Leksakerna vi hade och älskade

[Schwemppa]

"Man kunde ägna en halv dag åt fältarbeten och att dela ut eldställningar till sina 1/32 för att sedan ta luftgeväret och skjuta allt till smulor på en halvtimme

Jag minns den ringa besvikelsen när man insåg att en kinapuff inte antände bensinen som man hade fyllt flygplanet, stridsvagnen eller fartyget med
(plastmodeller)"

"Att plastmodellerna minskade i antal när man började med dynamit och luftgevär är du inte ensam om."

NIL och Hans . Jag som trodde jag var speciell. Det är ju som om man skulle höra sig själv

Tur att man växte upp på en hyfsat avlägsen lantgård, där ingen såg när man sprang omkring med en modifierad plastpotta ((hjälm) på huvudet och luftgevär och sköt på allt som rörde sig

[Hans]

Jag skulle vilja veta hur utbrett detta hemska betende är utanför Norden, bevisligen finns det i Sverige, Finland och högst troligtvis även i Norge. Jag har en Grekisk kompis som numera är enögd då han som (ung?) tonåring lekte med hemmagjorda bomber - jag skall fråga mer.

MVH

Hans

[Engan]

Stiga Snowracer. Första modellen, Oslagbar i backarna på vintern.

Dito. Hade glömt bort vinterleksakerna. Snowracern var suverän. Speciellt om man ansträngde sig och byggde bra hopp. Jäkla bra kvalité på dem också, min son har ärvt min nu och den är som ny trots den grova misshandel den utsattes för av mig under många år. Höga hopp, krockar med träd etc.

[MD650]

Stiga Snowracer. Första modellen, Oslagbar i backarna på vintern.

Dito. Hade glömt bort vinterleksakerna. Snowracern var suverän. Speciellt om man ansträngde sig och byggde bra hopp. Jäkla bra kvalité på dem också, min son har ärvt min nu och den är som ny trots den grova misshandel den utsattes för av mig under många år. Höga hopp, krockar med träd etc.

Precis. Har min kvar.
Köpte den på rea. Kostade 79 istället för 89.

[Schwemppa]

Jodå, Hans. Jag och kompisarna sökte igenom skogarna efter lösplugg ( s.k. blåpittar) där som militären hade haft sina övningar. Alltid hade de tappat några efter sig. Med krutet i patronerna kunde man göra allt möjligt kul...

Man får anta att det är bra att man är vid liv ännu idag. En gång brände jag av smällare (här kända som kinamattor - en massa små smällare sammanbundna till någonting som liknade en matta) i mitt rum. Följden var att min säng nästan brann upp - täcket fick en del brända hål.

Jag minns inte riktigt att föräldrarna skulle ha reagerat på det här, faktiskt. Men täcket fick i fortsättningen pryda hästarna på gården...

Nuförtiden är jag faktiskt en laglydig medborgare...

[Hans]

I Sverige hade de röd träkula och vi har ungefär samma erfarenheter

Jag får återkomma med mer detaljer.

MVH

Hans

[Hans]

(här kända som kinamattor - en massa små smällare sammanbundna till någonting som liknade en matta)

I Sverige kallades de smatterband.

MVH

Hans

[varjag]

Många av prestigeleksakerna under krigsåren och strax efteråt, var vad man idag kallar 'krigsleksaker' och alla tyska. Dom var av plåt i motsats till de svenska av trä och mekaniska, dvs man drog upp en fjäder med en nyckel - och sedan kunde grejen rulla/kravla ett bra stycke. 'Schuko-bilen', var en liten cabriolet (BMW 328?) med trådstyrning - det fanns en liten ratt i ändan av ståltråden så bilen kunde styras och det gick att göra våldsamma fyrhjulssladdar med dom.....

Jag fick en pampig Krauss-Maffei traktor, fullsatt med bistra tyska artillerister (plastilinsoldater) som skulle 'delas' med lillbrorsan (Dessa var mycket dyra leksaker, tror den kostade omkring 30:- kronor, en förmögenhet på den tiden...) - lillbrorsan fick aldrig en chans . Det fanns flera modeller, ytterst naturtrogna och välgjorda (som jag minns dem). Jag erinrar mig bl.a. Krupp 'Protze' med batterimatad Lv-strålkastare och Sd.Kfz 231 med åtta hjul i den serien. Den senare kom med en 'Rommel' under soltaket - grannens påg hade en fast Rommel hade fått näsan avslagen i någon batalj - och såg rätt snopen ut......

Någonstans måste dessa tyska leksaker ha sparats? Vore skoj se dem igen och konstatera hur pass lika orginalen de verkligen var.

Varjag

[Hans]

Någonstans måste dessa tyska leksaker ha sparats? Vore skoj se dem igen och konstatera hur pass lika orginalen de verkligen var.

Varjag

Det finns en rejäl samling av exakt det du beskriver i Munster på pansarmuseumet - Europaresa?

MVH

Hans

[varjag]

Behövs tydligen inte -- titta vad jag hittade

http://images.google.com.au/imgres?imgu ... n%26sa%3DN

Och jo - dom var förbaskat lika förebilderna! Observera körriktningsvisarna (pilar som tippades ut) - som jag glömt..

Varjag

[hasse lindquist]

Jag har kvar mitt gamla Märklintåg i skala 0. Inköpt på 40-talet men fullt kördugligt ännu idag till barnbarnens stora förtjusning. Vet någon om "nollan" tillverkas någonstans fortfarande?
På 40-talet ägde jag en liten ångmaskin med pendlande cylinder av märket ADE. Vill minnas att bokstäverna ska uttydas "August Danielssons Elektriska AB". Företaget fanns i Insjön i Dalarna och frejdade postorderföretaget Clas Ohlson på samma ort marknadsförde både ADE:s ångmaskiner och ADE:s leksakståg med äkta ångdrift i sin katalog.
Vet ngn ngt mer om ADE:s produktion.

[Olof Trätälja]

Jag minns den ringa besvikelsen när man insåg att en kinapuff inte antände bensinen som man hade fyllt flygplanet, stridsvagnen eller fartyget med
(plastmodeller)

Japp men det är ju en nyttig kemilektion. Utan syre ingen eld.

Tyvärr gjorde vi den omvända erfarenheten en gång med ett par tioöres i ett getingbo som denna gång fanns i en husvägg. Pappret for inte ut och det började ryka betänkligt från väggen. Inte ville man ju gå allt för nära heller....

Nåväl det slocknade efter ett tag av sig självt, men det gjorde vi inte om. -Därefter blev det enbart fritt belägna getingbon...

[varjag]

Efter de rena leksakerna, följde modellflygplanen naturligtvis. Men inte av plast...'där man gör första limfogen kl. 17.oo och dekalerna åker på kl. 19.30' - om det var bråttom. Nehej, det var enbart trä och Japanpapper som gällde. Och inte balsa heller, utan 'god svensk al eller asp' som det hette. Typurvalet var också en bråkdel av vad det blev med plastens införande.

Modellbyggarnas Mekka, låg på Apelbergsgatan i Stockholm, det var Sven Wentzels Modellbutik. Vars ganska påkostade katalog - blev min första lektion om olika flygplanstyper. Allt som skulle anskaffas köptes på postorder mot s.k. postförskott, så väntan på de efterlängtade grejorna kunde ta 12-14 dagar.....Detta var innan de engelska 'skalorna' blivit universella och Wentzels modellbyggsatser erbjöds i skalorna 1:100, 1:50 och 1:25. De bägge mindre, 1/100 och 1/50 var s.k. 'skiktbyggen' där flygplanskoppen formades av ihoplimmade skikt av olika profil - som gav en ruff form, vilken sedan filades ned till slutformen med hjälp av spantrutan; små kartongbitar som man själv fick klippa/skära till efter ritningen. I skalan 1:25 gällde 'spantbygge', som mera liknade de 'riktiga' flygplanen, spanten nålades upp på ritningen - en kroppshalva i sänder - och fixerades med longerongen. Likadant med vingarnas spryglar, som fick vingbalkar, fram-och bakkantslister - och - mera longeronger för styvheten. Det hela limmades ihop - och kläddes med Japanpapper. (samma teknik används än idag för stora påkostade RC-modeller) Skulle det 'flygas' - var det 'gummimotor' som gällde - en snodd av specialgummiband - som vevades ihop mot propellerns rotationsriktning och gav den varvtal och fart av ytterst varierande kvalitet........Eftersom ingen radiokontroll fanns på den tiden, var svåra haverier ytterst vanliga Vilka framkallade förbannelser och tårar, då som framgått av ovanst. - det kunde ta veckor, ja månader - att bygga en sådan flygplansmodell.

Det första och viktigaste verktyget i den tidens modellbyggande - var en lövsåg, att mödosamt såga ut de förtryckta träflaken med skikten, spanten, spryglarna o.s.v. Ett helvetes jobb!

Men - vi kände inget modernare och hade jättekul med byggandet , Varjag

[steben]

Modellbyggarnas Mekka, låg på Apelbergsgatan i Stockholm, det var Sven Wentzels Modellbutik. Vars ganska påkostade katalog - blev min första lektion om olika flygplanstyper.

Som idag ligger på Regeringsgatan, och har så gjort åtminstone de senaste 25 åren. Och dom katalogerna var väl varje pojkes våta dröm, med det utbud jag växte upp med så fanns ett outsinligt förråd med flygplanstyper att upptäcka. Det var allt ifrån plast till balsa man byggde, minns min första balsamodell, en Hurricane, som var något helt annat än de prefab. plastmodellerna man började med. De kräver sin man, redan från första snitt och limfog men var så oändligt mycket mer givande och tillfredställande att färdigställa. Plastmodeller i all ära, de kan bli riktigt fina men tjusningen i att bygga upp ett plan spantvis är en helt annan utmaning som kräver en god dos av såväl koncentration som tålamod, det är en konst i sig. /Stefan

[varjag]

Plastmodeller i all ära, de kan bli riktigt fina men tjusningen i att bygga upp ett plan spantvis är en helt annan utmaning som kräver en god dos av såväl

Den allra första 'plastmodell' jag erinar mig - var en Aurora Messerschmitt 109 (B/C/D???) - obestämbar version - i en absolut förfärlig rödbetsröd 'plastik'! För plastik - var det svenska ordet för plast - innan 'Akademin' lade sig i. Vi - alla 'träbyggare' - rynkade på näsan och muttrade 'fusk'!
Vi 'krävde'....

en helt annan utmaning som kräver en god dos av såväl koncentration som tålamod

Sic transit....Varjag