Recension: En tysk mans historia

[Marcus]

En recension av "En tysk mans historia" av Sebastian Haffner har lagts till på sidorna.

En tysk mans historia är skriven av Sebastian Haffner våren 1939 i exil i England. Boken är något av ett unikum i sitt slag: Den skildrar hur ett normalt förkrigssamhälle sakta men säkert bryts ned från en stabil, något stel stat hösten 1914 till en totalt kaosartad diktatur våren 1933.

Haffner börjar sin historia under första världskriget, där han och hans kompisar fångas i den nationalistiska yran och är med i de hysteriska sifferlekar propagandan ägnar sig åt när myndigheterna beskriver hur kriget går. Huruvida fienden är ond eller inte har inte med saken att göra. Haffner ser kriget mer som en idrottstävling som till alla pris måste vinna. När Tyskland sedan förlorar beskriver han hur knäckt och förvirrad han och hans kompisar blev: Det gick ju så bra, de höll ju på att vinna. Kriget fördes ju utomlands!

Efter kriget blir allt kaos i Tyskland. Med ständiga kriser, regeringsskiften och interna strider nära nog värdiga benämningen inbördeskrig. Det nationella traumat, ur där bland annat ”dolkstötslegenden” växer upp beskrivs på ett trollbindande sätt, och man kan nästan känna frustrationen författarens yngre jag känner.



Den unga pojken växer upp och beslutar sig att gå i sin faders fotspår och bli jurist. Under Haffners notarietjänstgöring börjar saker röra på sig. Ett obskyrt parti som kallar sig Nationalsocialister har tidigare fått mer och mer utrymme i politiken. Varför, kan Haffner inte begripa,. Ledaren, en viss Adolf Hitler, verkar bara spotta och fräsa och struntar helt i de politiska spelreglerna. Ändå vinner partiet fler och fler anhängare, till Haffners stora ogillande.

Måttet blir rågat när det framkommer att han som nyutexaminerad jurist måste delta i ett ”utbildningsläger” tillsammans med andra jurister. Där tränas han under ett antal veckor ihop med andra juristkollegor att företrädesvis marschera och sjunga sånger under ledning av SA-befäl. Det hela blir inte mycket bättre när SA-folket ersätts av instruktörer från Reichwehr. De är visserligen inte nazister, snarare så uttalar de sig negativt om rörelsen utan att skämmas, och är helt igenom trevliga. Marscherna och sångerna fortsätter, med tillägget vapenexercis. Under de veckor Haffner och hans kollegor är på lägret förvandlas de från högutbildade jurister till soldater som helst av alt försöker undvika att tänka och bara lyda order.

Väl ute från lägret försvinner den gemenskap han känt med sina kollegor tämligen snabbt, när Haffner återvänder till den normala tillvaron. Alla var dock inte lika opåverkade, utan flera gick senare med i både nazistpartiet och SA eller SS.

Till slut kommer dagen då Haffner känner att han måste bort. När han ska skriva sin doktorsavhandling utnyttjar han möjligheten att göra det i Paris. Med visst ogillande från hans far. Mer får man inte veta, eftersom boken, som aldrig skrevs klart, slutar där.

En tysk mans historia är en nykter och förvånansvärt exakt analys av hur en genomsnittlig människa blev påverkad av mellankrigstidens vedermödor och händelser. Haffners slutsats, att det kommer att bli krig inom kort, och att det kriget kommer att förloras av Tyskland, är skrämmande riktig. Han själv anser sig inte vara någon expert på statsvetenskap, utan han säger att om man konsekvent följer det som Hitler säger och skriver, så är det det som kommer bli resultatet. Han visar upp empiriska exempel på att det har hänt förut, och drar paralleller med den tidiga mellankrigstidens Tyskland och den senare mellankrigstidens Europa. Bägge kan på något sätt inte ta nazismen på det allvar det faktiskt förtjänar.



En tysk mans historia är en ovärderlig bok om man vill förstå hur Tredje riket uppstod. Det är också en förödande kritik mot argumentet att man inte kunde veta vad som skulle hända under Hitler. Haffners analyser är efterkrigstidsexakta. Det är ibland svårt att tro att den skrevs sex månader FÖRE andra världskrigets utbrott.

Ibland kan det bli lite tröttsamt med allt namnrabblande, men för min del ökar det bara lusten att ta reda på mer, och man får ha i åtanke att de politiker han nämnde inte var lika okända som de är idag.

Det här är en varmt rekommenderad bok som borde vara obligatorisk läsning på varenda gymnasieskola och högskoleutbildning.




(Recenserad av Tomas Ibsen)

/Marcus

[B Hellqvist]

Jag håller med om recensentens betyg - detta är en mycket bra ögonvittnesskildring av Tysklands gradvisa fall ner i avgrunden, och som visar att det rörde sig om de små stegens tyranni. Tilläggas bör att äldre utgåvor av boken inte tar med det avslutande kapitlet med juristlägret, så den som hittar boken på antikvariat eller bibliotek gör bäst i att kolla vilken version det rör sig om.

[Tomas Ibsen]

Jo, i efterordet stod det en del information om både författarens senare öden och att det här är en uppdaterad version där juristlägret faktiskt fanns med.

Jag kan säga att för mig var den här boken en ögonöppnare för hur vi t.ex. bemöter extremistpartier i dagens samhälle. Det finns obehagliga paraleller måste jag erkänna.