Germanernas krigsföring.

[Popo]

Hej.
Jag håller på att skriva en historia rapport om roms legioner och har där bestämt mig att jämföra romarnas och germanernas sätt att strida.
Dock så har jag inte lyckats hitta nå bra källor på hur germanerna bar sig åt och vet själv inte mycket mer än att dom nog föredrog någon sorts gerillakrisföring.

Lite hjälp och några tips på bra sidor eller böcker vore prima.

[Djinghis Khan]

Det beror ju på tidsperiod och vilka germaner: Teutonerna stred inte på samma sätt ca 100 f.Kr. som visigoterna på 300-talet efter kristus... Tyvärr vet vi egentligen inte så mycket om germanernas stridssätt, eftersom vi i de flesta fall bara har romerska beskrivningar att gå på, och sanningshalten i dessa är ofta tvivelaktig och medvetet vridna. Rent allmänt kan man väl ändå säga att germanernas stridssätt hade mer gemensamt med romarnas sätt att strida än vad som skiljde dem åt. I slaget vid Adrianopel år 378 beskrivs den romerska och den gotiska armén som identiska ifråga om utrustning och formationer; man får också ha i åtanke att de flesta romerska legionärer vid denna tid hade germansk ursprung. Liksom romarna förlitade germanerna sig på täta formationer av fotsoldater beväpnade med spjut (för kast och stöt), de hade också sköldar och sidovapen i form av svärd, yxor och knivar. Flera olika sorters formationer nämns, såsom falanger och kilformationer (jfr den fornnordiska "svinfylkingen").

Gerillakrigföring med "hit-and-run" -taktik verkar ha varit speciellt vanligt i defensiv krigföring, såsom vid Teutoburgerkampanjen år 9.

[Popo]

Tackar tackar.
Men du råkar inte veta nå bra källor på det där?
I sann skolanda får man inte skriva något utan källor.

[Djinghis Khan]

Kan rekommendera Germanic warrior AD 236-568 av Simon Macdowall och Angus Mcbride för en bra översikt

[Calypze]

Enligt Wkipedia så var chatterna diciplinerade krigare berömda för sitt infanteri.

"According to Tacitus in his book Germania (chapter 30), they were disciplined warriors famed for their infantry, who (unusual for Germanic tribes) used trenching tools and carried provisions when at war."

[Örjan]

Gerillakrigföring med "hit-and-run" -taktik verkar ha varit speciellt vanligt i defensiv krigföring, såsom vid Teutoburgerkampanjen år 9.

Jag kan gå med på att germanerna använde sig av gerillataktik i Teutoburgerskogen, men i just den kampanjen var det knappast frågan om "hit-and-run"-taktik. Tre romerska legioner utsända på en straffexpedition blev utplånade av germanerna efter den första sammanstötningen och det dröjde flera år innan en romersk armé endast tillfälligt kunde återta slagfältet. Även under tidigare expeditioner hade germanerna gjort försök att lägga sig i bakhåll för att förinta den romerska hären helt och hållet."Hit-and-run"-taktik passar bättre in på germanernas offensiva företag som bara syftade till att plundra fiendens territorium och sedan bege sig hemåt med dyrbarheterna.

Roms försök att erövra germanernas land pågick endast under en kort period vid tiden för Kristi födelse och med undantag för Julius Civilis uppror skulle det dröja långt senare innan germanerna var starka nog för att ens försöka erövra romarnas territorium. Eftersom målet med germanernas krigföring bara var plundring undveks därför romerska arméer i största möjliga mån, vilka i sin tur hade svårt att hämnas på germanerna då dessa inte hade några städer eller andra fasta anläggningar som germanerna var tvungna att försvara. Rom koncentrerade sig därför istället på att bygga upp starka försvarslinjer för att blockera germanernas plundringståg, den enda erövringen av germanskt land efter Teutoburg var en uträtning av gränsen där Rhen och Donau möttes.

[Stefan]

Läste ett utdrag, Tacitus?? där den romerske författaren skrev nedsättande om germanerna som soldater och krigare:
Vildingar Iklädda endast lövdräkter(!). I krig försöker de skrämmas med vilda tjut (vilka kan vara riktigt skräckinjagande). Kan anfalla nog så modigt, men har alls ingen uthållighet i strid. Står man bara emot anfallsförsöket så avbryter de snart och viker fegt undan.

Min kommentar är att detta kan mycket väl vara en sann bild - bara man ser till att översätta beskrivningen och tolka den rätt:

Germanerna är uppenbarligen goda taktiker enligt deras egna villkor.
Lövklädseln är naturligtvis inte bevis på vildhet, utan helt enkelt kamouflage. Något som ju romarna själva aldrig brydde sig om.

Romarnas specialité var ju de ordnade sammanhållna väldrillade lederna som bildade en krigsmaskin. Helt överlägsen varje trupp där manskapet slogs individuellt.
Sett som så är det tappert men urdumt att anfalla dem och slåss ståndaktigt utan chans att vinna.

Det som gäller är att försöka skapa panik eller åtminstone oro i leden - förslagsvis genom vilda skräckinjagande krigstjut. Bryter de samman direkt är det utmärkt. Man kan också göra ett provanfall - för att utröna om de iofs står kvar men är lamslagna av skräck.
Visar det sig dock att de är opåverkade och ståndaktiga - är det vettigast att dra sig tillbaka och prova igen vid annat tillfälle...
Vilket var exakt det som germanerna gjorde.

[Stefan]

dublett

[Djinghis Khan]

Jag kan gå med på att germanerna använde sig av gerillataktik i Teutoburgerskogen, men i just den kampanjen var det knappast frågan om "hit-and-run"-taktik. Tre romerska legioner utsända på en straffexpedition blev utplånade av germanerna efter den första sammanstötningen och det dröjde flera år innan en romersk armé endast tillfälligt kunde återta slagfältet. Även under tidigare expeditioner hade germanerna gjort försök att lägga sig i bakhåll för att förinta den romerska hären helt och hållet."Hit-and-run"-taktik passar bättre in på germanernas offensiva företag som bara syftade till att plundra fiendens territorium och sedan bege sig hemåt med dyrbarheterna.

Fast vad jag har förstått blev den romerska marchkolonnen utsatt för flera mindre anfall av germaner innan de stora striderna vid Kalkriese. Har iofs ingen källa på det på rak arm, men å andra sidan verkar detaljerna kring kampanjen vara diffusa.

[Aurgelmir]

enligt romarna så använde germanska krigare under hövdingen Ariovistus något som liknade en falang formation.
senare så avnvände man väl "shield wall" och svinfylking och man influerades säkerligen av romarnas sätt att stida. jag tror att vissa stammar använde sig av kavalleri en hel del, thuringierna var väl kända för detta?
det vanligaste vapnet var väl spjut, yxor, klubbor och knivar för den vanlige soldaten

[Belisarius]

Fast vad jag har förstått blev den romerska marchkolonnen utsatt för flera mindre anfall av germaner innan de stora striderna vid Kalkriese. Har iofs ingen källa på det på rak arm, men å andra sidan verkar detaljerna kring kampanjen vara diffusa.

Jo, att samtliga tre legioner förintades i ett enda massivt bakhåll i Teutoburgerskogen är väl inte så troligt. De blev väl långsamt decimerade under ett par dagar före den sista striden om jag förstår rätt. En stor nackdel för romarna var ju att skogen tvingade dem att sträcka ut sig i ett långt tåg som gjorde de enskilda soldaterna utsatta för mindre angrepp. Tre legioner i marschkolonn borde ju också varit ganska lång, att anfalla hela rubbet på en gång kan väl inte varit så praktiskt.

[Örjan]

Fast vad jag har förstått blev den romerska marchkolonnen utsatt för flera mindre anfall av germaner innan de stora striderna vid Kalkriese. Har iofs ingen källa på det på rak arm, men å andra sidan verkar detaljerna kring kampanjen vara diffusa.

Jo, att samtliga tre legioner förintades i ett enda massivt bakhåll i Teutoburgerskogen är väl inte så troligt. De blev väl långsamt decimerade under ett par dagar före den sista striden om jag förstår rätt. En stor nackdel för romarna var ju att skogen tvingade dem att sträcka ut sig i ett långt tåg som gjorde de enskilda soldaterna utsatta för mindre angrepp. Tre legioner i marschkolonn borde ju också varit ganska lång, att anfalla hela rubbet på en gång kan väl inte varit så praktiskt.

Nu är det ett bra tag sedan jag läste Peter Wells "Slaget som stoppade Rom" men i den boken hävdar han att de arkeologiska bevisen visar på att det var ett noga förberett bakhåll där romarna leddes in i en felaktig väg som hade preparerats. Förberedelserna visar också att det inte var frågan om något improviserat bakhåll som planerades medan fällttåget pågick. Det sätt som romarna leddes in på en felaktig väg luktar dessutom som förräderi av de germanska spejare som romarna anlitande. Peter Wells uppskattade att slaget i princip var över efter bara en timme.

De skriftliga källorna ger ett annat budskap och motsäger dessutom varandra. Det är tydligt att de romerska historikerna visste mycket lite om slaget och använde sin fantasi för att antingen ge sin gamle chef ett negativt eftermäle eller för att framställa det som en heroisk sista strid. Det är Dio Cassius som påstår att germanerna utsatte den romerska hären för flera attacker under marschen norrut och att själva slaget varade hela tre dagar. Dio Cassius var dock verksam 200 år efter att slaget hade ägt rum. Dessutom verkar omnämnandet av ständiga attacker inte stämma överens med arkeologin. Gör man ett så noggrannt förberett bakhåll med syfte att förinta en hel armé vill man ju helst invagga fienden i en falsk känsla av säkerhet, man vill definitivt inte hålla dem vaksamma efter möjliga angrepp under marchen norrut. Att slaget skulle ha varat tre dagar är desutom en omöjlighet