Danska historiker om Sverige.

[Panzerschreck]

Hej skalmaninter; nu ska jag skriva mitt första inlägg på flera år!

Det är så att jag har börjat läsa Historiskamedias trilogi om de tre Karolinska kungarna Karl X Gustaf, Karl XI och Karl XII.
Något som slog mig nu när jag lagade mat var; hur ser de danska historikerna på Sveriges stormarkstid och dess efterföljder. Onekligen blev den svenska stormakten till pga en maktförskjutning på Danmarks bekostnad.

Kruxet är: idag har Sverige och Danmark goda relationer. Om vi jämnför exempelvis med den bild som svenska historiker haft på en annan svensk gammal 'ärkefiende' Ryssland, så levde (lever kanske till och med) misstänksamheten och fördomarna kvar långt långt efter stormaktstidens slut då Ryssland och senare Sovjetunionen kom att präglas som en fiende, minst lika mycket som under 1600-1700-talet.

Kan någon svara på den här frågan? Hur ser danska historiker på våra krigarkungar, militära framgångar och Sverige som stormakt på Danmarks bekostnad ur ett historiskt perspektiv. Det finns väl ett par danska medlemmar om jag minns rätt!

Mvh John.

[Fredrik Andersson]

En intressant frågeställning Panzerschreck. Jag ska med nyfikenhet följa den här tråden. Jag hoppas att din frågeställning även ska locka till svar från andra, forna, fiender. Hur ser man på Sverige under den angivna perioden i Norge? Polen? Ryssland? Det är allid intressant att få höra "den andra sidans" åsikter.

[Stefan]

Två sidofåra i denna fråga. Jag tar dem i två olika inlägg.

Danskhatet och Dansken som arvsfiende. Vilhelm Moberg ägnar detta rätt mycket utrymme i hans "Min svenska historia berättat för folket". Och han menar att danskhatet är konstruerat under 1400- talet avsvenska stormän, som ville ha ett vapen mot unionen. Deras relativa betydelse minskade ju.

Att de olika krönikorna och visorna som kom till, där Dansken utnämndes till arvfienden, var allihopa betalda beställningsverk. Det var inga spontana allmoge-visor...
Och det är klart, så småningom kom danskarna med egen motpropaganda.

Nu är ju kanske inte Moberg tungviktare bland fackhistoriker, och dessutom är hans bok närmare 40 år gammal nu vad? Men vad jag har sett i den övriga litteraturen, är det ingen som egentligen ger andra uppgifter. Mobergs förklaring kan stämma mycket gott med omständigheterna.

Tror och tycker jag.

[Stefan]

Ryssen och rysskräcken.

Vi har ett specialfall. När Göta Kanal byggdes 1810-32, deltog där också ett pionjärkompani (=ingenjörssoldater) ryssar. De kallas vanligen för krigsfångar, men tydligen var de inte alls krigsfångar, de har allihopa gått i svensk tjänst. Många har deserterat från den ryska armén.
Och det är klart, använde man indelta soldater till arbetskommenderingar, så varför inte dem? Om man nu av någon som helst anledning inte valde att ha dem som aktiva militärer, kanske pga deras expertkunskaper, så nåt måste de ju göra...
Deras öde var alltså på intet sätt sämre än arbetskarlar, eller kollegorna indelta soldater under arbetskommendering.

Att de INTE var fångar, kan man märka på att det blev tydligen rätt många naturliga barn på bygden. Ett antal gifte sig och blev bönder i trakten...
Och. När man hör saken omnämnas så omnämns det att det blev barn med bonddöttrarna. Det omskrivs inte med torpardöttrarna eller med pigorna. Vilket vore kanske närmast till hands om de var stackare längst ner på samhällstegen.
Jag drar slutsatsen att de måtte ha haft en hyfsat bra status, och varit rätt omtyckta. Annars hade det inte blivit några barn eller giftermål, och alldeles defintivt inte med bonddöttrar.

Kanske är det att kriget 1808-09 var sällsynt oblodigt vad gäller lokalbefolkningen. Det förekom knappt någon vandalism och väldigt lite plundring. De ryska trupperna hade nämligen kompani-kassor, och köpte helt enkelt sina förnödenheter från lokalbefolkningen. Både i Finland och i Umeåtrakten.

Det finns säkert utrymme om någon skrev en bok om dessa ryska kanalgrävare och deras villkor och vidare öden. Saken är säkert värt detta.

[Fredrik Andersson]

Danskhatet och Dansken som arvsfiende. Vilhelm Moberg ägnar detta rätt mycket utrymme i hans "Min svenska historia berättat för folket". Och han menar att danskhatet är konstruerat under 1400- talet avsvenska stormän, som ville ha ett vapen mot unionen. Deras relativa betydelse minskade ju.

En pettitess i sammanhanget - men danskhatet kom väl tidigare? Jag tänker på hur Gutarna såg på Danskarna efter Korsbetningen 1361 och hur Kung Magnus Eriksson varnade Gutarna innan invasionen för de onda erövrarna från söderna?

[Stefan]

Det är självklart att det blir pajkastning i krigstider. Jag avser just uppfattningen om arvsfiendskap och så... Men visst, Valdemars infall VAR ett slag under bältet, och framkallade säkert extra stor harm. Alldeles speciellt som Magnus Eriksson var en osedvanlig hygglig kung.
Tyvärr, en hygglig kung blir inte alltid fredad, får en skyddzon, utan tvärtom - risken är stor att alla passar på...

Men återigen till TS undran: Vad säger danska historiker om Valdemar Atterdags bravader? Att han var kraftfull och beslutsam är säkert positivt iaf för de danske, men vad sägs om moralaspekter?

[spett]

Kanske är det att kriget 1808-09 var sällsynt oblodigt vad gäller lokalbefolkningen. Det förekom knappt någon vandalism och väldigt lite plundring. De ryska trupperna hade nämligen kompani-kassor, och köpte helt enkelt sina förnödenheter från lokalbefolkningen. Både i Finland och i Umeåtrakten.

Icke dess mindre blev det svår svält i Finland.

De ryska pionjärerna hade väl varit krigdfångar allihopa. Att rekrytera krigsfångar var standard operating procedure på den tiden.

[Markus Holst]

Jag har en festlig bekant i Danmark, en ryttarkille som jag. När man träffar honom blir det aldrig riktigt ett samtal. Det blir mera danska monologer. Han är av den härliga uppfattning att allt svenskt per definition är fel. Det är rätt härligt, om än lite långrandigt, att lyssna på hans långa monologer om den hemske svensken som i alla tider på orätt sätt hemsökt Danmark. Han kan ha långa oreringar om det fåniga i att svenskarna måste ha egna namn för en del ridövningar medan resten av världen klarar sig med samma. Han kan vidare förfasat orera över att svenskan använder så många franska ord i språket vilket såklart beror på att vi har ett franskt kungahus. De gånger jag påpekar exempel där svenskan änvänder helnordiska ord (de ovan nämnda ridövningarna) men danskarna använder franska, så väger det konstigt nog inte lika tungt.

Så nog finns det ett hävdvunnet svenskhat i Danmark. Till slut gifte han sig min kompis med en bonddotter från Värmland.

[Fredrik Andersson]

He he he! Det är lite roligt att träffa människor som har en annan bild av "verkligheten". Jag säger inte att de alltid har fel, bara att de har en annan synvinkel på saker och ting. Jag tänker osökt på

- Den engelske gentlemannen på puben i London sommaren 1993 som oreserverat kallade amerikaner för "de där kolonisterna". Världen vilar på det brittiska imperiets axlar menade han, även om imperiet för tillfället kanske gick på lågvarv...

- Den norske lastbilschauffören på jobbet som hävdade att hans farfarsfarfar(...)farfars far skjutit Karl XII.

- Min kamrat från Serbien som hävdar att NATO:s bombningar 1999 i samband med Kosovo-konflikten beror på att amerikanerna ville dölja att de hade knarkfabriker utanför Belgrad som de använt för att fördärva Östblocket med under Kalla kriget och som de nu ville passa på att förstöra.

- Min kamrat i Seattle som efter två vändor i Irak bestämt hävdar att "europeerna" hjälpte Saddam-regimen att smuggla bort alla WMD:s för att amerikanerna skulle se ut som fån.