Hippie - kommunism eller liberalism?

[Markus Holst]

Jag var för liten när hippievågen drabbade världen, men jag hamnade i slutet av 70-talet i palestinasjalarnas värld. Vi kände oss alla som sanna kommunismen och höjde en knuten näve när vi skrålade tillsammans. Denna post-FNL-rörelse har kanske inte så mycket gemensamt med 60-talets hippies, men det har ändå fått mig att emellanåt fundera runt de senare.

Jag har alltid tänkt mig hippies som en vänster-rörelse, men tycker mer och mer att det är en liberal rörelse som betonar frigörelse från staten, eget ansvar, frivilliga sammanslutningar och nätverk, o.s.v. Alltså en rörelse med väldigt lite tvång och därmed en liberal grej.

Hur har man genom tiderna sett på hippie-rörelsens politiska hemvist? Vi kan ju för en stund bortse från att man i USA kallar allt nytt och obskyrt för kommunism.

[unmo300]

Var de politiska? Handlade det inte mer om fri sex och att röka brass.

[Donkeyman]

Jag var med på den tiden och min uppfattning är att den klassiska "hippien" nog låg ät det anarkistika hållet. De var helt och hållet mot samhället som det såg ut den gången. Men de var i grunden inte för något annan samhällsordning. I grunden borde det vara så lite samhälle och överhet som är över huvud taget möjligt.

Den stora vågen av "politiskt medvetna" ungdomar på 60- och 70-talen var inte hippies. De hade en politisk agenda, de allra flesta önskade någon form av socialism eller kommunism men den samma politiska vågen gav också skjuts åt en god del liberala och konservativa ungdomar. Däremot hade vänstersidans ungdomar tagit med sig en hel del av hippiekulturen. Men livsvanor som fri sex och att röka brass ägnade man sig åt med liv och lust. Åtmindstone under min tid i vänsterrörelsen. Jämfört med 60-talisterna är dagens politiska ungdomar synnerligen pryda och ägnar sig åt de samma renlevndsideal som vår generation motarbetade med all kraft.

[sonderling]

Jag har tänkt på det här själv i och med att man delvis väste upp i miljön och dess värderingar. Det är väl i protest som man tror på militära lösningar och är pryd som fan. Man växte upp med en farsa som gick omkring i Kimono utan nått under och det saknades bara en tehuva på skallen för att hans skulle sett ut som en populär barnboks karaktär..hatar den boken...(Han hade blivit inspärrad idag.) Farsan satte upp en skylt vid sommarstugan och varnade för nudist läger, man skämdes som en hund.
Jag inser att den vänster som jag trodde var kommunism måste varit nått helt annat.
Dels så är det ju detta med sex som Donkeyman skriver om, ja jag säger bara "sexkontrakt".
Sedan undrar jag oftare och oftare, vart peace, love och understanding tagit vägen? Mycket i debatten är ju samma retorik som GWB använde som blev så kritiserat( antingen tycker ni som oss eller så tillhör ni de onda), fast inlindat. Speciellt när det gäller rasist debatten, jag tror snart att rasisterna i Sverige blir i majoritet för de verkar öka per definition. Och man hatar så mycket, man hatar dem som hatar dem som hatar...ungefär så lät ett sommarprogram med en viss ungdam.

Anarkistiskt kanske är mer åt rätt håll och mera frisinnat och anti etablissemanget kanske? (Så när vänstern blev etablissemanget så blev jag emot dom?)

Ja det kanske blev politik så jag slutar, men det behöver ju inte kommenteras det är en åsikt eller känsla jag fått på senare år.

Sonderling

[varjag]

Var de politiska? Handlade det inte mer om fri sex och att röka brass.

Ungefär vad jag minns oxå......Varjag

[LasseMaja]

Var de politiska? Handlade det inte mer om fri sex och att röka brass.

Något väldigt politiskt med konservativa ögon sett!

Fri sex hade kopplingar till kvinnofrigörelse och feminism, fria aborter, fria preventivmedel (om jag inte minns fel kom P-pillret vid den här tiden), fri prostitution, fri porr, fri sexuell läggning, homosexuellas rättigheter. Som en anekdot kan sägas att vissa även ansåg människor som ville ha sex med barn som en förtryckt sexuell minoritet. Synen på den här gruppen har dock kraftigt förändrats med tiden.

Fri narkotika hade ju en modern fortsättning vid raveklubben i docklands. Där hade ju den moderna liberala högeranarkismen tagit del av sådana här tankegångar, men det är dock en ganska ny företeelse. I sällskap på docklands hade man ju även kommunister och vänsteranarkister (Gudrun Schyman ville gärna synas där)

[sonderling]

Som en anekdot kan sägas att vissa även ansåg människor som ville ha sex med barn som en förtryckt sexuell minoritet. Synen på den här gruppen har dock kraftigt förändrats med tiden.

Har hört dom i kölvattnet av HBTQ rörelsen hävda detta fortfarande.

En parantes......

Sonderling

[Amund]

Jag har alltid tänkt mig hippies som en vänster-rörelse, men tycker mer och mer att det är en liberal rörelse som betonar frigörelse från staten, eget ansvar, frivilliga sammanslutningar och nätverk, o.s.v. Alltså en rörelse med väldigt lite tvång och därmed en liberal grej.

Finns det inte en risk att man blandar ihop politiska vindar med allmänna beteendeförändringar i samhället? Om exempelvis 80-talet var en tid för finans-yuppies så har jag ofta hört många sätta en politisk etikett på 80-talet som nyliberalt: ”Sköt dig själv och skit i andra…”. Det finns väl ingenting menar jag som talar för att 80-talsmänniskan (yuppien) var mer egoistisk än hur det var 15-20 år innan? Svältkatastrofer uppmärksammades och miljöfrågor kom upp på agendan, den politiska rörelsen 1968 känns mer dogmatisk menar jag.

Min tanke är alltså att man kanske måste skilja på politiska ideologier och förändringar i beteenden och värderingar hos människor. Jag tror att människor är mer lika varandra än man tror, även om de kommer från olika politiska läger. Både höger och vänsterkillen känner av förändringens vindar, högerkillen vill ha mer jämlikhet i samhället och vänsterkillen köper gärna aktier…

Kanske benämningen ”Hippie” mera uttrycker en sorts moralpanik i sextiotalets moralkonservativa kretsar? Fast jag gissar bara, jag föddes 1967.

[Markus Holst]

Jo, jag förstår vad du menar men måste, med risk att dra tråden in i politiken, protestera mot din bild av nyliberalismen. Nyliberalismen handlar inte om "sköt dig själv och skit i andra". Den handlar om en tro på att varje enskild individ känner sina egna behov bättre än vad staten gör och att därför så många beslut som möjligt skall överlämnas till individen. Ingenstans görs gällande att du skall skita i andra. Jo, du skall inte tvinga andra till saker, det är rätt, men det finns ingen ovilja eller uttalad agenda mot att hjälpa andra. Tvärtom visar ju din bild av 80-talet att den nyliberale yuppien var hjälpsam. Men man skall inte tvinga någon att hjälpa, så som staten gör idag. Alla frivilliga hjälporganisationer som finns idag arbetar helt i nyliberal anda.

Att hippierna skapade moralpanik stämmer, och detta gör saken intressant för mig. Hur såg omvärlden på dem? Sågs de som kommunister eller liberala? Hur såg de sig själva? Som kommunister eller som fria oberoende människor? Hippie-fenomenet måste ju ha studerats av såväl statsvetare som ekonomer, tycker jag.

[Donkeyman]

Jag vill definitivt skilja på hippier och den politiskt engagerade vänsterrörelsen även om de uppstod i samma tid och hade många ting gemensamt. Men detta skrivs inte utifrån några sociala vetenskapliga undersökningar utan enbart från min egen minnesbild från den tiden.

Och jag menar att den egentliga hippien var en typ som var opolitisk men som samtidigt var emot det mesta som det etablerade samhället stod för. Å andra sidan var han /hon inte för något nytt samhälle heller. Man ville bara få sköta sig själv och vara i fred. Vilket var problematiskt då en stor del av hippiens livsstil uppplevdes som minst sagt kontroversiell av etablissemanget.

Men samtidigt uppstod en politisk rörelse bland ungdomen som var rejält vänsterinriktad. De här ungdomarna hade också många likheter med hippierörelsen och tog emot en hel del inspiration men ändå menar jag att man hade en mer geonomtänkt önskan om att reformera samhället i stort- inte bara sin egen livsstil. Å andra sidan var ungdomens vänsterengagemang splittrat på massor av movements och man var inte på något vis enade om hur ett framtida samhälle borde se ut. Så om man vill kan man kanske säga att hippierna var en av många fraktioner inom vänstern.

[Markus Holst]

Kanske är det även så att folk i gemen, speciellt i efterhand, använder begreppet hippie betydligt vidare än "de riktiga hippierna" gjorde då och alltså inkluderar allt långhårigt och kontroversiellt, alltså även rödvinsvänstern? Jag tänker på det sätt begreppet raggare används: Ingen kallar sig själv för raggare men alla andra har kraftiga åsikter om vem som är raggare. Kallade sig hippierna för hippie?

[unmo300]

Hippies eller vänsterradikala, så var det iaf en minoritet av ungdomar som sysslade med dessa stolligheter, var av de flesta har gjort avbön. Dock fick deras aktiviteter en stor genomslagskraft i pressen, dels eftersom som många journalister höll till på vänsterkanten, dels att skriva om sex har alltid sålt lösnummer.

[Amund]

Jo, jag förstår vad du menar men måste, med risk att dra tråden in i politiken, protestera mot din bild av nyliberalismen. Nyliberalismen handlar inte om "sköt dig själv och skit i andra". Den handlar om en tro på att varje enskild individ känner sina egna behov bättre än vad staten gör och att därför så många beslut som möjligt skall överlämnas till individen. Ingenstans görs gällande att du skall skita i andra. Jo, du skall inte tvinga andra till saker, det är rätt, men det finns ingen ovilja eller uttalad agenda mot att hjälpa andra. Tvärtom visar ju din bild av 80-talet att den nyliberale yuppien var hjälpsam. Men man skall inte tvinga någon att hjälpa, så som staten gör idag.

Jo så kanske det är, men det jag menade var att jag tror att många sätter etiketten "egoism" på 80-talets ”framgångsrika” ideologier, just pga. högerns stora framgångar under det årtiondet. På samma sätt som att alla automatiskt identifierar allt som hände på 60-talet som vänster.

[LasseMaja]

Jo så kanske det är, men det jag menade var att jag tror att många sätter etiketten "egoism" på 80-talets ”framgångsrika” ideologier, just pga. högerns stora framgångar under det årtiondet. På samma sätt som att alla automatiskt identifierar allt som hände på 60-talet som vänster.

Det finns en ganska stor riktighet i detta. "Egoismen" var ju en reaktion på den ständigt närvarande "solidariteten". Man var ganska less på att matas med att vara solidarisk och tänka på "samhället", att det kom en motreaktion där man satte sig själv i främsta rummet. Tycker man "egoism" låter negativt så kan man väl byta ut termen med "självständig", "tro på sig själv", "individuell" eller något sånt.

[a81]

Håller med om att det är viktigt att skilja på politiska trender och ändrade beteenden. Friare sexliv hade snarare att göra med fler valmöjligheter och högre tillgänglighet på preventivmedel, än på hippies eller 68-vänster.

En försvinnande liten del av befolkningen var vänsterradikal 1968, det räcker att titta på valresultatet för att inse det. Däremot fick sådana idéer stort genomslag inom politiken och inom media, vilket ledde till samhällsförändring på sikt.

Vänsterradikalismen och nylibetalismen har inte haft mycket stöd bland allmänheten, men har ändå starkt präglat Sverige det senaste halvseklet. Svensk politik är på det sättet starkt ideologisk och "opopulistisk".