Hur menar du här egentligen?Kniebolo skrev:Misstanken från republikanskt håll (jag ser alltså inte Provos som republikaner)
Mvh Petter
Punkt 1 är väl det som mest av allt talar mot en fredlig återförening. Detta har ju varit en springande punkt länge i Nordirland, redan i början av Nordirlands historia sågs detta som den största faran i de protestantiska lägren. Ingen slump att det dröjde väldans länge innan katoliker fick grundläggande medborgerliga rättigheter i Ulster.Gutekrigaren skrev:Två tecken pekar mot en fredlig återförening:
1. Den katolska delen ökar och är inom inte allt för länge i majoritet. Preventivmedlen och aborterna ni vet.
2. Republiken Irland och även Nordirland har fått det enormt mycket bättre på senare år, därför är inte Republiken längre ett grönt skynke för alla av de mer välbeställda protestanterna.
Mvh Petter
Trinity was a chronicle of a Northern Irish farm family from the 1840s to 1916, whose fate is connected with two other families, one representing the British aristocracy and the other coming from Scotland. The central characters are a young Catholic rebel and a Protestant girl, who try to find their own place in the country divided by religion and wealth. The story of the Larkin family continued in The Redemption (1995). In these works Uris developed further one of his central themes, the restorative capacity of love and forgiving. Also the situation in the Northern Ireland, the division between two conflicting sides, had similatities with the situation in the Near East.
Nja, nu är ju Londons (i alla fall officiellt) uttalade ståndpunkt att om Nordirland vill (dvs folkomröstar, antar jag) om självständighet (eller anslutning till republiken) så skall man inte lägga hinder i vägen. Det är upp till nordirländarna själva, således, och ingen imperienostalgi skall råda. Med den förutsättningen har jag skrivit tidigare inlägg.vskalex skrev:Gutekrigaren -> Ja, det vore ju skönt om det ens var möjligt. Nu är det ju så att NI är en del av UK och att parlamentet i Stormont har en relativt begränsad makt, alla större beslut fattas i London. Tyvärr så är inte majoriteten av de som sitter i London nordirländska katoliker så den möjligheten spricker nog. dessutom har det ju hänt vid ett antal tillfällen genom Nordirlands historia att London helt sonika upplöser Stormont när det kommer signaler om obehagliga (för britterna då) tendenser. Detta var ju en av grunderna till att IRA bildades, folk tröttande helt enkelt på att vänta på att få någon verklig politisk slagkraft med fredliga medel.
Ett återlämnande av Nordirland måste komma från London, och ÄVEN om det otänkbara skulle ske är jag rädd för att ett sådant beslut i princip skulle garantera inbördeskrig på Nordirland. Jag hoppas på fred i Ulster, men ett återlämnande är nog helt omöjligt åtminstone inom en överskådlig framtid.
Flera bedömare pratar om likheterna 1966-1969, kanske är freden på väg bort igen?Om ingen annan sätter stopp för trakasserierna så kommer vi att göra det, hette det i uttandet till tidningen Daily Irelanda.
Hoten och trakasserierna mot katoliker har hållit på hela sommaren och har resulterat i att flera katolska familjer fått fly sina hem i byn Ahoghill. Brandbomber, rörbomber, stenar och klotter har riktats mot bostäder, affärsrörelser, pubar, kyrkor och skolor runt om i hela grevskapet.