Vietnamkriget som strategisk katastrof

[von Adler]

Vi tangerade ämnet i en tråd i Finlands-delen, så jag tänkte vi kunde flytta diskussionen hit.

Min åsikt att hela USA:s inblandning i Vietnamkriget var en enorm strategisk katastrof för västvärlden, och förmodligen fördröjde Sovjets kollaps med 20 år.

Bretton Woods-systemet kollapsade.
Frankrike lämnade NATO:s gemensamma planering.
USA tappade enormt mycket prestige - både politiskt och militärt.
Västvärldens position som frihetens försvarare fick sig en mycket allvarlig knäck.
Bombningar och krigsbrott skadade allvarligt USA:s förtroende.
Domino-teorin var ett kapitulerande av initiativet till den kommunistiska sidan - den skulle på något vis alltid vinna om USA inte gick in och aktivt hindrade det. Man erkände i praktiken den "andra sidan" som överlägsen.
USA:s armé fick en allvarlig knäck, med omfattande drogmissbruk, fragging, urlakat förtroende, både inom armén och från befolkningen.

Sovjet skulle visserligen göra precis samma misstag i Afghanistan och skynda på sitt eget fall igen, men att dra sig ur var helt rätt beslut av USA. Det fanns ingenting att vinna på att stanna, bara mer kostnader, mer förlorat förtroende på att försöka hålla en hopplöst korrupt och impopulär regim under armarna.

Vad anser ni USA kunde gjort annorlunda för att vinna Vietnamkriget?

[Hans]

Bra initiativ, tack von Adler.

Återkommer.

MVH

Hans

[koroshiya]

De skulle ha gjort ingenting. USA hade insatta som hade god erfarenhet av Östasien, förmodligen sedan 30-talet, och åtminstone någon av dem berättade att det får bli en jävligt stor armé för att någon typ av insats skall funka. Imperialisternas politik drev också vietnameserna mer mot Moskva.

I dag vet vi ju att Vietnam och USA åtminstone har något gemensamt, även om USA mest ser spöken.

Viet Minh kontrollerade stora delar av jordbruksbygderna, även i syd, och utan inblandning från väst hade de segrat före år 1950, och så hade man fått acceptera det.

Inga kupper: allt det klantiga sättet - med väl fyra kupper på två år - gjorde att de styrande i Sydvietnam förlorade mycket legitimitet. Visst Diem verkar inte ha varit smart, med sin "kamp" mot buddhisterna, men hade man inte kunnat lösa det på något annat sätt?

Kulturellt var amrisarna oinsatta. En del av dem använde sin skolfranska, som vietnameserna mycket väl kunde, men vägrade att använda, så amerikaner kunde få som svar, det där är kolonialisternas språk. Hela orsaken till kriget förbluffade också nordvietnameserna. Vid samtal med fångar från nord fick de reda på att USA gjorde så här för att stoppa Kina, och sade då förstås att de hatar Kina, och att amerikanerna borde åka till Kina och kriga om de nu vill stoppa dem.

Ingen stor armé. 600 000 man gjorde varken från eller till, till sist. Västerlandet kom till bygden med en massa pengar, och skapade nya konsumtionsmönster, men fan vet om det gjorde någon nytta, annat än för vissa individer.

Intressant nog var det nordvietnameser som var bäst på att stå emot Nordvietnam. Det var de som senast år 1955 hade levt i ännu ett arbetarnas paradis, och tyckt att det inte var så väldigt trevligt.

Bombningarna var i mycket meningslösa. De var hårt styrda och infrastrukturen var ändå så kass, att det inte betydde något, liksom, någon bombar ditt utedass... det är egentligen inget större problem.

Uppdelningarna i Vietnam lever kvar, Folk i Saigon har pengarna och anses vara krämare, och i motsats är folk i Hanoi fortfarande lantlollor.

Livet i Vietnam är mycket bättre nu jämfört med 1975, men korruptionen är fortfarande hög. Det är ju ingen mening i att vara kommunistboss, om man inte får något för det. Ibland kan de säga tokiga saker, som att den rasade bron annars fungerar till hundra procent Ja, man kan faktiskt köra på den, tills man inte längre kan det.

[sonderling]

USA skulle ha lyssnat på sina egna OSS agenter och underlättat för Ho Chi Minh och Viet Minh att ta över landet men tyvärr fanns det inga Vietnameser på cocktail partyn i Washington men där fanns Fransmänn som kunde Lobba för fortsatt koloni och spela på kommunist skräcken som blommade upp i post VK-2 USA. (Måste funnits en gyllende medelväg mellan en naiv Rooservelt och Truman.)
Hade det hänt hade vi sluppit 30 års elände. Varje gång jag läser om upptakten till kriget så blir jag deprimerad.

Sonderling

[sveahk]

Hittade i "mitt" antikvariat en bunt veckotidningar som väl passar in i den här tråden - "Le Courrier du Vietnam". Över hundra propagandatidningar, utgivna mellan 1966-68.

Varje nummer åtta tunna blad, dåliga foton - men fyllda med propaganda. "Indépendance & Paix pour le peuple vietnamien - Yankee go home!" I varje nummer antalet nedskjutna US-flygplan sedan början av fientligheterna med USA - senaste talet i December 1968 :

3.249 förstörda US-plan enligt nordvietnamesiska "källor" !!


...och i oktober 1967:

hittar vi bl.a. en bekant, John Sydney McCain.

Tidsdokument. Väl inte så mycket tänkta för hemmapubliken(?), mer för världen runt om...

Hans K

[koroshiya]

Mycket intressant med tidsdokument. Jag har sett svensk vänsterlitteratur från den tiden. Föga förvånande spekulerade man då också i att det egentligen handlade om naturresurser, nämligen olja, men jag tror att man fortfarande inte har hittat så mycket olja ute i Sydkinesiska sjön.

[Gerrgul]

Kaske aningen OT men intressant. Ungefär 800 amerikanska desertörer sökte sig till Sverige. En av de som blev kvar kan vi lyssna på i SR.

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/de ... -i-smaland

[Borebo]

Jag vet inte om den där dramatiserade serien om Versailles-konferensen gick i Sverige, men där fanns en talande scen. De höga delegaterna sitter i Versailles och en diskare från en restaurang i Paris kommer för att se vad som pågår. Han ställer en fråga: Gäller principen om nationellt självbestämmande också mitt land Vietnam?
Han får ett nekande svar och följande diskussion utspinner sig:
- Då uppstår en brand där också ni blir svedda, säger diskaren.
- Ert land, var det Vietnam det hette, kommer aldrig att betyda det minsta för amerikanerna, säger en kvinnlig journalist från USA.
Femtio år senare var diskaren känd under namnet Ho Chi Minh och USA höll på att spricka sönder på grund av Vietnam! På gatorna rasade strider, demokraternas konvent år 1968 i Chicago blev ett slagfält och sedan föll skotten vid Kent State.
Grisbukten berodde ju på en rad tragiska missuppfattningar av Kennedys administation. Men likadana felsteg kantade vägen till Vietnam.
Utrikesminister Dean Rusk var kanske den i Kennedys krets som bäst kände förhållandena i Sydostasien. Nu har jag läst en massa böcker i ämnet och det har berättats att före Kennedy bemyndigade kuppen mot Diem i november 1963 så ville han höra vilken uppfattning Rusk hade? Ifall Rusk kunnat svara helt ärligt skulle han ha sagt nej! Men nu hade han hört hur Robert McNamara läxat upp general Edward Lansdale efter det de besökt Vita Huset. Lansdale hade uttryckt sitt tvivel angående de kloka i att störta Diem och nu lät McNamara honom veta: - Presidenten har redan gjort sitt beslut och då skall vi till fullo stöda honom!
Således sa Rusk ja till kuppen trots sina tvivel. Därefter fanns det ingen återvändo och i familjen Rusk uppstod mellan fadern och sonen Richard Rusk en djup och långvarig spricka. Våren 2018 var det meningen att Richard Rusk tillsammans med Craig McNamara skulle resa på en försoningsresa till Vietnam, men Richard gjorde självmord just före resan. Ett sista offer för kriget i Vietnam?
Craig McNamaras bok ”Because Our Fathers Lied ” är en fascinerande läsning. Han reste utan Richard till Vietnam där han fick ett mycket gott mottagande. När han träffade general Giaps son erinrades han om vad Giap sagt då han på 1990-talet träffade Robert McNamara: ”Ni amerikaner visste inget om Vietnams historia och kultur”, ”För er var kriget en tragedi men för oss en ädel uppfoffring!”