På vakt i öster

[tyskaorden]

Avslutade nyss fyra bandsverket På vakt i öster om den Finlands tid som del av det svenska riket från medeltiden till 1812 (1809, freden som slutligen fastlade skiljandet av den östra rikshalvan slöts 1812).

Ett gediget arbete som framförallt inriktar sig på de många gränsstriderna mellan svenskar/finnar och novgoroder/ryssar. Som i mångt och mycket tog karaktären av rena plundringståg från vardera sidan. Dock beskrivs även tillviss del det civila livet och kulturen i den Östra riksdelen bl.a. den livliga gränshandeln som utvecklades längs den rätt så porösa gränsen. En intressant aspekt är också införlivandet av Kexholms län som medförde att det till det strikt lutheranska Sverige tillfördes en rysk-ortodox befolkning. Detta var inte helt smärtfritt, men vid ett tillfälle övervägdes att skapa ett Svenskt ortodoxt stift underställt patriarkatet i Konstantinopel. Dessa idéer skrinlades bl.a. p.g.a. brist på lämpliga kandidater.

Ett intressant avslutande kapitel behandlar hur framförallt kriget 1808-09 men även tidigare krig under den ryska tiden i Finland kom att spela en roll i det nationella uppvaknandet. Då det restes minnesmärken över de stupade, här fick man dock gå försiktigt fram då resandet skulle godkännas av kejsaren. Fast inte alltid gick det som den ryska överheten ville och invigningarna kunde bli verkliga nationella samlingar där exempelvis Björneborgarnas marsch spelades och man sjöng Vårt land. Runebergs Fänrik Ståls sägner spelade också en stor roll med att i viss mån återupprätta en nationell stolthet att man trots allt hade stridit väl. Detta både i Sverige och i Finland.