Inlägg
av koroshiya » 27 sep 2026 15:11
Något som inte nämns i översikter är att styrkeförhållandena förändrades totalt från 91 till 95. Trots embargo lyckades Kroatien genom kontakter få in ny materiel. De blev också fler och fler i armén, och fick bättre träning, av amerikaner. I motsats till det hade Serbien, och dess olika satellitstater, tack vare embargot kvar samma vapen som de hade 91. Då var de bra, men fyra år senare fungerade de mycket sämre.
De var inte alls heller lika många längre. Liksom, Serbiska Krajina hade de områden som var det minsta rimligt, och bosnienserberna också. I den situationen tyckte olika miliser med tiden att de kanske kunde dra ned på styrkorna. De här styrkorna var väl inte heller lika välorganiserade, som en institution, där en stat styrde allt.
Allt nog, under 1995 förlorade serberna i princip alla "slag". I Kroatien varade kroatiska attacker ofta bara någon vecka. Serberna gav hellre upp, eller stack, inför vad som nu var en övermakt.
Men det hade kunnat lyckas för Serbien. Det var inte väldigt långt ifrån att det bosniska Serbien hade blivit en del av Serbien, och serbiska Krajina förhandlade åtminstone om att få ha en typ av självstyre, om de inte kunde bakas ihop med Serbien, men händelserna under sommaren 95 satte stopp för allt det där.
Makedonien hade också blivit invaderat förresten, om det bara hade funnits serber nog. Men armén räckte inte till för att kriga på tre fronter. Dock menade nationalister - och gör fortfarande - att Nordmakedonien är Sydserbien, liksom en del bulgarer säger att det är Västbulgarien. De hade det inte så lätt, eftersom grekerna var arga på dem också.
I juli 93 dök det också upp FN-soldater vid gränsen, som en symbol, och Serbien fick veta att det blir krig med NATO om de sätter igång något nytt.
Senast redigerad av 2 koroshiya, redigerad totalt 29 gång.