Förbandsemblem ARVN

[tyskaorden]

Från Wikimedia Commons några förbandsemblem från Republiken Vietnams armé (alias Sydvietnamesiska armén).


Presidentgardet 1961-75.


Skulderemblem för alla jägarförband (Rangers).


Huvudstads militärzonen.

[tyskaorden]

1. infanteridivisionen.
Divisionen går tillbaka till 21. mobila grupperingen i Vietnamesiska nationalarmén. Vilken deaktiverades 15 december 1954 och dess stab bildade staben för 21. infanteridivisionen vars uppsättande ägde rum januari-februari 1955. 1 augusti 1955 blev divisionen 21. fältdivisionen vilken 1 november 1955 omnumrerades till 1. fältdivisionen som 1 januari 1959 slutligen blev 1. infanteridivisionen. Under hela sin existens opererade divisionen i de norra Quang Tri och Thua Thien provinserna. Dess högkvarter var förlagt till staden Hue, tills man i januari 1972 övertog Camp Eagle söder om staden. Detta sedan amerikanska 101. luftburna divisionen dragits tillbaka.
1974 bestod divisionen av fyra infanteriregementen (1., 3., 51. och 54.), fyra artilleribataljoner (10., 11., 12. och 13.), 7. pansarkavalleriskvadronen, amerikanska 3. rådgivningsteamet, en ingenjörsbataljon, en signalbataljon, en kvartermästarbataljon, en sjukvårdsbatajon, en transportkompani, ett MP-kompani, ett administrationskompani alla med divisionsnummret. Vidare hade man ett specialspaningsdetachement, ett elektronikkrigföringsdetachement och ett specialteknikdetachement.


2. infanteridivisionen.
Ursprunget till denna division låg i Vietnamesiska nationalarméns 32. mobila gruppering vilken enligt fredsavtalet 1954 skeppades söder över och deaktiverades i Da Nang i december 1954. Ur denna och av andra enheter som evakuerats från norr bildades i januari 1955 32. infanteridivisionen. Denna blev i augusti samma år 32. fältdivisionen som omnumrerades till 2. fältdivisionen 1 november 1955. 1 januari 1959 blev man slutligen 2. infanteridivisionen. Divisionen opererades i södra delen av landet kring Mekongdeltat. Från maj 1965 var staben förlagd till citadellet i Quang Ngai. I början av 1972 flyttade man till Chu Lai Camp som man övertog från den hemkallade amerikanska 198. infanteribrigaden.
1974 bestod divisionen av tre infanteriregementen (4., 5. och 6.), fyra artilleribataljoner (20., 21., 22. och 23.), 4. pansarkavalleriskvadronen och amerikanska 2. rådgivningsteamet. Understödsenheter som för 1. infanteridivisionen.


3. infanteridivisionen.
Trots sitt nummer var detta faktiskt den sista ARVN divisionen som sattes upp, då den aktiverades 1 oktober 1971. Detta följde på det gap som sedan två amerikanska marinkårsdivisioner lämnat området kring gränsen mot Nordvietnam (Den demilitariseradezonen eller DMZ). Staben förlades till Ai Tu Camp i närheten av staden Quang Tri. Divisionen hade precis nått full styrka då NVA startade sin påskoffensiv 1972. 3. infanteridivisionen led svåra förluster och drogs tillbaka till Da Nang för att återuppbyggas. Från mitten av 1972 opererade man i Qunag Nam och Quang Tin provinserna till skydd för Que Son-dalen och staden Da Nang. Staben förlades till en tidigare amerikansk bas kallad Freedom Hill i utkanten av Da Nang.

[tyskaorden]

5. infanteridivisionen.
När fransmännen drog sig tillbaka från norra Vietnam efter fredsavtalet 1954 evakuerades tillsammans med dessa de etniska kinesiska nung. Vilka hade bildat ett gränsskydd. I trakten av Song Meo i syd börjades uppsättandet av vad som inofficiellt kallades "Nung" divisionen i november 1954. Den 1 februari 1955 aktiverades den officiellt som 6. infanteridivisionen. Denna blev 1 augusti 1955 6. fältdivisionen, 1 september samma år 41. fältdivisionen och 1 november 1955 3. fältdivisionen. 1 januari 1959 fick man så sin slutliga beteckning 5. infanteridivisionen. Vid denna tid beslutade president Diem, som fruktade att enheter bestående av etniska minoriteter kunde ha en egen agenda, att divisionen skulle tillföras ett större antal etniska vietnamesiska officerare och soldater. Något som inte hade någon större inverkan då divisionen även fortsatt hade en hög procent nung i sina led. År 1961 flyttades divisionen från Song Meo till Bien Hoa i närheten av Saigon, där den övertog förläggningar som tidigare hyst 7. infanteridivisionen.

Divisionen var mycket involverad i kuppen den 1 november 1963 då Diem störtades och dödades. I efterdyningarna av denna kom många av divisionens högre officerare att omplaceras. I juli 1964 flyttades divisionen till Phu Loi i Bien Longprovinsen och verkade i norra delen av III taktiska kårzonen och genomförde även operationer in i Kambodja. I februari 1970 övertog man basen i Lai Khe som den amerikanska 1. infanteridivisionen lämnat.

1974 bestod divisionen av tre infanteriregementen (7., 8. och 9.), fyra artilleribataljoner (50., 51., 52. och 53.), 1. pansarkavalleriskvadronen och amerikanska 70. rådgivningsteamet samt understödsförband som för 1. infanteridivisionen.

[tyskaorden]

7. infanteridivisionen.
Har sitt ursprung i 31e Groupe Mobile i Vietnamesiska nationalarmén, vilket 1954 evakuerades från norr till Da Nang. Där den inaktiverades i december 1954 för att återuppstå som 31. infanteridivisionen i januari 1955 med stab i Tan Ky. Insatt i operation Giai Phong dock då endast ett infanteriregemente stark. Divisionen byggdes ut och i mitten av 1955 flyttades den till centrala Vietnam och 1 augusti 1955 blev man 31. fältdivisionen. 1 september fick man nr 11 och i november nr 4. Staben förlades nu till Bien Hoa i närheten av Saigon och 1 januari 1959 erhöll man sin sista namnändring till 7. infanteridivisionen. I maj 1961 flyttades staben igen till My Tho och i september 1969 övertog man basen i Dong Tam från den avtågande amerikanska 9. infanteridivisionen. Resten av kriget var man insatt i IV taktiska kårzonen längs gränsen mot Kambodja.


18. infanteridivisionen.
Leder sitt ursprung till 10. infanteridivisionen som uppsattes temporärt 16 maj 1965. Divisionen gjordes permanent 5 augusti med stab i Xuan Loc öster om Saigon. Insatt i III taktiska kårzonen uppvisade divisionen svåra disciplinproblem och fungerade inte i fält. Man förflyttade befäl och gjorde moralhöjande insatser bl.a. bytte man namn till 18. infanteridivisionen 1 januari 1967. Detta då uttrycket "nummer 10" i slang har betydelsen något av den sämsta kvalitéten. Under 1972 stred man vid An Loc under NVA-belägringen av denna stad.

Huvudenheter (1974): 43., 48. och 52. infanteriregementena; 180., 181., 182. och 183. artilleribataljonerna, 5. pansarkavalleriskvadronen, 27. amerikanska rådgivningsteamet.


22. infanteridivisionen.
Uppsatt 1 april 1959 genom sammanslagning av 12. och 14. lätta divisionerna (båda uppsatta 1955 som 2. respektive 4. lätta divisionerna). Till en början ansvarig för Kontum och Pleiku-provinserna flyttade man i mars 1965 till Ba Gi och fick ansvar för kustprovinserna Binh Dinh, Phu Yen och Phu Bon. 1972 verkade divisionens 42. och 47. infanteriregementen i Pleiku/Kontum området och 40. och 41. infanteriregementena i Binh Dinh. NVA-offensiven under 1972 krossade divisionens framskjutna stab i Tan Canh och resterna av divisionen samlades i Binh Dinh för att återuppbyggas. I sluten av 1972 kunde man öppna vägen från Binh Dinh och i början av 1973 etablerade divisionen sin stab i An Son en f.d sydkoreansk bas.

Huvudenheter (1974): 40., 41., 42. och 47. infanteriregementena; 220., 221., 222. och 223. artilleribataljonerna, 19. pansarkavalleriskvadronen, 22. amerikanska rådgivningsteamet.


23. infanteridivisionen.
Uppsatt 1 augusti 1955 i Nha Trang som 5. lätta divisionen vilken 1 november 1955 blev 15. lätta divisionen. Under inledningen av 1956 hjälpte man till att besegra miliserna från Hoa Hao och Cao Dai sekterna i Mekongdeltat. Stred också vid Tay Ninh vid gränsen mot Kambodja. I augusti 1956 återvände man till centrala Vietnam och staben förlades till Duc My. 1 april 1959 belv man så 23. infanteridivisionen. I juni 1961 flyttades staben till Ban Me Thout och divisionen blev ansvarig för östra delen av III taktiska kårzonen (från 1963 del av II taktiska kårzonen). Från 1959-69 opererade divisionen i kustprovinserna Quang Ngai, Binh Dinh, Phu Yen, Khanh Hoa, Ninh Thuan och Bien Tuy samt i de centrala högländerna. I maj 1971 deltog divisionen i invasionen av Kambodja. I maj 1972 försvarade man framgångsrikt Kontum sedan 22. infanteridivisionen slagits sönder. Divisionen förblev i området till slutet av 1973 då man flyttades till södra högländerna.

Huvudenheter (1974): 43., 44., 45. och 53. infanteriregementena; 230., 231., 232., 233. artilleribataljonerna; 8. pansarkavalleriskvadronen och 33. amerikanska rådgivningsteamet.

[tyskaorden]

Förenade Generalstaben.


Van Kieps nationellaträrningscenter.


Vietnamesiska nationella militärakademien.

[tyskaorden]

Vietnamesiska luftburna divisionen. De första vietnamesiska fallskärmsförbanden var kompanier som 1948 uppsattes vid franska fallskärmsbataljoner, 1951 utökades dessa till vietnamesiska fallskärmsbataljoner (på vietnamesiska Tieu Doan Nhay Du [TDND] och på franska Bataillons de Parachutistes Vietnamienne [BPVN]). 1 maj 1955 organiserades 1,3,5 och 6 bataljonerna samt luftburna understödsbataljonen till luftburna gruppen (Lien Doan Nhay Du) med bas på Tan son Nhut flygbasen utanför Saigon. Gruppen blev 1 december 1959 utbyggd till brigad med tillskott av 7 och 8. fallskärmsbataljonerna och en artilleribataljon. Brigadens förband organiserades i 1. och 2. luftburna stridsgruppstaberna (Chien Doan 1 (2) Nhay Du*).

Brigaden blev 1 december 1965 Luftburna divisionen (Su Doan Nhay Du) och en 3. luftburna stridsgruppstab upprättades. 1969 blev stridsgruppstaberna brigader och 1974 tillkom en 4. brigad som dock inte var helt färdig uppbyggd när kriget slutade. Divisionen och dess föregångare stred i alla delar av Vietnam dels som en brandkårsstryka och dels i en mer konventionell roll. 1970-71 deltog man i operationerna in i Cambodja och från 1972 var man i satt i norra Sydvietnam.

1974 var divisionens slagordning:
1. luftburna brigaden: 1.,8. och 9. luftburna bataljonerna och 1. luftburna artilleribataljonen
2. luftburna brigaden: 5., 7. och 11. luftburna bataljonerna och 2. luftburna artilleribataljonen
3. luftburna brigaden: 2., 3. och 6. luftburna bataljonerna och 3. luftburna artilleribataljonen
4. luftburna brigaden: 4. och 10. luftburna bataljonerna
Divisionsunderstödsförband: Luftburna spaningsbataljonen, luftburna signalbataljonen, luftburna trängbataljonen, luftburna sjukvårdsbataljonen, luftburna ingenjörskompaniet samt amerikanska 162. luftburna rådgivningsteamet.

*vietnamesiska förbandsnamn var uppbyggda enligt följande först kom strykebeteckningen (här stridsgruppstab Chien Doan) sedan numret och sist typen av förband, här Nhay Du för luftburen.

[Lasse O]

Kanske lite off topic. Jag minns väl den tiden och hur svenska tidningar samfällt beskrev kriget som ett befrielsekrig mot USA-imperialismen. Svenska politiska ledare gick tillsammans med Nordvietnamesiska ledare i protest mot USA:s inblandning och till och med vissa svenska militärbefälhavare blandade sig i leken och krävde stopp för USA:s agerande.
Hursomhelst så har aldrig de sydvietnamesiska styrkorna beskrivits på ett någorlunda normalt sätt. Om de inte var korrumperade från från början så beskrevs de som odugliga och snara att desertera.

Någon som vet mer än den bild som pumpades ut i väst?

[tyskaorden]

Man kan väl sägas att det fanns en del problem inom ARVN med disciplin och odugliga befäl. Men samtidigt fanns det välfungerande och dugliga förband bl.a. den luftburna divisionen, Rangers och marinkårsdivisionen.

[Lasse O]

Sonderling gav mig en gång ett bra tips om livet bakom bamburidån, "A Viet Cong Memoir" av Truong.
Boken gav en bra bild av det politiska spelet men som författaren själv skriver får man söka annorstädes om NVA operationer från insidan och hur soldaterna upplevde det utan det bombastiska språkbruk som är så vanligt hos diktaturer.

I Ryssland har det så småningom börjat sippra fram att alla sovjetsoldater inte var "heroiska" i sin kamp mot "fascismen" och kanske kan vi en dag få läsa om vilka vedermödor NVA verkligen fick utstå.

[mrsund]

Jag har en del släktingar genom min fru som varit officerare i ARVN, men har bara träffat dem ett par ggr och inte fått chans till att höra några längre historier. De är trevliga och hårt arbetande män, har svårt att de dem som dåliga soldater.


(tack för tråden Tyskaorden, jag har sett fram emot denna sen du gjorde den om koreanska förband.)

[tyskaorden]

Vietnamesiska luftburna divisionen. De första vietnamesiska fallskärmsförbanden var kompanier som 1948 uppsattes vid franska fallskärmsbataljoner, 1951 utökades dessa till vietnamesiska fallskärmsbataljoner (på vietnamesiska Tieu Doan Nhay Du [TDND] och på franska Bataillons de Parachutistes Vietnamienne [BPVN]). 1 maj 1955 organiserades 1,3,5 och 6 bataljonerna samt luftburna understödsbataljonen till luftburna gruppen (Lien Doan Nhay Du) med bas på Tan son Nhut flygbasen utanför Saigon. Gruppen blev 1 december 1959 utbyggd till brigad med tillskott av 7 och 8. fallskärmsbataljonerna och en artilleribataljon. Brigadens förband organiserades i 1. och 2. luftburna stridsgruppstaberna (Chien Doan 1 (2) Nhay Du*).

Brigaden blev 1 december 1965 Luftburna divisionen (Su Doan Nhay Du) och en 3. luftburna stridsgruppstab upprättades. 1969 blev stridsgruppstaberna brigader och 1974 tillkom en 4. brigad som dock inte var helt färdig uppbyggd när kriget slutade. Divisionen och dess föregångare stred i alla delar av Vietnam dels som en brandkårsstryka och dels i en mer konventionell roll. 1970-71 deltog man i operationerna in i Cambodja och från 1972 var man i satt i norra Sydvietnam.

1974 var divisionens slagordning:
1. luftburna brigaden: 1.,8. och 9. luftburna bataljonerna och 1. luftburna artilleribataljonen
2. luftburna brigaden: 5., 7. och 11. luftburna bataljonerna och 2. luftburna artilleribataljonen
3. luftburna brigaden: 2., 3. och 6. luftburna bataljonerna och 3. luftburna artilleribataljonen
4. luftburna brigaden: 4. och 10. luftburna bataljonerna
Divisionsunderstödsförband: Luftburna spaningsbataljonen, luftburna signalbataljonen, luftburna trängbataljonen, luftburna sjukvårdsbataljonen, luftburna ingenjörskompaniet samt amerikanska 162. luftburna rådgivningsteamet.

*vietnamesiska förbandsnamn var uppbyggda enligt följande först kom strykebeteckningen (här stridsgruppstab Chien Doan) sedan numret och sist typen av förband, här Nhay Du för luftburen.

Som ett arv från den franska tiden hade de luftburna bataljonerna emblem i metall som bars på bröstet. Dessa hade för de äldsta bataljonerna skapats redan under den franska tiden.


1. luftburna bataljonen.


3. luftburna bataljonen.


5. luftburna bataljonen.

[tyskaorden]

6. luftburna bataljonen.


7. luftburna bataljonen.

[tyskaorden]

Inspirerad av USA införde man i Republiken Vietnam - Vietnam Presidental Unit Citation för enheter som utmärkt sig (gavs även åt amerikanska och andra allierade enheter).


Släpspännet var i den vietnamesiska flaggans färger.


Fanband.

[tyskaorden]

Emblem för kadettregementet vid Vietnamesiska militärakademien i Dalat brukat 1950-1975.