangbo]

Om alla bara gör vad andra har gjort hur ska de då komma framåt?

[Martin Lundvall]

Martin skrev: Tro det eller ej, men det är sant! Det enda som räknas är nuet, vem bryr sig då om historia?

Det var ju faktiskt Löwe som skrev det. Jag invände mot hela den dystra bilden som målats upp.

/Martin

[Ralf Palmgren]

Har ingen av er läst någonting av den världskände och store historiefilosofen R. G. Collingwood (1889-1943)? Om, så vad tyckte ni?

[Stangbo]

Hittills hade jag inte hört talas om honom. Men jag kollade snabt en hemsida om honom och det som stod där var kloka ord.
"History is for human self-knowledge ... the only clue to what man can do is what man has done. The value of history, then, is that it teaches us what man has done and thus what man is."
Men det kräver att man får möjlighetr att få en någorlunda bra och bred undervisning.

[Ralf Palmgren]

Tycker du fortfarande att "Om alla bara gör vad andra har gjort hur ska de då komma framåt?" eller vad är din åsikt om citatet då du nu bekantat dig med Collingwood?

Om du är intresserad av detta kan du ju alltid ta och läsa R. G. Collingwood: The Idea of History. Tyvärr finns denna vad jag förstått endast på engelska men den väcker tankar och fundering på vad historia egentligen är för någonting! Med andra ord en mycket rekommenderbar bok!

[Stangbo]

Jag menar om man lär sig av andras erfarenheter har man möjlighet att gå framåt och göra egna misstag som de som kommer efter mig kan dra nytta av och lära sig bättre. Det är väl en del av utvecklingen?

[uddevalla]

Största problemet är väll iof lärarna. Vilket ämne som helst kan bli intressant med rätt lärare, och omvänt världens intressantase ämne, historia typ:), kan bli värdelöst med en oinspirerad och tråkig lärare.

Men... Jag undervisar 12-16 åringar i historia och intresset är inte speciellt stort. Närmare ett nödvändigt ont.
En sak som jag ofta förundras över när eleverna får göra egna forskningsarbeten är att de så ofta vill välja olika personer att forska om.
"Jag vill forska om andra världskriget och vill veta mer om Hitlers barndom, Jag vill forska om om amerikanska inbördeskriget och tänkte lära mig mer om Abraham lincoln, Jag tänkte göra ett forskningsarbete om Cuba och därför vill Jag skriva om Che Guevara, Jag är nyfiken på varför så många chilenare bor i Sverige och vill göra ett arbete om Pinochet".

Listan kan göras hur lång som helst. När jag då försöker få in dem på att forska om händelser (och hur händelser påverkar/initierar andra händelser) istället, där personerna var delaktiga på ett eller annat sätt, falnar intresset. Är det så att vi lever i en tidsålder där individen verkar vara viktigast av allt, och därför vill individer (elever) i första hand forska om andra individer? Rent historiekunskapsmässigt blir resultaten katastrofala.
Rätt lärare? Intressant? Kom gärna med egna förslag. Det är inte så lätt att både ge kunskap och engagemang när intressena kolliderar.

[Probstner]

Grimberg och Herman L... Historia i veckotidningsformat är väl sånt som engagerar. Kanske identifikationen är ett problem. Att det är lättare att leva sig in i hur enskilda individer kan ha funderat och agerat. Kanske man redan måste vara frälst för att tända på statistik över införsel av fisk till Stockholm under 1600-talet?

/ Probstner

[Stangbo]

Största problemet är väll iof lärarna. Vilket ämne som helst kan bli intressant med rätt lärare, och omvänt världens intressantase ämne, historia typ:), kan bli värdelöst med en oinspirerad och tråkig lärare.

Men... Jag undervisar 12-16 åringar i historia och intresset är inte speciellt stort. Närmare ett nödvändigt ont.
En sak som jag ofta förundras över när eleverna får göra egna forskningsarbeten är att de så ofta vill välja olika personer att forska om.
"Jag vill forska om andra världskriget och vill veta mer om Hitlers barndom, Jag vill forska om om amerikanska inbördeskriget och tänkte lära mig mer om Abraham lincoln, Jag tänkte göra ett forskningsarbete om Cuba och därför vill Jag skriva om Che Guevara, Jag är nyfiken på varför så många chilenare bor i Sverige och vill göra ett arbete om Pinochet".

Listan kan göras hur lång som helst. När jag då försöker få in dem på att forska om händelser (och hur händelser påverkar/initierar andra händelser) istället, där personerna var delaktiga på ett eller annat sätt, falnar intresset. Är det så att vi lever i en tidsålder där individen verkar vara viktigast av allt, och därför vill individer (elever) i första hand forska om andra individer? Rent historiekunskapsmässigt blir resultaten katastrofala.
Rätt lärare? Intressant? Kom gärna med egna förslag. Det är inte så lätt att både ge kunskap och engagemang när intressena kolliderar.

Jag håller med att det inte är lätt att undervisa eller ens uppväcka lite intresse hos dem. För första tror de att kunskap kommer flygande på natten och sätter sig fast i heuvudet på dem. De läser bara på för att klara proven utan att tänka på att de ska lyssna och lära sig på vägen och inte bara en vecka före provet. Nej, det enda hoppet som finns är att vi kanske kan lämna ett litet frö till intresse som en dag i en lång framtid börjar spira och växa.

[Perra]

Kanske man redan måste vara frälst för att tända på statistik över införsel av fisk till Stockholm under 1600-talet?

Jag envisas med att tro att det mesta går att göra intressant, även händelser naturligtvis. Om man som lärare inte själv beskriver skedena utan det är tänkt att eleverna ska skriva ett arbete om det hela, kan man ju exempelvis i fallet kalla kriget i all hast beskriva olika situationer i sina mest dramatiska former för att på så vis väcka elevernas intresse att undersöka mer om vad som egentligen hände. Kubakrisen, exempelvis, kan man ju kanske med apokalyptisk röst förkunna att nu var det minsann så att jorden skulle sprängas sönder och samman om det inte ringde i telefonen och en blixtsnabb kompromiss nåddes, berätta hur närmast panikslagen den amerikanska ledningen var, Kennedys svettande, ryssarnas outgrundlighet och lika stora desperation...vem...om nån...skulle hinna trycka på knappen först!??

det och liknande scenarion borde ju väcka en smula intresse om omständigheterna kring detta...jag är övertygad om att det mesta går att förvandla till något intressant också för till synes ointresserade elever. Självfallet finns de som fortfarande inte kommer bry sig om annat än att nästa rast snart borde dyka upp. Men sådana som är närmast hopplösa fall finns ju alltid.

Visst är personer intressanta att undersöka, men man får ju försöka få dem att begripa varför de är intressanta, det är ju oftast för något de gjort. Kanske känns händelser och skeden mer ogreppbara än en enskild person...då får man försöka att i enkla drag göra det svårgreppbara greppbart, och detta helst med viss kuriosa, kanske med hjälp av de inblandade individernas egenskaper men alltså satta i sin kontext. När man väl fått klart för sig att det tydligen i ett avslägset förflutet fanns två stora supermakter som överallt i världen och även utanför vårt klot tävlade om inflytande och hade fullt med spioner och agenter, stora arméer och avancerade tekniska system, (ideologiska skillnader får man också gå in på, vilket måhända inte alltid är lika inspirerande för en 14-åring) så inbillar jag mig att man kommit en bit på väg. Det stora först, det lilla sen.