Trots bokens namn så handlar det inte om någon hemlig agent, istället handlar det om Bruce Lockhart som är mest känd för att ha varit Storbritanniens inofficiella diplomatiska representant hos bolsjevikerna. En stor del av boken upptas emellertid av en beskrivning hur det kom sig att han hamnade i Ryssland. Han går genom sin skolgång och sitt misslyckade försök till att slå sig in på gummiproduktion i Malaysia, sin kärleksaffär med malaysiska (som han beskriver med dåtidens kryptiska stil), hur han malariasjuk och misslyckad lämnar landet för att återvända till Storbritannien där han turligt nog kommer in på utrikesdepartementet.
Snart skickas han som vicekonsult till Moskva. Han stannar där tills februarirevolutionen och återvänder därefter utarbetade till Storbritannien. Just hans första tid i Moskva tyckte jag var mest intressant att läsa om, endast för tidsandan. Hur han blir fotbollsspelare i Ryssland, åker på zigenarfester, blir ignorerade av Utrikesdepartementet. Han som ung diplomat får klara sig bäst han kan, han lever sparsamt men hans lön räcker ändå inte. Han tvingas därför tigga pengar av sin rika men snåla mormor.
Snart efter bolsjevikernas statskupp återvänder han som Storbritanniens inofficiella representant till Ryssland.
Jag antar att det som gjorde boken så populär när den kom ut var hans beskrivningar av huvudaktörerna i bolsjevikpartiet. Han kommer mest i kontakt med Trotskij och tycks ha kommit på rätt god fot med honom, näst intill vänner. Även Lenin, Lunatjarskij, Bucharin, Stalin, Sverdlov med flera beskrivs, men det är framförallt dem som handhar utrikespolitiken som beskrivs Trotskij, Radek och Tjitjerin. Så här i efterhand kan jag inte påstå att jag är imponerad av hans beskrivning av revolutionärerna, i början på 1930-talet var det säkert imponerande men idag finns det så många bättre böcker om man vill få en bild av Sovjetunionens första ledare.
Inte heller några djupare analyser presenteras av situationen vad han som utlänning ansåg om denna kaotiska tid, detta trots att han gång på gång påstår att han var den ickekommunistiska utlänning som hade bäst kontakt med bolsjevikerna. Lockhart säger sig redan från början ha varit övertygad om att Lenin och hans parti skulle klara att hålla sig kvar vid makten längre än ett par veckor, han var också emot interventionen då han menade att den skulle vara meningslös. Är det sant var han mycket klarsynt. Just att boken ibland blir så ytlig och att han inte kan underbygga sina påstående med mer än sina ord gör att det känns tillrättalagt. Det skulle därför vara intressant att få läsa en nyare kritisk bok om Bruce Lockhart. En bok som kunde ta Lockhart som utgångspunkt i att förklara den brittiska politiken mot Ryssland i slutet av första världskriget. Slutet på boken är en besvikelse, den slutar abrupt med att han lämnar Ryssland, ingen beskrivning av hur han mottogs i London. Eller vad hans arbete resulterade i.
Boken var säkert bra när den kom, men på grund av vi idag vet så mycket mer om vad som då tilldrog sig i Ryssland så är det inte längre ett sensationellt verk.
Jag kan rekommendera boken till dem som vill läsa om tidsandan och en persons personliga upplevelser men inte för att försöka förstå vad som hände under dessa år.
(Recenserad av Martin Lundvall)
ps. tanken med dessa trådar är att de ska uppmuntra er till att komma med synpunkter eller frågor på böckerna som recenseras så att dessa trådar kan bli komplement till recensionerna.
/Marcus