Militär grad efter pension

[Lindir]

Det finns ju ett parallell fall vad det gäller biskopar. En pensionerad biskop behåller ju sin biskopliga värdighet, då vigningen inte går att göra ogjord. För att skilja den pensionerade biskopen från sin aktive kollega, benäms man biskop emeritus (oftast förkortat till em.).

Det intressanta i det sammanhanget är väl kanske att t ex en kyrkoherde benämns kyrkoherde emeritus, trots att kyrkoherde bara är en tjäntegrad, som man lämnar när man går i pension. Den vigning dessa har är ju en helt vanlig prästvigning (som precis som biskopsvigningen gäller för evigt). Formellt borde man heller inte kallas ärkebiskop emeritus (även om det ju faktiskt har ett visst upplysningsvärde), utan biskop emeritus, eftersom vigningen är densamma.

I och med att vigningen är evig kan även en pensionerad präst eller biskop sägas "stå kvar i reserven". Om de t ex möter en människa i själsnöd är det deras skyldighet att hjälpa till i sin egenskap av präst. Många av dem (prästerna) tjänstgör också mer organiserat som präster långt efter sin pension i församlingar med prästbrist, både som vikarier i gudstjänster och ibland rentav som kyrkoherdar.

Ordet emeritus användes för övrigt ursprungligen om de ur aktiv tjänst gångna soldaterna i den romerska hären, så traditionen att just militärer får detta påhäng är lång.

[hans lindquist]

Det finns ju ett parallell fall vad det gäller biskopar. En pensionerad biskop behåller ju sin biskopliga värdighet, då vigningen inte går att göra ogjord. För att skilja den pensionerade biskopen från sin aktive kollega, benäms man biskop emeritus (oftast förkortat till em.).

Det intressanta i det sammanhanget är väl kanske att t ex en kyrkoherde benämns kyrkoherde emeritus, trots att kyrkoherde bara är en tjäntegrad, som man lämnar när man går i pension. Den vigning dessa har är ju en helt vanlig prästvigning (som precis som biskopsvigningen gäller för evigt). Formellt borde man heller inte kallas ärkebiskop emeritus (även om det ju faktiskt har ett visst upplysningsvärde), utan biskop emeritus, eftersom vigningen är densamma.

I och med att vigningen är evig kan även en pensionerad präst eller biskop sägas "stå kvar i reserven". Om de t ex möter en människa i själsnöd är det deras skyldighet att hjälpa till i sin egenskap av präst. Många av dem (prästerna) tjänstgör också mer organiserat som präster långt efter sin pension i församlingar med prästbrist, både som vikarier i gudstjänster och ibland rentav som kyrkoherdar.

Ordet emeritus användes för övrigt ursprungligen om de ur aktiv tjänst gångna soldaterna i den romerska hären, så traditionen att just militärer får detta påhäng är lång.

Kort genmäle:
Tack för informativt inlägg med komplettrande fakta. Undertecknad börjar personligen se fram emot den stora dag, då titeln "Hv-fänrik emeritus" kan sättas på pränt i telefonkatalogen. :o)

Med martialisk hälsning
Hasse L

[jonar242]

Jag får tacka för alla svaren som kommit hittills.

Diskussionen började vid lunchen idag och handlade ursprungligen om alla dessa akademiska titlar (professor, professor emeritus, docent, lektor, universitetsadjunkt, dekanus osv you name it) och vad det är som skiljer dom från varandra. Det gick sen vidare till att handla om vad en pensionerad professor kallas, om han ens kallas för något speciellt (ja det gör han, professor emeritus) eftersom professor är en tjänst och inte något man enbart "studerar" sig till. //Thullan

Regeringen utdelar vad som kallas för professors namn till några personer som har akademisk anknytning utan att vara akademiker, så professor är inte bara kopplat till tjänst. (Tyvärr används utdelandet av professors titel ibland till personer utan akademisk anknytning och det känns som en skev ersättning för de indragna statsordnarna.)

En lektor har tidigare varit en person som är anställd vid högskola, universitet eller motsvarande som har doktorerat (eller som har den äldre licentiatexamen från före c. 1970). Sedan 1998 kan man bli lektor utan att ha doktorerat genom att befordras från att under en längre tid varit adjunkt.

I Högskoleförordningen 4 kap. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19930100.HTM framgår kraven för i stort sett alla olika yrkestitlar utom docent. En docent är i princip en dubbel doktor, d.v.s. ha gjort minst en ny avhandling av doktorsexamenskvalitet eller en forskargärning som är 4 år lång. Kraven varierar mellan lärosätena.

/Jonas

[reimersholme71]

Lite längre tillbaka var det dessutom vanligt att man kunde få en högre rang än den man hade inför pension, och därmed komma upp en "pensionsklass". Det kallades exempelvis "Majors avsked".

Det hände åtminståne så nyligt som för 10 år sedan när min gudfar pensionerades från flottan och blev kommendör av första graden (den grad som nu för tiden är flottiljamiral). Det kanske är standard för officerer över majors grad, men inte för lägre grader?

[Donkeyman]

Jag skall göra en parallell till mitt yrkesområde - sjöfarten. Här är det mycket vanligt att man använder sin examenstitel hela livet. Även om man går i land och börjar jobba med administrativa ting inom shipping.

Detta får som effekt att det finns massor av personer som har titeln "sjökapten" på sina visitkort. Men de har aldrig jobbat som kapten på någon båt därför att redan som 2:e styrman avslutade man sjökarriären och gick i land. Däremot har man avlagt sjökaptensexamen.