Försvunna svenskar och svenskar i Gulag

[varjag]

NÄR kom de första skeppsbrutna 'hem från bolsjevikräddning'???

Det Italienska luftskeppet "Italia" krachade 1928 över nordpolen och de överlevande passagerarna undsattes till slut av en sovjetisk kryssare. Även en svensk pilot var mycket aktiv under räddningsarbetet och gjorde ovärderliga insattser innan även hans plan störtade.

http://en.wikipedia.org/wiki/Airship_Italia

Det är alldeles riktigt Mjölner - men Sovjetunionen var mera utåtriktad 1928 (Stalin hade inte säkrat sin maktposition...)
och vad som står till debatt här, är mest hur 'ryssen' uppförde sig när 'Den Gudlike' satt orubblig på Tsarerna gamla tron.
Varjag

[Mjölner]

Det håller jag med dig till fullo om. För övrigt en mycket intressant och lärorik tråd, detta...

[varjag]

Vad säger våra finnar och finländare på forumet. Efter 1945 hur många finska båtar försvann och när kom de första besättningarna tillbaka?

MVH

Hans

Något som kanske är värt 'pursue' på AHF??? - jag har loggat en post där i ämnet Post WW2 History - Varjag

Suck - i den 'myrstacken' hiberneras det tydligen - inte ett enda svar so far...Varjag

[Hans]

Och ingen av våra finnar och finländare verkar ha fått något napp heller. Danskar, norrmän och tyskar? I övriga hav, turkar, iranier och japaner? Jänkare, vi vet ju att mer än ett amerikanskt plan sköts ner likt vår signalspanande DC3 för att inte tala om piloter från Korea och Vietnam - men nu går jag kanske OT.

MVH

Hans

[wreezig]

Och ingen av våra finnar och finländare verkar ha fått något napp heller. Danskar, norrmän och tyskar? I övriga hav, turkar, iranier och japaner? Jänkare, vi vet ju att mer än ett amerikanskt plan sköts ner likt vår signalspanande DC3 för att inte tala om piloter från Korea och Vietnam - men nu går jag kanske OT.

MVH

Hans

Lite mer OT , när jag var på semester i Grekiska övärlden i början av nittiotalet varnades alla turister för att t.ex somna på luftmadrasser ute på vattnet eftersom det påstods att några skandinaviska turister somnat och drivit iland på den turkiska sidan där dom fängslats.
Av naturliga skäl hade dom inga identitetshandlingar så dom betraktades enligt ryktet som grekiska spioner.
Ungefär samma rykte spreds av turkiska turistansvariga , dvs att man skulle akta sig för att komma iland på grekisk mark för då kunde det gå illa.
Antagligen var det väl bara lite skrämselpropaganda för att demonisera arvfienden och behålla turisterna på rätt sida gränsen.

[Hexmaster]

Låter som en typisk vandringssägen - å andra sidan är det ett gott råd, oavsett...

[Hans]

BTT.

MVH

Hans

[Lars Gyllenhaal]

Har ni det minsta intresse av skildringar av svenskar som själva var i GULag - läs Jag var fånge i Sovjet av Ragnar Rudfalk. Han for till Murmansk för att via konvojerna komma till RAF. det blev GULag istället. Står lite om honom i min senaste bok. Men läs framför allt hans bok om detta låter intressant.

Jag ringde Ragnar många ggr - när jag äntligen fick svar var han dock död...

Trist...

[Morgan]

Jag har SVTs dokumentär om DC3-affären på DVD hemma och enligt den är fortfarande fyra av de åtta besättningsmännens öden ouppklarade. Resten vet man att de dog antingen under eller i flygkraschen. Läste precis ut Guido Knopps Krigsfångarna (Die Gefangene) och det var massor med tyskar (långt ifrån bara soldater!) som beordrades ut till s.k. arbetstjänst i Sovjetunionen. Som bekant återvände de sista överlevande fångarna 1956, de var då blott 10.000 till antalet. Anhöriga till ytterligare 1,5 miljoner tyskar förblev besvikna - dessa förblir saknade och deras öden lär aldrig helt kunna klargöras, även om man självklart kan spekulera kring vad som har hänt. I många fall registrerades ofta inte fångarna förrän de väl anlände till ett läger, och även då var det inte helt säkert att de registrerades. Oftast förblir i hemlighet nedskrivna listor över stupade och saknade det enda beviset på att dessa människor överhuvudtaget har varit fångna i Sovjetunionen. Den sovjetiska byråkratin brydde sig tydligen inte så mycket om att hålla ordning på fångarnas identiteter. Så om de resterande fyra DC3-besättningsmännen hamnade i de sovjetiska arbetslägren är det inte säkert att det går att utröna. De kan mycket väl summeriskt ha blivit dömda som spioner och sedan avrättade. Så vitt jag vet har man ännu inte kunnat utröna mer i de nyöppnade ryska arkiven.

Morgan

[Psilander]

Ny handlingar släppta om Raoul Wallenberg
SVT


Är detta något nytt, eller bara gammal skåpmat??

[Hans]

BTT.

MVH

Hans

[Schwemppa]

Den här historien var uppe tidigare i tråden, men länken var död. Vi tar den på nytt

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/po ... 490745.svd

Med segelbåt till Sibirien

Varje vittnesbörd från en som överlevt Gulagarkipelagen är viktigt. Det är viktigt som dokumentation av villkoren i den sovjetiska övärlden av fängelser och arbetsläger. Men det är viktigt också som källa till kunskap för nya generationer. Detta hände i en tid som inte ligger mer än en knapp mansålder bort. Om det behöver vi ständigt påminnas.
Tage Söderström var bara 17 år när han blev en av miljoner invånare i Gulag. Han kom från en finlandssvensk familj i Munksnäs utanför Helsingfors. Tillsammans med sin 16-årige kamrat Nils gav han sig i maj 1946 ut på en segeltur till släktingar i Sverige.

Men pojkarna greps efter fyra dagars segling av sovjetisk militär vid Porkala udd. Porkala var då en sovjetisk marinbas som skulle arrenderas i 50 år men som senare lämnades tillbaka till Finland i förtid, redan 1956.
Söderströms skildring i boken Med segelbåt till Sibirien (Schildts) av hur de två minderåriga pojkarna brutalt och skoningslöst anklagas för att vara utländska spioner och döms till tre års
fängelse är en enkel men gripande berättelse. Det är hela tiden den tonårige Tage som talar. Han är naturligtvis helt okunnig om storpolitik och om Stalintidens paranoida samhälle. Han kan inte heller fatta varför inte finländska myndigheter agerar så att han blir fri.

Men snabbt inser han att han bara har sig själv att lita till om han ska överleva. Han blir en lägerfånge som med det självupplevdas styrka återger vad han själv fick gå igenom. Han berättar om vintrarna i arbetslägret i Sibirien där stenbrytning i 50 graders kyla skulle utföras med bara en liten frusen brödbit och lite tunn soppa i magen.
Detta är ingen analys utan ett personligt vittnesbörd. Tage Söderström skriver om alla medfångar han träffade och som gav tips om hur han skulle bära sig åt för att inte förlora hoppet om att en gång bli fri. Han återger samtal i lägren som han visserligen rekonstruerat men som mer än 50 år senare vittnar om både livsvilja och medmänsklighet i det sibiriska helvetet.

Efter tre års straffarbete släpptes Tage Söderström ur lägret. Han återförenades med Nils, men pojkarna fick inte lämna Sovjetunionen utan förvisades "till en plats inte närmare än 1 000 km från gränsen". De arbetade i fyra år på en kolchos i södra Ryssland. Först 1953, efter Stalins död, slutade det som började som ett pojkäventyr i en segelbåt. Då fick pojkarna, efter sju år och två månader, återvända hem. I dag bor Tage Söderström sedan många år i Stockholm.

http://www.schildts.fi/boecker/fakta-/1 ... l-Sibirien

[varjag]

DN-länken har slocknat - men inte SvD's.....

http://www.svd.se/kultur/pojkaventyret- ... 490745.svd