William Calley ber om ursäkt för Song My

[Fredrik Andersson]

Hade dom dömt samtliga inblandade till döden och även hårdare i nyare incidenter så hade nog USAs rykte inte varit så svärtat idag

Här har vi nog kärnan i det hela. Calley och händelserna i My Lai blev ju synonymt med USA:s inblandning i konflikten. Det var varken det första eller det sista övegrepp som begicks i den konflikten. Avgjort är i alla fall att just My Lai fått stort eftermäle. Från min tid i skolans värld vet jag att i samtliga historieböcker jag blädrade i i samband med läromedelsinköp fanns Vietnam med. Och där Vietnam-konflikten nämndes nämndes a-l-l-t-i-d ovan nämnda massaker. Tyvärr är väl risken stor att skolbarnen, åtminstone i Svea rike, kommer att få lära sig att den konflikten handlade om att stora starka amerikaner åkte och sköt sönder civila och rökte gräs.

Att löjtnant Calley vid 66 års ålder ber om ursäkt ser jag inte som något konstigt eller anmärkningsvärt i sig. Det är väl inte så konstigt att man någon gång i bland vill göra upp med sitt förflutna? Och vad kunde han annars ha gjort? Man kan ju bara önska att ursäkten kommit tidigare.

[Engan]

De som ber om ursäkt brukar säga att det känns så mycket bättre efteråt, lite likt en katolsk bikt. Den som gör fel gör fel, kommer man på det efter en tid så har man förhoppningsvis lärt sig. Att säga förlåt och tycka att det dövar det dåliga samvetet blir fel. är det så pass skamligt så kan man gott skämmas. När någon ber mig om ursäkt så känns det som att först skall jag må dåligt av att någon behandlat mig illa sedan vill denna människa att jag skall förlåta denne för att döva dennes samvete.

Nej tig och skäms tycker jag.

Mmm.. samtidigt som rubrikkåta mediamuppar och självgoda privata förståsigpåare år efter år spyr ur sig hatiska tirader om hur vidrig man är som minsann inte ens ber om ursäkt. Låter skoj, hör du.

Nej du, vad man än gör är det uppenbarligen fel. Och då kan man ju lika gärna följa sitt eget samvete.