Bismarck av Tamelander/Zetterling
Bismarck av Tamelander/Zetterling
Nån som har läst den?
Den ingår i SMB's 2 vk-serie, boken kommer i maj. Har själv noterat att den finns i handeln - trist att behöva vänta på den. Har även fått ett speciellt reklamutskick från SMB om Hitlers ubåtskrig - en serie på fem delar, med en gratis bonusbok om svenska ubåtar. Blir nog svårt att motstå SMB's locktoner, de är duktiga på att tulla en på månadspengen
MVH
MVH
Bästa herrar MD650 & Battler!
Min mycket goda andra hälft kom hem med den för fyra veckor sedan till mig. Hon hade fått för sig att jag nog ville läsa den. Först blev jag tveksam, Bismarcks nio dagar långa karriär hade jag läst utan och innan ifrån A.C Hardys; Kampen på Haven under tonåren. Alright det är gamla uppgifter, men så förskräckligt mycket hinner väl inte hända på nio dagar operation Rheinübung. Nåja jag lät den ligga på sängbordet och i torsdags slog jag upp den och började läsa. Avslutade den inatt och slås faktiskt av hur underhållande den var. Första hundra sidorna i boken är en analys av Kriegsmarines kryssarkrig fram till och med Rheinübung. Därefter kommer 170 sidor om Bismarcks nio dagar. Då jag inte läst böcker om Rheinübung skrivna efter 1950 talet så fick jag stor behållning av den. Boken vilar tungt på Müllenheim-Rechbergs memoarer samt Ted Briggs ifrån Hood, vilka jag inte läst utav och det kan hända att för den som gjort det så blir den aktuella boken inte lika intressant.
”När några av de matroser som lyckats lämna det brinnande skeppet vände sig om och såg tillbaka, kunde de se två ensamma figurer som gradvis arbetade sig förut längs väderdäck. Den främre av dem var Lindemann, den andre hans personliga löpare. Medan fartyget sjunk allt djupare och fören reste sig, gestikulerade kommendören till den yngre mannen att hoppa i havet och rädda sig, men han vägrade och följde pliktskyldigt sin chef uppför det allt kraftigare motlutet. När de två nått fram till förstäven ställde sig Lindemann i givakt och förde handen till sin vita mössa.”
Detta för mig oerhört fascinerande stycke text har författarna hämtat från Müllenheim-Rechberg. Kan någon verifiera det med vad de tidigare har läst? Författarna nämner inte vad Lindemann skall ha uppehållig sig under slutstriden. Sista som nämns om honom utöver detta är att han uppgiven satt på bryggan precis innan Rodney öppnade eld. Därefter skall det ha meddelats på fartyget att Lütjens och Lindemann stupat. Enligt denna ögonvittnesskildring så skall Lindemann ha befunnit sig på akterdäck med dem som övergav fartyget. Som för att tillse att de räddade sig själva och sedan tog sig fram till stäven för att som siste man gå ner med sitt fartyg.
Anser mig inte bevandrad nog i litteraturen på marknaden för att säga huruvida Michael Tamelander/Niklas Zetterling lyckats med att lyfta fram en bok intressant för den som läst allt på marknaden. För egen del utgjorde den mycket god läsning, föreställer mig Bismarck i 28 knops fart stampandes i motsjö, lägga dikt babord roder och gira mot Hood och Prince of Wales för att öppna eld med de svåra kanonerna.
Mvh
Johan
Min mycket goda andra hälft kom hem med den för fyra veckor sedan till mig. Hon hade fått för sig att jag nog ville läsa den. Först blev jag tveksam, Bismarcks nio dagar långa karriär hade jag läst utan och innan ifrån A.C Hardys; Kampen på Haven under tonåren. Alright det är gamla uppgifter, men så förskräckligt mycket hinner väl inte hända på nio dagar operation Rheinübung. Nåja jag lät den ligga på sängbordet och i torsdags slog jag upp den och började läsa. Avslutade den inatt och slås faktiskt av hur underhållande den var. Första hundra sidorna i boken är en analys av Kriegsmarines kryssarkrig fram till och med Rheinübung. Därefter kommer 170 sidor om Bismarcks nio dagar. Då jag inte läst böcker om Rheinübung skrivna efter 1950 talet så fick jag stor behållning av den. Boken vilar tungt på Müllenheim-Rechbergs memoarer samt Ted Briggs ifrån Hood, vilka jag inte läst utav och det kan hända att för den som gjort det så blir den aktuella boken inte lika intressant.
”När några av de matroser som lyckats lämna det brinnande skeppet vände sig om och såg tillbaka, kunde de se två ensamma figurer som gradvis arbetade sig förut längs väderdäck. Den främre av dem var Lindemann, den andre hans personliga löpare. Medan fartyget sjunk allt djupare och fören reste sig, gestikulerade kommendören till den yngre mannen att hoppa i havet och rädda sig, men han vägrade och följde pliktskyldigt sin chef uppför det allt kraftigare motlutet. När de två nått fram till förstäven ställde sig Lindemann i givakt och förde handen till sin vita mössa.”
Detta för mig oerhört fascinerande stycke text har författarna hämtat från Müllenheim-Rechberg. Kan någon verifiera det med vad de tidigare har läst? Författarna nämner inte vad Lindemann skall ha uppehållig sig under slutstriden. Sista som nämns om honom utöver detta är att han uppgiven satt på bryggan precis innan Rodney öppnade eld. Därefter skall det ha meddelats på fartyget att Lütjens och Lindemann stupat. Enligt denna ögonvittnesskildring så skall Lindemann ha befunnit sig på akterdäck med dem som övergav fartyget. Som för att tillse att de räddade sig själva och sedan tog sig fram till stäven för att som siste man gå ner med sitt fartyg.
Anser mig inte bevandrad nog i litteraturen på marknaden för att säga huruvida Michael Tamelander/Niklas Zetterling lyckats med att lyfta fram en bok intressant för den som läst allt på marknaden. För egen del utgjorde den mycket god läsning, föreställer mig Bismarck i 28 knops fart stampandes i motsjö, lägga dikt babord roder och gira mot Hood och Prince of Wales för att öppna eld med de svåra kanonerna.
Mvh
Johan