Trettioåriga kriget, sidan 87 skrev:
På den polska fronten bestämde sig sludigen svenskarna för att gå mot Danzig. Nu förde Gustav II Adolf befälet över 33 000 man, varav 16 000 i den operativa fältarmen och resten i olika garnisoner. Det var den största krigsmakt han någonsin fört i fält. Den polska armen var nu underlägsen i alla avseenden och använde istället den brända jordens taktik för att försvåra svenskarnas försörjning. Man brände och härjade det egna landet. Det var en stor risktagning, eftersom många polacker ansåg att kriget egendigen var Sigismunds privata problem och inte Polens sak.
Ulf Sundberg skrev:
På den polska fronten bestämmer sig Gustav II Adolf för att gå mot Danzig. Konietspolski har satt sig i svårintagliga ställningar vid Mewe och Gustav II Adolf vill inte riskera en stormning. För övrigt har de nu såväl kvalitativt som kvantitativt underlägsna polackerna börjat undvika fältslag och härjar i stället sitt eget land för att göra svenskarnas försörjningssituation omöjlig. Den svenska styrkan uppgår snart till 33 000 man, varav 16 000 i fältarmén. Detta är den största styrka som Gustav II Adolf hitintills förfogat över.
Återigen så består texten i "Trettioåriga kriget" av en lätt nedkortad och omskriven version av Sundbergs text. Påstående att den polska armen skulle varit kvalitativt underlägsen den svenska är dessutom felaktigt och har inget stöd av Robert Frost "The Northern Wars 1558-1721" som anges som en referens till kapitlet ifråga. Det finns inte heller något stöd hos andra forskare som studerar den polska armen och det preussiska kriget (Richard Brzezinski och Radoslaw Sikora för att nämna två).
Trettioåriga kriget, sidan 87 skrev:
Den 15 juli 1628 ställde den svenska armen upp utanför Danzig. För att hejda det svenska anfallet seglade Danzigs flotta in i hamnen och besköt de svenska förbanden. En sex timmar lång strid utvecklades mellan Danzigs flotta och den svenska armen. När amiralsskeppet och ytterligare två fartyg sänkts drog sig fartygen in i hamnen, i skydd innanför befästningarna. Gustav II Adolf ville inte riskera sin arme i en regelrätt och sannolikt mycket kostnadskrävande stormning. Svenskarna började istället belägra Danzig medan ihärdiga sommarregn piskade tält, soldater och hästar i det svenska fältlägret.
Ulf Sundberg skrev:
Den 15 juli marscherar den svenska hären upp framför Danzig. Gustav II Adolf leder personligen en styrka med 25 lätta kanoner, s.k. läderkanoner, över ett moras som man från Danzigs sida ansett vara omöjligt att passera. Nu börjar något så ovanligt som en strid mellan den svenska armén och Danzigs flotta. Efter sex timmars strid retirerar flottan. Amiralsskeppet och två andra fartyg är sänkta, de övriga är mer eller mindre illa skadade. Flottan går in i Danzigs befästa hamn och blir inspärrad där. Ett ihållande regn räddade Danzigs flotta från att få ännu svårare skador. Regnet fortsätter och den ovanligt rika nederbörden omöjliggör alla krigsrörelser fram till i augusti.
Här lämnar redogörelsen som kopierats ifrån Sundberg fullständigt verkligheten så som den skildras i källmaterialet och ger sig ut i fria fantasier.
Som framgår av kartan nedan så är den svenska armen inte i närheten av Danzig under juli 1628 och man bedriver defintivt inte någon belägring av staden. Vad som återges av Sundberg är en förvanskad beskrivning av händelse som ägde rum den 25-26 juni 1628. Sundbergs beskrivning har sedan broderats ut av författarna till "Trettioåriga kriget" till en ännu mer fantasifull version.
Vad som verkligen skedde var att Gustav II Adolf marscherade från Marienburg till Heubude under perioden 23 till 25 juni. Vd Heubeude så gjorde armens huvudstyrka halt och gick i förläggning. Samtidigt så fortsatte Gustav II Adolf mot Weichselmünde med Alexander von Essens infanteriregemente, 8 ryttarkompanier och 10 kanoner.
Väl framme vid fästningen så lyckas man överraska sex polska skepp som utsätts för en förödande eldgivning. Skeppet "Tiger" exploderar när en glödgad kula träffar hennes krutdurk. Amiralsskeppet "Ritter St:Georg" skadas av explosionen och går på grund var på det sätts i brand av den svenska artillerielden. Ett tredje skepp, "König David" sätts också i brand av den svenska elden men lyckas släcka branden och ta sig till säkerhet i Danizg trot satt skeppet träffats av mer än 70 kanonkulor. De övriga 3 skeppen klara sig undan med smärre skador. Något anfall mot fästnings blir dock aldrig av utan Gustav II Adolf lämnar Heubude och återvänder till Dirschau med armen där armen kvarstannar till den 28 juli. (Sveriges krig 1611-1632, Band II, sid 408-410 och bilagsband 1, sid 57-59. Army of Gustavus Adolphus 2, sid 36 )
"Trettioåriga kriget" ger alltså en grovt felaktig bild av händelseförloppet i Preussen under juli 1628, en bild som inte har något stöd i de källor som åberopas. Felen avslöjar tydligt att man utgått ifrån Sundbergs text och inte ifrån "Sveriges Krig 1611-1632".
Inte nog med att man har plagierat Sundberg, man har dessutom lagt till detaljer som är rena fantasier och på så sätt skapat en fullständigt fiktiv strid vid & belägring av Danzig.
