Nick Turse: Döda allt som rör sig

Diskussioner kring litteratur och andra källor om vår historia samt hjälpvetenskaper. Värd: B Hellqvist
Kategoriregler
Du kan stödja forumet när du handlar av Adlibris, Bokus eller CDON om du använder dessa länkar.
Det kostar dig inget extra men hjälper till att betala forumets räkningar.
gnikam4
Medlem
Inlägg: 228
Blev medlem: 22 jan 2011 13:41

Re: Nick Turse: Döda allt som rör sig

Inläggav gnikam4 » 30 okt 2014 22:16

LasseMaja skrev:Nittio sidor med noter och källhänvisningar imponerar.


Vilken dåre som helst kan få ihop nittio sidor med källhänvisningar.

Mängden sådana är i själva verket totalt ointressant. Det intressanta är istället vilka källorna är och huruvida de tolkats korrekt, samt vilka källor som ej använts.

Användarvisningsbild
sonderling
Medlem
Inlägg: 5286
Blev medlem: 04 apr 2002 13:24
Ort: Oxelösund

Re: Nick Turse: Döda allt som rör sig

Inläggav sonderling » 23 dec 2014 12:16

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrec ... 0049568.ab

Ändå är inte Döda allt som rör sig den definitiva boken om Vietnamkriget. Den skjuter in sig på en av dess vidrigaste aspekter. Att författaren slår på stora trumman och utmålar sig som en helt unik röst som berättar en helt unik historia om det ”verkliga Vietnamkriget” förringar tyvärr dess värde.


Aftonbladet recension.

Som sagt det är inte bara vinklingen som gör mig tveksam det är också själva hantverket.

Sonderling

Användarvisningsbild
sonderling
Medlem
Inlägg: 5286
Blev medlem: 04 apr 2002 13:24
Ort: Oxelösund

Re: Nick Turse: Döda allt som rör sig

Inläggav sonderling » 02 jun 2016 11:50

Nick Turse - Döda allt som rör sig

Den här boken säger sig berätta den sanna historien om Vietnam kriget, till skillnad från tiotusentals andra böcker.
Författaren hävdar att de krigsbrott USA gjorde sig skyldig till i Vietnam inte handlade om några fall av "olycksfall i arbetet" utan var systematiska och ett resultat av en medveten policy. Jag väntar hela tiden på att Nick Turse ska presentera en slags Kennedyiansk "Kommissarie order" men det kommer aldrig.
Istället blir jag förvirrad för de fall han tar upp visar ju just på det. Alltså olycksfall i arbetet, eller alltså snarare: Vad händer när du sätter in en reguljär arme tränad för konventionell krigföring i ett antigerilla krig. Detta är ju just vad som flera rådgivare varnade för och som John Paul Vann fruktade just skulle hända, så bra beskrivet i boken "a bright shining lie" av Neil Sheehan. (Den oförutsedda konsekvensen av "Search and destroy" och "body count" är förresten mycket bättre förklarat i den boken.) Han återkommer flera gånger till att allt mördande av civila ska vara en del i en större krigs- strategi men de fall han beskriver visar inte alls på detta. Han berättar ju ärligt om den frustration "rådgivare" upplever när de försökt vinna "hearts and minds" och bygger olika projekt bara för att få det förstört av militären ( boken nämnd ovan så beskrivs detta ingående) Så det är som att Turse fattar läget och beskriver det bra men att han har fel utgångs punkt. Det blir en diskrepans i berättelsen om jag säger så.

Sedan så har ju jag läst andra böcker och i många fall samma böcker som Nick Turse så jag vet ju att han utelämnar många detaljer som skulle tala emot hans tes. Man kan nästan säga att Turse plockat många fall från andra böcker och samlat dem här. (Russinen ur kakan eller ?) Plus det han har hittat i arkiv.
Så då får man ju faktiskt veta som sidoinformation att USA militär utreder dessa incidenter, för det är ju från dessa arkiv han får sin information (om de nu inte kommit bort?!). Själv blir jag då nyfiken på varför man utrett när det uppenbarligen leder det ju inte till så många rättegångar men nått måste väl militären dragit lärdom av? Varför annars göra jobbet alls? Eller är det bara de fallen som inte ledde nånstans som Mr Turse tar upp?

Själv tycker jag det är synd att författaren väljer denna politiska vinkel för Turse verkar som sagt hittat ett gediget arkiv material och i händerna på en kompetent historiker och satt i sitt sammanhang så hade varit guld värt. Nu känns det som det slavas bort för att bevisa en tes och förmodligen passa in i det nutida sammanhanget, där vissa politiska strömmingar vill se USA som det onda imperiet. Fast jag undrar ibland om detta och påståendena om att detta inte dokumenterats eller beskrivits i litteraturen är medvetet för att det helt enkelt säljer bättre? Eller så ingår det i den politiska mytbildning som omger det här kriget och där varje försök att nyansera beskrivs som historie revisionism (som om det alltid är en dålig sak) eller lika kålsupare teori.

Det hela blir dessutom rätts så tung läsning och man förlorar återigen hoppet om mänskligheten. Nu råkar jag veta att det finns andra fall där Amerikanska soldater vägrat eller hindrat och/ eller rapporterat och de nämns också, så där i förbi gående, (det är ju så många brott kommit fram) men jag hade gärna sett att de fått större utrymme. Om inte annat får det är minst lika intressant, detta vad som avgör om en människa blir förövare/ medhjälpare/ åskådare och vilka som inte blir det.

Stycket som avhandlar våldtäkter är minst sagt deprimerande och alla som sett filmen "casualties av war" vet vad det handlar om men sedan glider det in i modern genus diskussion som vi känner igen i den moderna diskussionen om allierade våldtäkter under vk2. Vilket på sätt och vis urvattnar det hela.

Den politiska fernissan märks också när författaren avhandlar Haliburton som byggde fängelse i Gitmo som var dumma som också byggde fängelser i Syd Vietnam som också var dumt (relevant för?). f.d. utrikesministern Colin Powell får också en släng av sleven när han tydligen gått i god för en kollega och anklagad krigsförbrytare (guilt by association?)
Diskussionen om Westmoreland borde dömas eller inte för krigsförbrytelsen för att Yamashita blev det blir ännu mer intressant när man som jag vet att en del historiker menar att Yamashita faktiskt var oskyldig till krigsbrott.
Att författaren tillhör vänstern återkommer på slutet när han tar upp dagens krig och uttrycker sin oro för att det ska utkämpas på samma sätt som i Vietnam, vilket egentligen visar både den allvarliga konsekvensen av Vietnam och att vänstern tyvärr saknat förmåga att tänka nytt. De har som jag (och andra) brukar säga utkämpat gårdagens krig idag, en fälla som annars många militärer brukar falla i, och som så hände i Vietnam när militären trodde de utkämpade VK2 och/ eller Korea igen.

Ett stor plus är dock att författaren varit i Vietnam och intervjuat vittnen på plats samt även veteraner i USA.jag hade gärna sett mer av det men det hade säkert räckt till två volymer då.

Jag lånande ju min på bibblan (eftersom jag som vanligt inte vill understödja fienden :) ) Vilket betyder att den är svensk översatt, som vanligt har man ju åsikter om det. Vad är tex en 60 kalibrig kulspruta? (M60?). Men det som jag har mest svårt för är att översättaren även översätter närmast ikoniska militära termer som tex "search and destroy" som blir "Sök och förgör" etc, det känns lika dumt som att översätta "nome de guerre" med "krigs namn" nu kan man invända med att alla läsare inte förstår detta men då tycker jag man kan ha en ordlista längst bak i boken. jag menar jag kan ju inte franska men som sagt ord som dessa ord blir ju mer en symbol än ett ord. Man läser det ju egentligen inte. Ja jag vet inte om ni hajar vad jag menar eller håller med.

Jag saknar för övrigt även en litteratur förteckning (noter i all ära men..) och jag skulle gärna sett ett person register.

Jag kan endå rekommendera boken för den erfarne läsaren av fackböcker i ämnet för den är ju full av vad jag brukar som sagt kalla sido information men det väcker också lika mycket frågor och undringar. Författaren menar att det finns 30 000 böcker om Vietnam och ingen tar upp detta och att dagens historiker undviker ämnet. Jo många gör väl det om än inte så samlat, annars hittar man mest böcker om olika krigsmaskiner och biografier så på den punkten håller jag faktiskt med.
Han menar också att forskare borde ta del av det som Folkrepubliken Vietnam och olika vänstergrupper i USA rapporterande under tiden även om den kan vara propagandistisk och det kan ju vara det som är problemet. Jag tycker själv att de bästa böcker skrivits om VK2 så där 50 efter och framåt, när man kan stå lite länge bort och får en större överblick eller perspektiv och känslorna har svalnat. Jag hoppas kanske att tiden är mogen nu för det Amerikanska kriget som jag anser tidigare varit så cementerad i en 68 retorik. Men tyvärr är inte denna bok den första i det steget..


Sonderling

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 5083
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Re: Nick Turse: Döda allt som rör sig

Inläggav LasseMaja » 02 jun 2016 21:38

Ett osmakligt inlägg som rapporterats har tagits bort.


Återgå till "Historiska hjälpvetenskaper, källor & litteratur"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster