Ord och inga visor. Det låter rätt rimligt tycker jag. Och man förstår att de var tvungna att hyra in bättre mannar. Att man idag inte räknar med degenerering av soldatmaterial i "seriös" forskning tror jag mer beror på politisk korretkhet än historisk forskning."Den effeminerade lyx som präglade sederna vid de kejserliga hoven och i städerna insmög sig som ett hemligt och förödande gift i legionernas läger, och deras förfall har iakttagits av en militär författare som noga hade studerat de gamla och ursprungliga principerna för den romerska disciplinen. Vegetius gör den riktiga och betydelsefulla iakttagelsen att det romerska infanteriet från stadens grundande ända till kejsar Gratianus regering (367-383, min anm) hade varit utrustat med ett fullt tillfredsställande skyddspansar. Den allt slappare disciplinen och bristen på härdade övningar gjorde soldaterna allt mindre ägnade att och allt mindre villiga att stå ut med tjänstens vedermödor. De beklagade sig över det tunga pansar som de sällan bar, och efter hand fick de tillåtelse att lägga av, först harnesk och sedan hjälm. deras förfäders tunga vapen, det korta svärdet och det skräckinjagande pilum som hade underkuvat världen, föll ur deras försvagade händer. Eftersom man knappast samtidigt kan använda sköld och båge, drog de motvilligt i fält, dömda att antingen lida av sina sår eller att ärelöst ta till flykten, och ständigt mer benägna att välja det mer vanhedrande alternativet. Goternas, hunnernas och alanernas kavalleri hade insett fördelarna med en skyddande rustning och tagit den i bruk, och eftersom de var synnerligen skickliga bågskyttar hade de inte svårt att besegra de nakna och darrande legionärerna vilkas bröst och huvuden var försvarslösa mot barbarernas pilar. Inte ens de förintade arméerna, de förstörda städerna och den vanära som drabbade det romerska namnet kunde förmå Gratianus efterträdare att återinföra infanteriets hjälmar och harnesk. De förvekligade soldaterna ville inte längre kämpa, vare sig för sina egna liv eller rikets bestånd, och deras klenmod och försagdhet kan betraktas som den främsta orsaken till rikets undergång".
En sak jag aldrig har förstått med romerska rikets fall gäller slaget vid Adrianopel 378. Romerska armen besegrades och kejsar Valens dog. Enligt många historiker var detta rytteriets seger över infanteriet, men vad jag inte förstår är hur infanteriet kunnat segra så många gånger tidigare. Sedan grekerna vid Marathon hade ju en sköldmur av beslutsamma soldater kunnat stå emot ryttare, vilket hela Roms historia visade - fram till nämnda slag. Och senare återuppfann schweitzarna metoden på 1200-talet. Lika framgångsrik och parallellt med engelsmännens långbågar.
Så varför förlorades slaget vid Adrianopel?
