T-34 möter Tiger – Ryska pansarsoldater berättar
Artem Drabkin
ISBN 978-91-85653-46-1
Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt bibliotek (2010)
När Tyskland angrep Sovjetunionen sommaren 1941 hade man två moderna standard-stridsvagnar som väl borde göra processen kort. Men de sovjetiska stridsvagnarna visade sig vara betydligt tuffare än de tyska. Närmare bestämt var det T-34 som man fick mest problem med. Dess rykte till trots var det inte så få problem som besättningarna ändå fick dras med. Länge fanns det ingen skytt, utan vagnchefen fick sköta även den biten; sikten var urusel; växelspaken var så oerhört trög att man helst skulle vara två för att lägga i den; och den dåliga ventilationen gjorde att folk som svimmade av krutgaser var vardag.
Boken börjar med två rejäla kapitel där berättelserna sätts i ett sammanhang: pansarvapnets utveckling i Tyskland och Sovjet, T-34:ans konstruktion och egenheter i detalj, med mera.
Därefter vidtar bokens huvuddel: veteraner berättar. Som primärkällor är sådana egentligen omöjliga att recensera. I sin text låter Drabkin dem tala - enstaka frågor från intervjuaren är undantag - och vi får deras egna berättelser. Än en pratsam, än en fåordig; där ett ambitiöst officersämne som rabblar medaljer, där en glatt naiv grabb som återger detaljer av andra slag osv. Historierna sätter sig i huvudet och man återvänder gärna till dem. De gör även att bokens stil och tempo varierar med varje kapitel.
På informativa uppslag beskrivs de fyra viktigaste tyska stridsvagnarna, i text, bild och siffror. Bra! Men jag saknar motsvarande uppställningar för de sovjetiska motsvarigheterna. Den tunga stridsvagnen KV-1 nämns långt oftare i berättelserna än exempelvis Panther - nog hade den varit värd en närmare beskrivning. (Bokens titel ska inte läsas bokstavligt, det förekommer bara en direkt duell mellan en T-34 och en Tiger.)
Jag saknar även en aldrig så enkel illustration av T-34:ans interiör, var man satt i förhållande till varandra, utrustning, luckor och så vidare. Med tanke på hur central roll dessa detaljer har så är det en förvånansvärd miss.
Kartor är en viktig men ofta eftersatt del av militärhistoriska böcker. När man som här skildrar individer och inte fältslag är de dock inte i närheten lika avgörande för sammanhanget. Bokens kartor är fullt tillräckliga.
Drabkin driver den välförsedda sajten www.iremember.ru där veteraner från det fosterländska kriget kommer till tals. Mycket material finns även på engelska. Den är obligatorisk för den som är det allra minsta intresserad av ämnet.
Betyg: 4 av 5.