Ancient Greece: A History in Eleven Cities och Ättlingen från Mecklenburg. Jag tyckte inte att den första boken var så enorm. Det var en enkel grekisk historia centrerad kring elva städer: emellertid välskriven och den kan väl rekommenderas såsom en introduktion till det antika Grekland.
Ättlingen från Mecklenburg har jag just börjat på. Det enda jag läst av Erik Andersson tidigare är "Den larmande hopens dal". Den här boken börjar bra och jag tror att jag kommer tycka om den. Den larmande hopens dal handlar om ett pseudoverkligt Västergötland, dess tidningar, och dess historia. Jag älskar den
Andersson är för övrigt den som översatt den senaste versionen av Tolkiens Lord of the Rings. Jag har inte läst den, men det blir till att jag får göra det
Jag ska inte skriva mer för då finns det nog ett annat forum här som passar bättre.
Jag har också läst en bok som heter, "Nordkorea, änden av tunneln?" av en Johan Engblom. Johans svenska är inte så fantastisk. Boken är fylld av diverse stavfel. Den är också något slarvigt skriven. Jag vet ju inte vem han är, men vad det verkar har han bott utomlands i kanske mer än 20 år, det må kanske därför vara förlåtet att svenskan är som den är. Boken kom ut runt 2006 och kan därför redan vara lite gammal, men där finns intressanta kapitel om koreansk religion, och om de olika nordkoreanska härskarna och deras lustifikationer. Där finns även ett bra kapitel om hur livet kan tänkas vara för medel-Kim, såsom medborgare i Nordkorea.
Som gospelare är det lätt för mig att dra paralleller till utvecklingen i Sydkorea, både från det att exbekanta till mig arbetade där som sjuksköterskor, till att de idag kanske är världens bästa gospelare, eller för att använda deras eget ord, badukspelare. De var galna i baduk, redan under kriget, och de hade säkert varit det sedan länge tidigare. Sydkorea var dock ett land med problem, och det var inte förrän under 90-talet som dess medborgare i full kraft kunde visa hur bra de var på att spela. Sydkoreas spelare är idag ungefär lika bra som de kinesiska, vilket säger en del om viljan i ett land där det inte bor 1/20-del av vad det gör i Kina. Japan är i det här sammanhanget ett sorgligt kapitel, men orsaken till det är troligen att alla barn i japansk skola måste lära de grunder som behövs för en världsmedborgare idag. En misslyckad japansk spelare kan få ett bra liv, men som misslyckad i Korea och Kina har man inget att falla tillbaka på. Det enda man har är det man kan skapa själv.
