Ubåtarna hade fördelen att de var andraslagsstyrkan / vedergällning. Det var alltså inte så brådskande för dem att skjuta som det var för bombflyget eller robottrupperna, vars baser med 100% säkerhet skulle träffas av fiendens förstaslag. Ubåtarna hade tid att kontrollera utrustningen - industrikomplex eller miljonstäder flyttar inte på sig.Bulldog skrev:Jag begriper naturligtvis att en Ubåt har massor av möjlighter till kommunikation, men under 50 års kallt krig med hundratals ubåtar händer det garanterat förr eller senare att en tappar all förmåga till samband.
Om en ubåt sänder upp en radioantenn och inte hör något är det helt enkelt fel på radion. Något ska alltid (åtminstone efter 20-talet då radio blev vanligt) höras i etern. Brittiska atomubåtar hade tydligen som stående order att vid tvekan försöka ta in BBC:s långvågssändningar. Om BBC hade slutat sända fick kaptenerna ta det som bekräftelse på att Imperiet hade fallit. Vad kaptenen skulle göra om ubåten inte kunde ta in BBC men däremot CNN var nog upp till kaptenen.
Ubåtskaptener har alltid varit en av de svåraste befattningarna i militären, och kapten för en robotubåt så mycket värre. Ingen kom i närheten av kaptensrollen utan att ha genomgått otaliga lämplighetstester, praktiska såväl som psykologiska.