Vad läser du just nu?
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Har precis läst ut Workers resistance under Stalin av Jeffrey J. Rossman. Någon forskare har snöat in lite för mycket och skrivit en 300 sidor lång bok om textilarbetare i Ivanovaregionen öster om Moskva mellan 1929-1932 och deras kamp för bättre levnadsförhållanden. Intressant bok, men väldigt nischad.
Nu har jag övergått till Jarlens sekel och de Gaulle av Knut Stålberg.
/Martin
Nu har jag övergått till Jarlens sekel och de Gaulle av Knut Stålberg.
/Martin
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson, Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet. av Karl N. Alvar Nilsson samt Nazismen i Sverige 1924-1979. av Heléne Lööw. Tre böcker med snarlikt tema av olika författare. Olika utgångspunkt och fokus, liknanade analys och slutsater, man sätter lite olika ettiketter på de olika rörelsena bara. Samtliga äro läsvärda!
Ham on Rye av Charles Bukowski.
Den är i klass med Post Office. Helt klart läsvard. Den handlar om hans hårda uppväxt där han blev slagen av farsan och ignorerad av morsan och mobbad av klasskompisarna. Förklarar kanske varför han blev som han blev. Den publicerades första gången 1982 när han var 62 och rejält på dekis.
Factotum är också mycket läsvärd. Den handlar om Charles misslyckade yrkeskarriär på diverse tillfälliga skitjobb som nästan tog kol på honom. Han var en som en zombie med sena kvällar fyllda av sprit och billiga brudar. Och tidiga morgonar på diverse lågavlönade och tråkiga jobb. Jobb som han behöll några veckor som mest. Ett klassiskt stycke ur boken vill jag dela med mig av "At some point during one of our hellish nights, World War II ended". Det är första gången Bukowski nämner något om att det pågår ett världskrig. Och det är halvvägs in i boken.
Den är i klass med Post Office. Helt klart läsvard. Den handlar om hans hårda uppväxt där han blev slagen av farsan och ignorerad av morsan och mobbad av klasskompisarna. Förklarar kanske varför han blev som han blev. Den publicerades första gången 1982 när han var 62 och rejält på dekis.
Factotum är också mycket läsvärd. Den handlar om Charles misslyckade yrkeskarriär på diverse tillfälliga skitjobb som nästan tog kol på honom. Han var en som en zombie med sena kvällar fyllda av sprit och billiga brudar. Och tidiga morgonar på diverse lågavlönade och tråkiga jobb. Jobb som han behöll några veckor som mest. Ett klassiskt stycke ur boken vill jag dela med mig av "At some point during one of our hellish nights, World War II ended". Det är första gången Bukowski nämner något om att det pågår ett världskrig. Och det är halvvägs in i boken.
Senast redigerad av 1 Mats, redigerad totalt 28 gånger.
Läser 100 dagar av Sandy Woodward nu. Även den välskriven, och som du säger, betydligt mer detaljerad kring sjödelen. Dock inte samma helhetsbild som i Hasting/Jenkings. Böckerna kompletterar varandra.Psilander skrev: Har precis läst den ocksa, trots faktagranskning tycker jag översättning är halvbra. Den var intressant och gav en bra helhetsbild av kriget. Skulle fungera bra som kurslitteratur pa MHS vi taktikanalyser för alla vapenslag, även om sjödelen beskrivs bättre i "100 dagar av Woodward" eller "Eldunderstöd av Craig".
Hade önskat lite mer självkritik av journaliskaren, eller kanske förstaelse för varför man inte gillade att ha dem med, jag tänker främnst da de rapporterade hemlig information de fatt nys om i stridsgruppen osm de argentinska felställda bomberna osv.
Vad gäller mediabiten så blir jag lite bestört efter att ha läst det Woodward skrev om sina första intervjuer. Skrämmande att man skickade fram Woodward till intervjuer utan medieträning eller förberett budskap och avsedd målgrupp och utan att intervjuoffret själv egentligen ville.
Klart att det är oursäktligt att media rapporterar saker de inser eller borde inse är hemligstämplat eller avgörande för operationen, men militären och regeringen måste ta sitt ansvar i att hantera medier. Som att inse att det inte finns något off-the-record för journalister, inte ens i krig och att media är en svår fråga att hantera - om högste befälet på plats inte anser sig ha tid att lägga större energi på frågan skall man inte heller släppa fram media så långt.
-
Johan Matsson
- Medlem
- Inlägg: 1000
- Blev medlem: 27 juli 2003, 15:41
Den måste jag läsa.Mats skrev:Ham on Rye av Charles Bukowski.
Den är i klass med Post Office. Helt klart läsvard. Den handlar om hans hårda uppväxt där han blev slagen av farsan och ignorerad av morsan och mobbad av klasskompisarna. Förklarar kanske varför han blev som han blev. Den publicerades första gången 1982 när han var 62 och rejält på dekis.
Factotum är också mycket läsvärd. Den handlar om Charles misslyckade yrkeskarriär på diverse tillfälliga skitjobb som nästan tog kol på honom. Han var en som en zombie med sena kvällar fyllda av sprit och billiga brudar. Och tidiga morgonar på diverse lågavlönade och tråkiga jobb. Jobb som han behöll några veckor som mest. Ett klassiskt stycke ur boken vill jag dela med mig av "At some point during one of our hellish nights, World War II ended". Det är första gången Bukowski nämer något om att det pågår ett världskrig. Och det är halvvägs in i boken.
Jag har läst ett antal böcker under min utlandsvistelse, men den bok som stod ut mest var nog Richard Pipes- Den ryska Revolutionen. Mycket välskriven och intressant om en period som jag inte kunnde så mycket om innan. Det enda negativa var att det kändes som om han fick lite ont om sidor när han skulle sammanfatta bolsjevikernas politik efter inbördeskriget, tidigare i boken så skrevs det ganska mycket också om relativt ointressanta saker, den statliga kulturpolitiken t ex.
Den sämsta boken var nog Norman Davies- Slaget om Warszawa. Den var en besvikelse, det känndes som om Davies skrev om allting utom själva slaget, det var mycket storpolitik och liknande, men inte så mycket om vad som faktiskt hände i själva staden under upproret.
Den sämsta boken var nog Norman Davies- Slaget om Warszawa. Den var en besvikelse, det känndes som om Davies skrev om allting utom själva slaget, det var mycket storpolitik och liknande, men inte så mycket om vad som faktiskt hände i själva staden under upproret.
Som biografi var den ok, men det krävdes min själ att man hade lite koll på Frankrikes med koloniers icke-degaulleiska historia för att hänga med i svängarna. Jag tyckte att Stålberg har fokus så hårt på de Gaulle att man ibland får svårt att förstå sammanhangen - t.ex. hans skiftande positioner i frågan om Algeriet. Dessutom svor jag ibland kraftfulla eder över bristen på källhänvisningar - månne ett utslag av Stålbergs journalistiska bakgrund?Gutekrigaren skrev:Har nyligen läst ut den, mycket bra biografi. Lite tunt med bildmaterial tyvärr bara.Martin Lundvall skrev:de Gaulle av Knut Stålberg.
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Håller än så länge med. Ibland skulle jag vilja att den fördjupade sig mer i vissa ämnen, framförallt politiken. Ibaldn inträder det något som enligt författaren var en stor kris men hela förloppet löses och gås geonom på en eller två sidor.Sarvi skrev: Som biografi var den ok, men det krävdes min själ att man hade lite koll på Frankrikes med koloniers icke-degaulleiska historia för att hänga med i svängarna. Jag tyckte att Stålberg har fokus så hårt på de Gaulle att man ibland får svårt att förstå sammanhangen - t.ex. hans skiftande positioner i frågan om Algeriet. Dessutom svor jag ibland kraftfulla eder över bristen på källhänvisningar - månne ett utslag av Stålbergs journalistiska bakgrund?
Boken är redan rätt tjock, och även om den är lättläst så skulle den nog bli bra mycket tjockare om den skulle fördjupa sig där jag vill.
/Martin
Historia: Simon Sebag Montefiore, Potemkin - presentation överflödig.
Kultur/-historia: Olof Lagercrantz, Färd med Mörkrets hjärta om Conrads bok. Typiskt kulturskribents-pretentiöst (av typen långsökta liknelser och i-mun-ords-läggande á la "vi associerar till...") men intressant ändå. Som att Kiplings nobelpris idag nog skulle ha gått till Conrad, för att ta ett exempel.
Fack: Bengt Loberg, Geologi. Översiktligt på nivå som passar mig och ämne som jag kommit att bli allt mer intresserad av den sista tiden.
Kultur/-historia: Olof Lagercrantz, Färd med Mörkrets hjärta om Conrads bok. Typiskt kulturskribents-pretentiöst (av typen långsökta liknelser och i-mun-ords-läggande á la "vi associerar till...") men intressant ändå. Som att Kiplings nobelpris idag nog skulle ha gått till Conrad, för att ta ett exempel.
Fack: Bengt Loberg, Geologi. Översiktligt på nivå som passar mig och ämne som jag kommit att bli allt mer intresserad av den sista tiden.
-
Herr Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 59
- Blev medlem: 29 juli 2006, 00:54
- Ort: Stockholm
Läste ut Jarlens sekel för någon vecka sen. Har faktiskt aldrig läst något av Harrison innan. Bra, intressant, bok, även om avsnittet ang. de olika adelssläkterna under 1200-talets Sverige var rejält förvirrande (för många namn, helt enkelt) och lite överflödigt.
Sen undrar man ju lite över Guillous kommentar på omslaget: "Det man inte vet om 1200-talets Sverige efter att ha läst denna bok, är faktiskt inte värt att veta"...
Sen undrar man ju lite över Guillous kommentar på omslaget: "Det man inte vet om 1200-talets Sverige efter att ha läst denna bok, är faktiskt inte värt att veta"...
Läste precis en gammal Biggles-bok - "Biggles flyger vidare" (titeln till trots var det tre historier, en om Biggles, en om commandosoldaten King och en om flyglottan Worralls).gunship skrev: utan lite av morfars & farfars biggles.
Den var förvånansvärt bra. Betydligt mer realistiska än jag minns dem - visst var de dramatiska men inte mer än någon annan deckare och Biggles själv till och med undvek att ge sig in i en flygstrid för att kunna ta sig hem helskinnad istället.
Kanske lite anmärkningsvärd militärorganisation där Biggles får plocka ut det plan han behöver för olika uppdrag - men Biggles kan ju flyga alla maskiner
Någon smart bokförläggare borde köpa rättigheterna för Bigglesböcker och ge ut dem i samlingsvolym. Jag hade med stolthet haft dem i bokhyllan (visst, man kan köpa dem för 30 kronor styck eller mindre på antikvariat, men de är ju oftast i rätt bedrövligt skick).