Nu vet inte jag hur mycket du vet om ubåtstaktik respektive ubåtsjaktstaktik. Dina ofta tvärsäkra ställningstagande har gjort att jag fått uppfattningen att du har viss koll men vi kan börja från början.JHAN skrev:Om vi antar att den är sann då tycker jag att det är svårt att tro att en ubåt som kränker främmande makts inre vatten i ytläge (den enda som är känd under efterkrigstiden)
Fel, se filmen som OlaF postade, Vladivostok och att det var vanligt med foto-missions in i fientliga hamnar, vi har nu ett yppeligt bevis.
Ubåt är förkortning för undervattensbåt och det som gör ubåtar så användbara är deras förmåga att operera under vattenytan där de inte syns för ett mänskligt öga. Ubåtar kan upptäckas genom magnetindikatorer (eller magnetslingor inomskärs), aktiva sonarer som ger ett eko när det utsända ljudet träffar luften innanför ubåtens skrov eller passiva sonarer/hydrofoner som används för att höra de ljud en ubåt ger ifrån sig. En ubåt på grunt vatten kan även ses från luften. Grunden för alla ubåtsoperationer är dock att ubåten inte ska upptäckas. Ubåtar som riskerar att upptäckas av en motståndare går djupt och tyst. Ubåtar har periskop som kan användas för exempelvis spaning eller anfall och även för att ta fotografier. En djärv ubåtschef kan gå in mot främmande makts hamn om det är låg risk för upptäckt (inga ubåtsjaktsfartyg eller ubåtsjaktshelikoptrar i närheten) och ta fotografier. Detta sker dock alltid i uläge och periskopen exponeras endast kort tid över vattenytan. Ubåtar går aldrig in i främmande makts hamnar i ytläge. Det här är som jag ser det självklarheter och det är märkligt att de utredningar som gjorts inte beaktat detta. Om man endast prövar ifall det är sannolikt att navigera så fel som de gjort enligt den sovjetiska versionen är det, som vi sett i den här tråden, missa den lilla aspekten.
Jag upprepar därför frågan: finns det någon ubåtschef som anser att det en sådan medveten inträngning är rimlig?
